onedirectionnnovell

- Hej? sa Zayn.

- Hej jag är Adam, sa han och gick fram till oss. Han sträckte ut handen för att hälsa på Zayn. när han sa sitt namn gick det som en ilning av hat genom min kropp. Jag hatade inte många männsikor. Och hata är ett väldigt starkt ord. Men den här killen hatade jag verkligen

- Jag tror du ska gå nu! sa Zayn med kylig röst.

- Vad är ditt problem? frågade Adam och tog en steg mot Zayn.

- Du , du är mitt problem! sa Zayn kaxigt. Adam höjde sin hand och skulle precis slå till Zayn när en tjej jag antog var Julia kom in i hallen.

- Vad håller ni på med? frågae hon. Hon tittade först på Adam och sedan på oss.

- Din pojkvän skulle just slå mig, svarade Zayn.

- Adam, varför skulle du det? frågade hon och spände blicken i honom.

- Jag skulle inte slå honom , jag slåss inte. Det vet du! sa han smörigt och log mot Julia.

- Ah , så vart kommer blåtiran i Abbys ansikte ifrån då? sa jag och såg hur Adam blev mer och mer nervös.

- Vi borde gå nu Adam, och du Liam va det va? frågade hon. Du vet inte va du pratar om! sa hon irriterat.

- Jag tror jag visst att jag har , och du skulle vara hennes så kallade "bästa vän", jag skulle inte vilja ha dig som bästa vän. Stick nu! sa jag iskallt. Hon gav mig en riktig bitch-blick och och sen försvann dom båda ut ur lägenheten.

- Va det där..han killen? frågade Harry och både jag och Zayn nickade.

.

Jag vaknade med en jävulsk huvudverk. Jag satte mig upp och insåg att jag fortfarande hade löparkläder på mig. Jag gick upp även fast det tog imot. Jag drog av mig mina löparshorts och tog på mig mina mjuskis shorts istället. Sedan tog jag även av mig mina sportbehå och tog på mig en vanlig behå och en tröja. Det knackade lätt på dörren men jag blev ändå rädd.

- Vem är det? frågade jag. Jag hade inte en aning om vem som va i min lägenhet. Men jag tog upp en bok som låg på nattduskbordet för att skydda mig om det var Adam. Dörren öppnades sagta och Liams ansikte blev synligt. Jag andades ut och la ner boken.

- Vad bra att du är vaken , vill du ha något? frågade han. Gud va snäll han va.

- En treo , men jag kan fixa den själv? Hur mcyket är klockan? frågade jag honom.

- 12  du har sovit i ungefär 20 timmar, när han svarade fick jag nästan en chock.

- 20 timmar? hur kunde du veta att jag skulle vakna just nu? frågade jag och han skrattade lite.

- Abby , vi har varit här hela tiden, jag, Zayn och Harry. Till och med Louis och Niall har kommit inom för att se hur det är med dig, sa han och jag började stortjuta.

-  Ni är guld värda , ni hade inte behövt, men tack Liam. Det betyder så mycket att ni bryr er! sa jag och snyfftade. Liam gick fram till mig och gav mig en kram.

- Abby , det är klart vi bryr oss! han sa det sen log han ett äkta leende.