onedirectionnnovell

- Hej ursäkta , vet du vart familjen på högsta våningen är? frågade jag honom.

- Ja, dom åkte på en semster för fem , sex dagar sedan! svarade han.

- Vet du om båda döttrarna reste med? frågade jag och han nickade.

- Den yngsta flickan reste med. Och den äldsta såg jag för cirka tre dagar sedan sisst. Sa han och jag kände hur orolig jag blev. Louis la en hand på min axel.

- Var hon på väg ut eller in då? frågade jag snabbt.

- Ut!

- Jag vet inte Harry , men hon kommer tillbaka. Jag lovar! Sa han men det känndes verkligen inte så. Jag kände hur panik bara blev värre och värre.

- Vad fan ska vi göra Louis? sa jag och han tittade besvärat på mig.

- Ja vi kan ju inte göra mer här. Vi åker hem, Harry så funderar vi mer i lägenheten. Jag nickade och vi satte oss i bilen. Louis körde iväg och jag tog upp min mobil. Jag sökte upp "Jasmine" i kontaklistan och sedan tryckte jag på ring. Det gjorde jag enda tills vi kom fram. Men jag fick inget svar.  Jag gick upp i lägenheten och där fortsatte jag ringa.

- Jag drar och träffar Ellen en stund, ring om det är något! skrek Louis från hallen.

- Är ni typ tillsammans?

- Jag vet inte , hejdå! skrek han och jag hörde hur dörren öppnades och sedan stängdes. Nu var jag ensam. Helt ensam.  Jag startade datorn och loggade in på twitter. " I miss u bf" skrev jag och tryckte sedan på tweet. Jag fick snabbt många mentions men orkade inte kolla dom. Så jag stängde ner sidan och satte på ett avsnitt av One Tree Hill istället.

.

När jag kollat klart avsnitt 4 på säsong 5 knackade det på dörren. Jag masade mig ur soffan och gick mot dörren. Utanför stod Liam.

- Hej? sa jag.

- Hej Harry! sa han och kom in. Han sparakde av sig skorna. Jag satte mig i soffan och han satte sig också.

- Jag får inte tag på Jasmine , vet du vart hon är? frågade han och jag kände hur ilskan bubblade upp.

- Nej det vet jag inte. Och det är ditt fel! sa jag.

- Va? sa Liam oförstående.

- Ja , jag hörde vad du sa till henne. Hur kan du säga så till henne när du vet vad hon gått igenom. Och dessutom hade du ingen aning vad som hänt mellan henne och Elvira innan du kom ner!! Skrek jag och nu stod jag upp. Liam såg ganska shockat på mig.

- Jag älskar henne Liam , lika mycket som du! sa jag och satte mig ner igen. Ilskan som jag nyss kännt var som bortblåst. Nu kände jag mig bara tom. Någonting som fyllde mig med glädje och kärlek va borta. Något jag nyligen fått tillbaka var borta. Liam såg helt förstörd ut. Precis som jag själv nog också gjorde.

- Vi måste hitta henne! Sa Liam med darrig röst.

- Ja..

.

Jag knackade på hennes dör och hon öppnade snabbt. Hon hade jeans, linne och converse på sig. hon hade tagit ut stygnen ur kinden och det hade läkt ihop fint. På hennes gips stod det stort med rosa bokstäver. "Louis ♥"