onedirectionnnovell

- För att vi kysstes , han fick dåligt saa...AJ!!! skrek jag , jag hade fått en bitchslap av Emilia och min kind bulltade. Tårarna steg i mina ögon och jag tog mig förkinden.

- Gud förlåt.. sa hon och tog ett steg närmre mig. 

- Håll dig borta från mig! sa jag och tårarna började spruta. Jag sprang in på mitt rum och låste dörren. Jag slängde ner massa kläder i en stor sportbag.

- Alex förlåt! Det va inte meningen! Förlåt! Sa Emilia utanför dörren.

---

Jag satt på mitt rum tills Emilia slutat banka på dörren och gått ut för att köpa mat. Jag tog upp telefonen och ringde Zayn. 

- Hej kan du hämta mig? frågade jag med grötig röst.

- Ja , jag kommer nu! sa han, han visste att något var fel. Dels på grund av min röst men också för att jag aldrig bad honom hämta mig. Jag envisades alltid med att ta tunnellbana eller buss. 

- Tack , jag väntar där nere! 

- Bra , jag är där om 5 minuter! sa han och la på. Mina tårar ville inte sluta rinna. Jag var öm i kinden och den hande svullnat upp. Jag la ner tandborsten och sminket i den överfulla väskan. Jag tog den över axlen och gick mot dörren. Jag kunde inte fatta att min bästa vän slagit till mig. Hårt dessutom. Det var nog mest därför jag grät, för att jag aldrig trodde det om henne. Hon som varit min bästa vän så länge jag kan minnas. Jag drog på mig mina kängor och skyndade mig ner. Bilen stod redan där nere och Zayn väntade på mig i baksätet. Bakom ratten satt Louis och bredvid honom satt Liam. Jag slängde in min väska i bagageutrymmet och hoppade in. Vilken tur att Harry eller Niall inte va med. Jag orkade inte förklara för Niall vad som hänt och jag ville inte berätta för Harry att tjejen han gillade hade slagit mig. Även om hon hade gjort det ville jag inte att det skulle påverka vad som hände mellan dom. Jag vände blicken mot Zayn och han såg orolig ut. 

- Hej, vad har hänt? frågade han och tårarna som jag lyckats hålla tillbaka en liten stund kom nu häftigare än innan.  Nu såg Zayn aldelles förskräckt ut. Han drog in mig i en kram och höll mig hårt. Jag snyftade i hans armar.

- Där är Emilia , ska vi stanna och säga hej? frågade Louis och  tryckte lätt på bromsen.

- Neeej! Det är nog ingen bra idé! sa jag och Louis släppte gasen igen.

- Jaha , ja jag förstår! Sa han han tryckte lite extra mycket på gasen. Resten av resan satt jag och tittade ut genom fönstret.  Det hade börjat regna och jag följde regndropparna som rann ner för fönstret. Jag satt med handen ut över det andra sätet och jag kände hur Zayn la sin varma hand på min. Jag vände mig om och log mot honom. Tårarna var slut och ni var mina ögon röda och svullna. 

.

Det hade varit mörkt i bilen men så fort vi kom upp i lägenheten såg Zayn min kind som började bli blå.

- Har du blivit slagen?! frågade han halvt orolig och halvt arg. 

- Ja, men det får du inte säga till någon Zayn! sa jag engsligt. Även om jag var riktigt jävla arg på Emilia tyckte jag på något sätt synd om henne. Att hon slagit mig var en grej mellan henne och mig. Ingen annan behövde lägga sig i. Men jag kände att jag behöve något att prata med, i detta läget var det tur att jag träffat Zayn. 

- Okej, men vad har hänt? Jag vill inte se dig så här ledsen! Sa han och satte sig bredvid mig i soffan.

. 

Jag berättade allt för honom och han var en bra lyssnare. Jag berättade om vad som hänt och lämanade inte en ända detalj utanför.

- Du vet att du kan bo här så längde du vill! sa HAN och jag tittade tacksamt på honom.

- du är fan bäst , Zayn , tack! för att du ställer upp! sa jag och nu log han.

- Det är klart! Det gör jag alla tider på dygnet!.. Men jag tror du behöver mat nu. Sa han och skrattade.

- Hur vet du det?! sa jag förvånat.

- Dina mage låter som en jordbävning! sa han. Jag hade inte ens hört det själv. 

- Oj! 

- Pizza med hemkörning? vi orkar inte gå ut va? 

- Nej , pizza blir perfekt! sa jag. Vad var det med Zayn? Och varför mådde jag så himla bra när jag va med honom? Även fast allt negativt hänt fick han mig att le.