onedirectionnnovell

Klockan va runt tolv när vi kom hem. Jag gick rakt in på mitt rum och drog av mig dom osköna klackarna. Sedan drog jag av mig klänningen och la mig i sängen. Jag han precis lägga mitt huvud på kudden och blunda innan telefonen ringde. Jag tog upp iphonen och till min förvåning va det Niall som stod på skärmen.

- Hej. Sa jag med en trött röst.

- Du måste komma hit, Liam har gjort något riktigt dumt. Sa han stessat.

- Vad har det med mig att göra?

- Bara kom , snälla! sa Niall och jag hörde hur stessad han var.

- Okej jag är påväg.

---

Jag drog på mig jeansen som hängde över stolen. Sedan tog jag en tjocktröja från garderoben och stoppade ner fötterna i mina uggs. Jag tog min mobil i handen och sprang ner till gatan. Det kom en taxi körande. Jag vinkade till mig den och killen i bilen stannade. Jag hoppade in och bad honom köra snabbt till killarnas lägenheter. Det tog kanske fem minuter innan jag va framme. Jag hade redan betalat så jag slängde mig ur taxin. Jag antog att dom var i Liams lägenhet så jag sprang upp dit. Men den va tom. Så jag fortsatte mot Nialls. Den va också tom. Sen gick jag till Zayns. Jag kände på hantaget. Det va öppet.

- Lugna dig, Liam! hörde jag Zayn säga. Jag kom in i vardagsrummet och där stod Niall och försökte hålla undan Liam från Zayn. Zayn va blodig på näsan och Liam va full. Det kunde man se på långa vägar.

- Liam , vad har du gjort? frågade jag och alla tittade förvånat på mig. Dom hade inte märkt att jag kom in.

- Jasmine, det är inte.. Sa Zayn men jag hyschade honom.

- Du har druckit , vad fan tänkte du på. Har du glömt att du bara har en jävla njure! Sa jag. Jag va helt förstörd. Tänk om det skulle hända Liam något. Tänk skulle hans kropp ta mycket skada på grund av detta.

- Nej , det har jag inte glömt. Sa han sluddrigt.

- Och varför är din hand blodig? frågade jag sedan.

- för att.. Sen han han inte mer.

- För att han tror att du har varit hos mig hela tiden. Han tror att jag har "gömt" dig. Säg att det inte är så. Sa Zayn och jag hörde hur paniken tog över i hans röst.

- Nej det är inte sant, jag har inte ljugit Liam! Sa jag sedan gick jag. Eller snarare sprang. Tårarna rann och jag sprang mot Harrys lägenhet. Jag höll ringklockan inne och väntade tills någon öppna.

- Vad är d..vad har hänt? sa Harry när såg mitt ansikte. Han drog in mig i en kram och jag kunde inte sluta gråta.

- Zayn och Liam har haft slagsmål. Snyftade jag fram. Harry tittade skeptiskt på mig.

- Skojar du? Sa han.

- Nej. Du måste gå dit. Du och Louis måste gå dit. Ni måste lösa det. Det får inte komma något imellan er fem. Sa jag snabbt.

- Louis , vi har lite problem , vi måste dra till? han tittade på mig.

- Zayns lägenhet.

- Vi måste dra till Zayns lägenhet! skrek han till Louis. Han kom ut från vardagsrummet och när han såg mig skyndade han sig med att ta på skorna.

- Vänta här , vi kommer snart! sa Harry och dom båda lämnade lägenheten.

.

Jag satt i köket. Jag hade inte orkat tända lampan så jag satt i mörkret. Det hade gått cirka en timme sedan dom lämnade lägenheten. Jag va orolig. Jag va orolig för Liam och jag va orolig för Zayn.  Jag hoppades för allt i världen att dom skulle lösa det. Och om dt betydde att jag behövde lämna killarna fick jag göra det. Det fick inte hända något mellan killarna. Det va så mycket som stod på spel. Kariären, fansen , musiken ja allt. Och jag tänkte inte vara den som stod ivägen för dom. Även om jag älskade både Zayn och Liam på två helt olika sätt så var för deras bästa att lämna. Ju mer jag tänkte på det ju säkrare lev jag på att det var dags att flytta tillbaka till Sverige.

- Har du städat? frågade Pappa.

- Ja , fast bara lite. Sa jag oc han skrattade.

- Jag tycker då inte det är lite , allt skiner ju! sa han och la armen om mig. Jag log stolt och kände mig som en femåring.

- Kan vi inte göra något bara du och jag? frågade jag pappa. Han skruvade lite på sig.

- Jag måste jobba nu , men ikväll? Kan vi inte gå ut och äta? frågade han och jag nickade

---

- Wow! sa pappa när jag kom ut från mitt rum. Jag log mot honom och han log tillbaka. Jag hade fixat mig hur länge som helst. Det hade tagit tid att bestämma klänning. Men till slut hade det blivit en blå långklänning. Till det hade jag ett par svarta skor med en rosett längst fram. Jag hade även tagit på mig örhänge vilket jag nästan aldrig använde. Halsbandet och ringen hade jag fått av mama när jag fylle 17 och väskan hade jag köpt höromdagen.

- Ska vi gå eller? frågade jag och pappa nickade. Han tog på sig sina lackade skor som hörde till kostymen han bar. Det såg nästan ut som vi var ett par. Förutom att pappa såg liiite för gammal ut för mig. Vi gick ut och där stod pappa limousin och väntade på oss. Vi satte oss tillrätta och chauffören började köra. Pappa hällde upp ett glas champagne till sig själv och gav ett till mig.

- Du är tillräckligt gammal nu. Sa han och log.

.

När vi kom ur bilen stod där massor av fotografer. Jag hade börjat vänja mig vid papparazis nu eftersom dom hängde efter mig rätt mycket efter det skrevs om mig och Harry. Jag brukade ofta gömma mig för kamerorna. Men ikväll kände jag mig vacker och jag tog pappa under armen och gick långsamt in så att fotograferna skulle få några bilder. Pappa var också van eftersom han var framgångsrik multimiljonär.

.

Vi satt och väntade på våran mat och pappa tittade allvarligt på mig.

- Pappa vad är det? sa jag.

- Jo, jag och Kristen ska gifta oss. Sa han och väntade på min reaktion.

- Är inte ni redan gifta? frågade jag förvånat.

- Nej. Sa han och skrattade lite.

- Okej , grattis då. Sa jag och det blev tyst. Som tur va kom servitrisen och bröt tystanden.

- Varsegod herrn , hoppas det smakar! sa hon och satte ner tallriken framför pappa. Sedan satte hon ner en likadan tallrik framför mig. Jag tackade och satte ner gafflen i köttbiten.

- När då? frågade jag och han tittade upp.

- Vadå , när då? sa han.

- När ska ni gifta er?

- Om tre veckor. Sa han och log stort.

- Mår du bra gör jag! sa jag och han la sin hand på min.

- Jag älskar dig min ängel.

- Jag äslakr dig med pappa. Och jag har saknat dig.

.

Klockan va runt tolv när vi kom hem. Jag gick rakt in på mitt rum och drog av mig dom osköna klackarna. Sedan drog jag av mig klänningen och la mig i sängen. Jag han precis lägga mitt huvud på kudden och blunda innan telefonen ringde. Jag tog upp iphonen och till min förvåning va det Niall som stod på skärmen.

- Hej. Sa jag med en trött röst.

- Du måste komma hit, Liam har gjort något riktigt dumt. Sa han stessat.

- Vad har det med mig att göra?

- Bara kom , snälla! sa Niall och jag hörde hur stessad han var.

- Okej jag är påväg.

- Snyggt gjort där Jazzie! skrattade Harry. Jag log mot honom och sedan drog jag av mig mina jeansshorts och dök i jag med. Vattnet känndes kallt när jag nuddade ytan. Jag kom upp och såg att Zayn va påväg mot mig.

- Du är död Elvira. Sa han samtidigt som han skrattade.

Det hade varit så mycket enklare om Jasmine var arg. Om hon va ledsen och arg. Men nu visade hon ingenting. Om hon va ledsen betydde det i alla fall att hon brydde sig. Men nej. Hennes liv flöt på som vanligt. Ja om man nu kunde kalla hennes liv vanligt. Medan mitt stannade upp. Och allt var mitt fel. Det känndes förjävligt. Och jag hade bara mig själv att skylla.

- Liam? Sa Niall och jag vaknade upp ur mina tankar.

- Ja? sa jag och hon log.

- Är du klar?

- Ja. Svarade jag och drog på mig skorna.

- Du Liam, ta inte detta med Jasmine så hårt. Det kommer lösa sig. Sa han och la en hand på min axel.

- Tack man!

.

Jag vaknade av att någons mobil vibrerade. Jag tog upp Harrys mobil och svarade utan att titta vem det va.

- Hej det är Jasmine!

- eh hej.. Sa Liam på andra sidan luren. Shit. Jag klickade honom men insåg i samma sekund vad jag gjort. Jag kollade klockan och den va 07.30. Varför ringde han såhär tidigt. Sen solg det mig.

- Harry , ni skulle ju iväg. Sa jag och puttade på honom men han vände sig bara om.

- Zayn , klockan är mycket. Sa jag och satte sig driekt upp. Jag kollade shockat på honom.

- Vad? sa han.

- Du va lätt väkt. Sa jag och skrattade lite.

- Ja men jag halvsov bara. sa han och log.

- Du borde nog ringa Liam. Jag kind of klickade honom. Sa jag och sträckte mobil till Zayn. Han reste sig upp och gick in på toaletten.

- HARRY! skrek jag och han satte sig spikrakt upp. Han såg vättskrämd ut och jag fnissade.

- Vad håller du på med? frågade han och såg surt på mig. Hans moronfrilla stod åt alla håll. Vilken den gjorde ganska mycket i vanliga fall också.

- Ni ska på intervju om en timme. Sa jag och han la sig ner igen.

- Åhh jag orkar inte! sa han och drog täcket över huvudet.

- Ja här kan du inte ligga i alla fall , pappa kommer hem om 2 timmar och då ska inte du vara här. Jag kan ju påminna dig om Kajsa! sa jag och han rodnade lite.

- Förlåt för det Jasmine! Sa han och drog ner mig i en kram. Zayn kom in i rummet igen och såg oss.

- Gruppkram! skrek han och hoppade på oss.

-  oh Zayn , du träffade min ja.. kved Harry fram.

- Oups , sorry dude! sa han och reste på sig.

- Harry , du kanske borde klä dig? sa jag och tittade på honom från tåpp till tå där han stod i sina kallingar.

- Bra idé! sa han och gick lite roligt till sina kläder eftersom han fortfarande hade ont.

.

- Pappa! sa jag och kastade mig i hans famn. Han va solbränd och hans vanligtvis mörka hår hade blekts av solen. Jag och papap hade fått så mcyket bättre relation sen jag kom.

- Vad fin du är! sa han. Jag hade på mig en vit sommaklänning med en grön kavaj/ jacka över. Sen hade jag lite amrmband också. Jag släppte honom och log.

- Den klänningen sitter väldigt fin på dig. Sa Kristen och gav mig en kram. Kramen var stel , men det kunde varit värre.

- Tack. Sa jag och hon log mot mig. Sen kom Kajsa. Jag hade fortfarande inte pratat med henne sedan grejen med Harry. Och så skulle det fortsätta att vara. Jga gav henne en blick som kunde döda. Hon insåg att jag inte förlåtit henne så hon gick in på sitt rum.

- Har du städat? frågade Pappa.

- Ja , fast bara lite. Sa jag oc han skrattade.

- Jag tycker då inte det är lite , allt skiner ju! sa han och la armen om mig. Jag log stolt och kände mig som en femåring.

- Kan vi inte göra något bara du och jag? frågade jag pappa. Han skruvade lite på sig.

- Jag måste jobba nu , men ikväll? Kan vi inte gå ut och äta? frågade han och jag nickade.

Jag satt i min stora soffa. Elvira satt tätt intill.

- Är det något fel? Frågade Elvira och tittade på mig.

- Nej.. Eller jo, asså Elvira jag gillar dig jätte mycket... Men jag tror inte vi kan vara vänner sålänge det är såhär mellan dig och Jasmine. Jag menar.. Jag vill inte gå bakom ryggen på en av mina nära vänner. Och det känns som vi gör det. Sa jag och såg hur Elvira tittade ner.

- Jag förstår. Sa hon och reste sig upp. Men du ska veta att du är speciell Niall. Jag har aldrig känt såhär för någon tidigare. Hon gick ut i hallen, tog på sig sin skinnjacka och sedan sina skor.

- Förlåt Elvira. Sa jag och hon nickade. Sedan försvann hon ut genom dörren.

Jasmines perspektiv.

När jag kom ur duschen tog jag på mig matchande trosor och behå. Sedan smörjde jag in mina ben med lotion. Jag satte på mig mina gråa mjukisbyxor, ett randigt linne och körde ner fötterna i mina mystoffler. Sedan gick jag ut i köket för att göra frukost till killarna. Jag gjorde pannkakor och kokade te. När jag gjort halva smeten till pannkakor kom Zayn ut i köket iklädd gråa mjukisshorts.

- Det luktar gott! sa han och satte sig vig bordet.

- Så bra. Svarade jag samtidigt som jag placerade tre tallrikar på bordet.

- Det är inte varje dag man får frukost sarverad! sa han och log stort.

- Vänj dig inte , och hämta Harry jag är nästan klar! sa jag och log jag med.

---

- God morgon sömntuta! sa jag när Harry satte sig vid bordet. Han gav mig en seriös blick och jag brast ut i skratt och det gjorde Zayn med.

- Så vad ska ni killar hitta på idag? Frågade jag och la en klick sylt på min pannkaka.

- Intervjuer och lite plåtningar. Sa Harry och stoppade munnen full med en halvbränd bit.

- Aha!

- Vad ska du göra? frågade Zayn.

- Jag tänkte shoppa och sedan städa lägenheten eftersom Pappa kommer hem från Kenya imorgon. Sa jag och han nickade.

.

- Hejdå , jag ringer dig när jag är klar! sa Harry när han släppte av mig.

- Ja , hejdå snygging! sa jag och smällde igen dörren. Jag tog hissen upp med min feta väska. Utanför dörren stod det tio röda rosor. Jag tog upp dom och låste upp dörren. Jag ställde väskan i hallen och gick in i köket. Där satte jag rosorna i en vas. Sedan läste jag på kortet. "Jag älskar dig! L". Jag log stort. Det va verkligen gulligt med rosor. Men det gjorde inte att jag och Liam belv tillsammans igen. Inte alls.

.

Jag stod framför hallspeglen och granskade min klädsel. Jag va rätt enkelt klädd. Blåa jeans svart topp en kuvert väska och klackar. Enkelt men snyggt. Jag log mot mig själv och öppnade dörren. Jag tog trpporna ner och gick in till stan.

.

Jag gick in på primark och den första jag fick se va Danielle. Jag tänkte först vända om och gå ut. Men sedan ändrade jag mig. Hon verkade trevlig.

- Hej! sa jag och vände blicken mot mig. Hon log så att hon visade sina otroligt vita tänder.

- Hej , Jasmine va? frågade hon.

- Yes. Sa jag och det blev lite tyst.

- Så.. du och Liam? sa hon lite nervöst.

- Nej , inte längre sa jag och log.

- Aha okej. Sa hon och såg lite generat på mig.

- Men ha en tervlig dag och hoppas vi ses igen. Savarade jag och hon log igen.

- hejdå! sa hon och jag gick mot skorna.

.

Det blev en lyckat shoppingrunda och jag kom hem med över 30 kassar. Jag va tvungen att ta en taxi för alla påsar. När jag kom hem va klockan ganska mycket. Sa jag gjorde mig en kopp te och satte mig i det stora vardags rummet. Jag slog på tv och kollade på ett avsnitt av vänner. Mobilen plingade till och jag tog upp den. "Jag , Louis och Ellen kommer till dig nu , hoppas det är okej!" jag log åt smsett från Harry och skickade sedan ett svar med att det gick hur bra som helst.

---

Och bara så ni vet tar jag in alla era förslag/önskemål och försöka göra det så bra som möjligt!

Kram på er!♥

- Jasmine är det du? sa Harry med orolig röst.

- Ja. Sa jag och kände tårarna rinna ner för kinderna. Zayn kom ut i hallen och såg mig. Han satte sig bredvid mig och la en arm om mina axlar.

- Vart är du? sa Harry som också snyfftade.

- Hos Zayn, kan du komma hit? frågade jag och hörde hur han andades ut.

- Jag kommer! sa han och la på.

- Jasmine , vart har du varit? frågade han och jag snyfftade till lite.

- Behandlingshem , jag behövde det. Sa jag.

- Lova att aldrig försvinna sådär igen! sa han och jag log lite.

- Jag lovar , förlåt! sa jag och släppte honom. Han hade ett litet leende på läpparna. Jag kunde inte låta bli att le jag med.

- Harry , jag har saknat dig! sa jag och kramade honom igen.

- Tur att jag är här nu då! Sa han och log ett riktigt stort leende. Zayn kom ut från köket igen och hälsade på Harry. Vi satte oss i soffan och jag fick berätta allt. Om behandlingen och om hur Zayn hittade mig. Eller ja den delen berättade ju Zayn. Men det va skönt. Att få ut det. Harry lyssnade och jag pratade i säkert en och en halv timme. Jag kände mig starkare än jag någonsin gjort förut. Även om jag hade lite ont i magen för allt med Liam. Jag kanske va lite hård. Men jag menade faktiskt allt jag sagt.

- Hade inte vi beställt pizza? frågade Zayn efter ett tag.

- Jo , den har inte kommit än! sa jag och skrattade lite.

- Snubben måste kört fel , vi beställer en gång till. Ska du ha Harry? Frågade Zayn och plockade upp sin telefon ur sin chinosficka.

- Ja.

.

Vi satt mätta och belåtna framför tvn. Det gick någon kass kärleksfilm och ingen tittade igentligen. Vi snackade mest. Min mobil vibrerade för 120e gången. Jag tittade på displayen. " Liam <3" stod det än en gång.

- Jag behöver ta det här. Sa jag och reste mig upp.

- Liam? frågade Zayn och jag nickade.

.

- Hej Liam , vad är det? sa jag när jag svarade.

- Jasmine , snälla lyssna. Svarade han.

- Jag lyssnar.

- Förlåt , förlåt för jag varit världens värsta pojkvän. Jag älskar dig. Det vet du. Sa han nervöst.

- Jag vet, men vi behöver nog en paus. svarde jag.

- Nej , snälla. Sa han och jag fick en klump i halsen.

- Hejdå Liam , vi ses. Sa jag och la på. Jag gick in och satte mig bredvid Harry och la mitt huvud mot hans axel. Han strök mig över håret.

- Det kommer bli bra. Sa han tröstande.

- Jag vet inte..

.

Nästa dag vaknade jag av en hård smäll i sidan. Jag tittade nyvaket om kring mig och insåg att jag låg på golvet. Harry som låg i soffan där jag nyss legat i sträckte nu ut sig ordentligt.

- Tack för den! sa jag och slog till honom i huvudet. Han mumlade något ohörbart och vände sig om. Jag öppnade min resväska och tog ut handuk, necessär och rena kläder. Sedan smög jag tyst in i badrummet för att ta en dusch.

.

När jag kom ur duschen tog jag på mig matchande trosor och behå. Sedan smörjde jag in mina ben med lotion. Jag satte på mig mina gråa mjukisbyxor, ett randigt linne och körde ner fötterna i mina mystoffler. Sedan gick jag ut i köket för att göra frukost till killarna. Jag gjorde pannkakor och kokade te. När jag gjort halva smeten till pannkakor kom Zayn ut i köket iklädd gråa mjukisshorts.

- Det luktar gott! sa han och satte sig vig bordet.

- Så bra. Svarade jag samtidigt som jag placerade tre tallrikar på bordet.

- Det är inte varje dag man får frukost sarverad! sa han och log stort.

- Vänj dig inte , och hämta Harry jag är nästan klar! sa jag och log jag med.

det är jätte dåligt av mig att inte uppdatera. Men jag ligger hemma och är sjuk och har ingen ork alls att skriva. Men snart är det lov och då laddar jag upp med nya krafter så att det blir super bra uppdatering.

Kram på er!

Och juste ja, en fråga till er.

- Hej Zayn! sa hon glatt och gav mig en kram.

- Hej tjejen , ska jag hjälpa dig med väskan? frågade jag och hon nickade. Jag satte väskan och baksätet och sedan hoppade jag in i bilen.

- hej Paul! sa Jasmine när hon också hoppat in.

- Hallå! svarade han glatt.

-  du Paul skulle du kunna unvika att berätta för killarna vart jag varit? Jag vill göra det själv. Sa hon.

- Ja visst! svarade han förstående.

Nu var jag äntligen påväg hem igen. Det hade varit två nyttiga veckor på behandlingshemmet. Jag hade verkligen behövt det , men nu kände jag mig ganska klar för hemfärd. Det känndes tryggt att ha Zayn bredvid sig också. Samtidigt som jag längtade hem fick jag en klump i magen. Jag va tvungen att berätta för Harry vart jag varit. Han va säkert ganska arg på mig. Och det fick mig faktiskt att må lite illa. Jag ville inget hellre än att jag och Harry skulle vara kompisar för alltid.

- Vi är framme! sa Zayn och väckte mig ur mitt dagdrömmande.

- Okej! svarade jag och hoppade ur bilen. Zayn tog ut min väska och vi gick mot hans lägenhet.

.

- Du Zayn , hur är det med Liam? frågade jag lite försiktigt. Eftersomjag igentligen inte ville prata om Liam.

- Jo , han har väl mått bättre. Sa Zayn och jag nickade.

- Okej, kan vi inte äta? Jag är döhungrig! sa jag och Zayn skrattade lite.

- Du börjar låta som Niall! Men jo det kan vi. Pizza? frågade han och jag log stort.

- Jaa pizza! sa jag som en liten femåring.

.

Det knackade på dörren och jag tog för givet att det va pizza-budet. Så jag gick och öppnade. Men där stod ingen pizzasnubbe, utan Liam. Jag spärrade upp ögonen och det gjorde han med.

- Jasmine? frågade han och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.

- Vad vill du Liam? frågade jag och nu såg jag att även han blev arg.

- Har du varit här hela jävla tiden? Fattar du inte hur orolig jag har varit? sa han ilsket.

- Nej jag har inte varit här hela tiden. Du om någon borde ju veta vart jag varit! sa jag lika ilsket tillbaka.

- Vad menar du?

- "sök hjälp förfan , jasmine". Citerade jag. Jag såg hur hans ilska förvandlades till något helt annat. Han såg svag och blek ut.

- Jag har varit på ett jävla behandligs hem Liam, men inte för din skull! Utan för min vänner och familjs skull. Du kan dra åt helvete Liam. Vet du det? Dra åt fucking helvete! skrek jag och smällde igen dörren. Fan fan fan. Jag skulle ju ta det lugnt ju . Jag hade ju lovat mig själv att vara lugnt. Och nu va jag tvungen att ringa Harry innan Liam gjorde det. Han skulle få höra det av mig och ingen annan.

.

- Jasmine är det du? sa Harry med orolig röst.

- Ja. Sa jag och kände tårarna rinna ner för kinderna. Zayn kom ut i hallen och såg mig. Han satte sig bredvid mig och la en arm om mina axlar.

- Vart är du? sa Harry som också snyfftade.

- Hos Zayn, kan du komma hit? frågade jag och hörde hur han andades ut.

- Jag kommer! sa han och la på.

Klicka på länken och gilla!

Älskar er mina läsare!

Kram på er!♥♥♥

Jag,Liam och Zayns satt i soffan i vår lägenhet. Det var nu en och en halv vecka sedan vi såg Jasmine. Det hade varit ett rent helvete utan henne. Fast på någon sett kändes det som om hon va i säkerhet. Jag kunde ju inte förlora min bästa vän. Det fanns inte på kartan. Vi sa inte så mycket. Tvn va påslagen men ingen av tittade på programet som gick.

.

Jag tänkte igenom allt en gång till. Vad hade vi sagt till Jasmine den dagen hon försvann? Kanske va det något Elvira sagt som fått henne att försvinna.  Men jag tvivlade på att Jasmine skulle försvinna för något Elvira sagt. Det va då jag kom på det. Jag visste var hon var. Jag va helt säker på det.

- Jag drar hem killar , vi ses sen! sa jag och reste mig upp. Båda nickade utan att säga någonting. Jag drog på mig mina sneakers och gick ut. Jag gick ner och rinde Paul.

- Hej Zayn! svarade han.

- Hej du kan du hämta mig?

- Ja , vart ska du? frågade han.

- Vi tar det när du komnmer, och säg inget till dom andra! svarade jag.

- Okej vi ses om 10! sa han och la på. Jag satte mig på en bänk och tog upp en cigg. Jag visste att det va dåligt för mig och att fansen inte gillade att jag rökte. Men det va lixom inte bara sluta. Men jag hade trappat ner en hel del.

.

Paul Kom och jag hoppade in i den mörka bilen. Jag sa vart han skulle köra och han tryckte på gasen. Det tog kanske en halvtimme innan vi kom fram till en stor park. Jag hoppade ur bilen och gick igenom grindarna. I mitten av parken stod ett stort vitt stenhus. Jag gick i receptionen. Där satt en ganska ung tjej med vit rock på sig. Hon hade blont halvlångt hår och var smal.

- Hej! sa jag och hon log mot mig.

- Hej, vad kan jag hjälpa till med? frågade hon. Hon hade en härlig skotsk dialekt.

- Jag söker efter Jasmine Lisén. Sa jag och hon nickade.

- Hon har besöks tid just nu, hon sitter i det rummet! Sa hon och pekade på ett rum med vit dörr. Jag tackade och började gå dit. Jag knackade försiktigt på dörren.

- Kom in! Sa Jasmine. Hennes röst lät strak och frisk. Jag öppnade och gick in. När Jasmine såg mig spärrade hon upp ögonen. Hon såg rädd ut.

- Hej! Sa jag.

- Zayn vad gör du här? Hur hitta du mig? Har du sagt till Liam eller Harry? frågade hon och jag hörde ett litet stygn av panik i hennes röst.

- Ta det lungt. Jag har inte sagt till någon vart du är. Och eftersom Harry och Liam sökt igenom hela London fanns där inte så många andra ställen du kunde vara på. Svarade jag och satte mig bredvis henne på den rosabäddade sängen. Hennes röda hår var upsatt i en slarvig knut och hon hade en grå långärmad tröja på sig. Hon slappnade av lite och gav mig en kram.

- Jag har saknat dig och jag saknar Harry. Det är bara en halv vecka kvar på min behandlig nu. Sa hon och jag log.

- Vi har saknat dig med. Svarade jag.

.

Jag spenderade flera timmar med Jasmine den dagen. Vi gick i den stora parken och pratade länge. Hon bad mig att inte berätta för Liam och Harry vart hon var. Men hon sa att det var okej om jag sa att hon va i säkerhet. Hennes pappa visste var hon var. Och han var den ända förutom jag då.

Jag är hemskt ledsen för att det inte kommit ut någon del på så länge. Men jag har haft en ganska tuff vecka men tidiga mornar och sena kväller + att jag går i nian och har nationella proven just nu. Hoppas ni förstår och jag lovar er minst 3 inlägg innan helgen är slut!

Kram! <3

Jag knackade på hennes dör och hon öppnade snabbt. Hon hade jeans, linne och converse på sig. hon hade tagit ut stygnen ur kinden och det hade läkt ihop fint. På hennes gips stod det stort med rosa bokstäver. "Louis ♥"

- Hej ursäkta , vet du vart familjen på högsta våningen är? frågade jag honom.

- Ja, dom åkte på en semster för fem , sex dagar sedan! svarade han.

- Vet du om båda döttrarna reste med? frågade jag och han nickade.

- Den yngsta flickan reste med. Och den äldsta såg jag för cirka tre dagar sedan sisst. Sa han och jag kände hur orolig jag blev. Louis la en hand på min axel.

- Var hon på väg ut eller in då? frågade jag snabbt.

- Ut!

- Jag vet inte Harry , men hon kommer tillbaka. Jag lovar! Sa han men det känndes verkligen inte så. Jag kände hur panik bara blev värre och värre.

- Vad fan ska vi göra Louis? sa jag och han tittade besvärat på mig.

- Ja vi kan ju inte göra mer här. Vi åker hem, Harry så funderar vi mer i lägenheten. Jag nickade och vi satte oss i bilen. Louis körde iväg och jag tog upp min mobil. Jag sökte upp "Jasmine" i kontaklistan och sedan tryckte jag på ring. Det gjorde jag enda tills vi kom fram. Men jag fick inget svar.  Jag gick upp i lägenheten och där fortsatte jag ringa.

- Jag drar och träffar Ellen en stund, ring om det är något! skrek Louis från hallen.

- Är ni typ tillsammans?

- Jag vet inte , hejdå! skrek han och jag hörde hur dörren öppnades och sedan stängdes. Nu var jag ensam. Helt ensam.  Jag startade datorn och loggade in på twitter. " I miss u bf" skrev jag och tryckte sedan på tweet. Jag fick snabbt många mentions men orkade inte kolla dom. Så jag stängde ner sidan och satte på ett avsnitt av One Tree Hill istället.

.

När jag kollat klart avsnitt 4 på säsong 5 knackade det på dörren. Jag masade mig ur soffan och gick mot dörren. Utanför stod Liam.

- Hej? sa jag.

- Hej Harry! sa han och kom in. Han sparakde av sig skorna. Jag satte mig i soffan och han satte sig också.

- Jag får inte tag på Jasmine , vet du vart hon är? frågade han och jag kände hur ilskan bubblade upp.

- Nej det vet jag inte. Och det är ditt fel! sa jag.

- Va? sa Liam oförstående.

- Ja , jag hörde vad du sa till henne. Hur kan du säga så till henne när du vet vad hon gått igenom. Och dessutom hade du ingen aning vad som hänt mellan henne och Elvira innan du kom ner!! Skrek jag och nu stod jag upp. Liam såg ganska shockat på mig.

- Jag älskar henne Liam , lika mycket som du! sa jag och satte mig ner igen. Ilskan som jag nyss kännt var som bortblåst. Nu kände jag mig bara tom. Någonting som fyllde mig med glädje och kärlek va borta. Något jag nyligen fått tillbaka var borta. Liam såg helt förstörd ut. Precis som jag själv nog också gjorde.

- Vi måste hitta henne! Sa Liam med darrig röst.

- Ja..

.

Jag knackade på hennes dör och hon öppnade snabbt. Hon hade jeans, linne och converse på sig. hon hade tagit ut stygnen ur kinden och det hade läkt ihop fint. På hennes gips stod det stort med rosa bokstäver. "Louis ♥"