Taken - Del 18
Jag hade varit inne i varje affär som kunde tänka sig ha en snygg klänning. Jag hade gått runt på westfield hela dagen. När jag var på väg ut ur köpcentert när jag gett upp såg ja den hänga i ett skyltfönster. Helt täckt av silvriga paljetter. Jag skyndade mig in i butiken som spelade Ed Sheeran på låg volym. Jag hittade klänningen på en galje nära ingången. Jag tog fram min storlek och gick mot provrummet. Jag drog klänningen över huvudet och lät det silkiga tyget glida ner över rumpan. Det var kärlek vid första ögonkastet.
Jag hade fått med mig några påsar hem. Jag höll speciellt hårt om handtaget till påsen där min nya kläning låg. Jag gick mot bussen och fick småspringa dom sista metrarna för att inte missa den. Jag kom på och blippade mitt kort. Bussen segade sig fram genom ett höstigt London. Till slut kom den fram till hållplatsen utanför Zayns lägenhet. Jag hoppade av och gick mot porten. Jag såg en väldigt bekant gestalt stå och vänta på mig där. Först tänkte jag vända. Men beslöt mig ändå för att gå fram till henne. Hennes ögon va svullna och det syntes på flera mils avstånd att hon gråtit.
- Hej.. sa jag tveksamt.
- Hej, jag har ringt dig flera gånger.
- Jag vet , men jag vet inte vad jag ska säga till dig Emilia.
- Alex jag har inte kunnat sova på hela natten, att jag slog dig har seriöst varit det ända som snurrat i min skalle och jag är så ledsen för det! Hon fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka.
- Jag vet inte hur vi ska göra Emilia. Helt ärligt vet jag inte. Men vi får ge det tid. Svarade jag och öppnade porten. Hon nickade och försökte le.Det gick sådär. Porten stängdes och jag gick mot hissen. Glad över samtalet inte hade urartat, ledsen för att det gjorde så ont i mig på alla sätt. Hissen kom och jag steg mekaniskt in i den och tryckte på våning 6. Dörren var olåst och jag öppnade.
- Ska du aldrig berätta för Harry? Hörde jag Zayn säga i köket.
- Men det känns inte som jag behöver det, det är ju slut och vi gjorde ju inte mer än att träffas. Nialls röst. Jag fick en liten klump i magen. Mina kännslor ville inte riktigt som min hjärna. Hade jag kännslor för Niall? eller hade jag inte? Jag ville inte leka med honom eller hans kännslor.
- Hej! skrek jag högt in i lägenheten så att dom kunde avsluta sitt privata samtal.
- Hej! skrek båda tillbaka. Jag sparka av mig mina boots och gick in i köket där Niall, Zayn och Liam satt. Dom såg glada ut men det kändes som dom snackat om något allvarligt innan jag kom in.
- Ska alla med ut ikväll? Frågade jag och ställde kassarna på en stol.
- Inte Louis, han skulle på middag med Eleanor och hennes familj. Svarade Liam och titta upp från sin mobil
- Men ni ska eller? Jag hörde hur dum frågan lät när den redan kommit ut.
- haha ja!
