onedirectionnnovell

- Så Ellen, kommer du ihåg vad som hände? Frågade en rödhårig ung sjuksköterska.

- Ja.. Jag kommer ihåg att jag gick i parken och sen fick jag ett hårt slag i bakhuvudet. Sen vart det svart. När jag vaknade igen så låg jag på marken med Louis bredvid mig... sa hon och hennes tårar rann från hennes ögon. Jag tog hennes hand och hon log mot mig där hon låg i sjukhussängen. Jag och Ellen som tjejen hette hade fått tid att prata lite för oss själva innan sjuksköterskan hade kommit in. Jag hade berättat vem jag var och hur jag hittat henne. För det kom hon inte ihåg.

- Du har haft tur Ellen , ett brutet revben och en bruten arm och några stygn vid kindbenet är inte särskilt mycket för det du har utsats för. Du kommer vara återställd om några veckor! sa hon och lämnade rummet.

- Louis Tomlinson , detta är sjukt! sa hon och skrattade lite.

- Hur vet du mitt efternamn? frågade jag förvånat.

- Du är känd kommer du ihåg? sa hon och jag började skratta.

- Nej , ibland glömmer jag det!

- Tack Louis , för att du räddade mig! sa hon och kramade min hand håradre.

- Jag känner igen dig , har vi träffats innan? frågade jag och hon tittade mig rakt i ögonen.

- Ja, vi va vänner när vi va små , väldigt små! sa hon och det var som det blixtrade till i mitt huvudet.

- Ellen Andersson? Men va? Sa jag och flög upp från stolen jag satt på. Jag böjde mig ner för att ge henne en lång kram.

- Förlåt , jag kände inte igen dig.. Du har blivit så..

- Smal? fyllde hon i. Jag nickade och han skrattade.

- Och snygg! fortsatte jag.

- Jag har saknat dig! sa hon och jag kände ett stygn av sorg. Vi hade varit bästa vänner när vi va små. Sen flyttade hon till Sverige när vi va 6 år gamla. Jag kom ihåg hur mycket jag grät när hon åkte. Och nu var hon tillbaka. Hon var den coolaste tjejen jag någonsin träffat. Hon var inte så mesig som dom andra tjejerna i vår klass då va.

- Jag har saknat dig med! Kommer du ihåg hur jag grät när du åkte? frågade jag och hon började skratta.

- Ja du grät som ett litet barn! sa hon och jag himlade med ögonen.

- Ellen , jag va ett barn! sa jag och hon började as garva på riktigt.

Jag och Harry satt i köket med vars en skål med mjölk och flingor framför oss. Niall , Zayn och Liam hade alla somnat i soffan.

- Varför blev du så arg för Kajsa? frågade han.

- För att du gick bakom ryggen på mig och så är hon min syster! Svarade jag.

- Men du hatar ju henne? Sa han och tog en sked med flingor.

- Ja och? Det gör det ju bara värre. Först av allt ligger inte ens bästa vän med någon man hatar. Och absolut inte om det är hennes syster! sa jag ganska argt.

- Men jag kan ju inte rätta mig efter dig hela tiden! sa han lika argt tillbaka.

- Det var fan ett jävligt stort misstag att förlåta dig , du kan dra åt helvete Harry! Sa jag och tog mina grejer. Jag smällde hårt igen dörren när jag gick ut.