You stole my heart - Del 62
Jag satt i köket. Jag hade inte orkat tända lampan så jag satt i mörkret. Det hade gått cirka en timme sedan dom lämnade lägenheten. Jag va orolig. Jag va orolig för Liam och jag va orolig för Zayn. Jag hoppades för allt i världen att dom skulle lösa det. Och om dt betydde att jag behövde lämna killarna fick jag göra det. Det fick inte hända något mellan killarna. Det va så mycket som stod på spel. Kariären, fansen , musiken ja allt. Och jag tänkte inte vara den som stod ivägen för dom. Även om jag älskade både Zayn och Liam på två helt olika sätt så var för deras bästa att lämna. Ju mer jag tänkte på det ju säkrare lev jag på att det var dags att flytta tillbaka till Sverige.
När Harry kom tillbaka hade jag torkat tårarna och gjort en kopp te.
Mini del. Men jag mår inte så bra och det har varit full rulle hela helgen.
När Harry kom tillbaka hade jag torkat tårarna och gjort en kopp te.
- Hej. Sa han och satte sig mitt emot mig. Han tog en klunk av mitt te och sedan log han.
- Hej. Svarade jag försiktigt.
- Det är löst nu. Sa han och jag könde att klumpen i halsen löstes upp.
- Är dom.. vänner? frågade jag fast jag var rädd för svaret.
- Ja, alla gör vi misstag. Liam bad om ursäkt och Zayn var inte ens arg.
- Det är mitt fel. Sa jag och det lilla leendet som fanns på Harrys läppar försvan.
- Nej , det är inte ditt fel. Sa han med en allvarlig ton.
- Det känns så. Jag bara förstör. Harry reste sig upp och gick runt bordet och fram till mig.
- Du har inte alls förstört, Du har varit alldeles underbar bästavän till mig och helt underbar flickvän till Liam. Om du inte vore det skulle Liam aldrig kämpa för dig så som han gör. Sa han och jag reste mig upp. Han drog in mig i en kram och jag kände hur tårar ran ner för kinden. Jag visste att det fanns en viss saning i det Harry sa. Men det va svårt att tro på det nu.
- Jag vill flytta tillbaka till Sverige. Sa jag och kände hur Harry stelna till. Han tog mig och axlarna och stirrade rakt in i mina ögon.
- Du är inte bara någon tjej som man hänger lite med sen är det över. Du har förändrat så mycket Jasmine. Och hur mycket du än flyr kommer du inte komma undan det. Komma undan oss. Vi betyder mer än så. Och jag kommer kämpa in i det sissta för att ha kvar dig som bästa vän. Sa han och jag fick så dåligt samvete. För jag visste att allt Harry sagt var sant.
- Jag måste nog gå. Sa jag. Harry kollade sårat på mig. Jag visste ju att det var sant med det var för mycket att ta in nu. Jag tog på mig mina uggs.
- Tänk på vad jag sagt. Sa Harry och jag nickade. Sedan gick jag ut. Jag satte i hörlurarna i öronen och bestämde mig för att gå hem. Det hade nästan blivit morgon och börjat ljusna.
.
Plötsligt gick jag in i någon. Jag vände upp huvudet och där stod han. Hans ögon glittarde. Och för en sekund känndes det rätt att kyssa honom. Så det gjorde jag.
Mini del. Men jag mår inte så bra och det har varit full rulle hela helgen.
Kram på er!
Kommentarer
Postat av: Sofia
Vem kysssstteee hoooooooonn!!!??????? JAG MÅSTE FÅ VETAAAA! LLÄÄÄÄNGTAAAAAAAAAAR TILL NÄSTA KAPITEL!!!
Postat av: Anonym
sjukt bra!!!
Postat av: Emmy
Spännande! Skriv mer! :) Du är jätte duktig!
Postat av: Anonym
Sååå bra!!! Pepppepppepp<3
Postat av: Nathalie'
sååååååååååååå braa!!!
Postat av: Anonym
Jag har läst alla kapitel på bara några timmar! Inte gått ifrån datorn! Skit bra skrivet! meeeeer :D
Postat av: Anonym
skriv mera!!! du har inte tänkt ta in någon i novellen som du gjorde en annan gång? :D xx
Postat av: Wilma
Åh älskar bara den här novellen! Mer tack!!:)
Trackback
