onedirectionnnovell

Abby’s perspektiv

 

Senare på kvällen följde Harry, Liam och Zayn mig hem. Fast jag hade sagt att det inte behövdes skulle Liam tvunget kolla igenom lägenheten så att Adam inte va där, men å andra sidan kändes det ju bara säkrare, och han ville ju mig bara väl. Jag låste upp dörren till lägenheten och vi gick in. Killar gick rätt in i vardagsrummet och satte sig i soffan.

-Haha känn er som hemma! Sa jag ironiskt och de skrattade åt mig.

Jag gick ut vidare in i köket och hämtade två Ben& Jerrys förpackningar och tog fyra skedar ur lådan och satte mig bredvid Zayn i soffan. Teven hade satts på och någon gammal bond film visades. Harry och Liam satt redan med ögonen på tv-skärmen och märkte inte alls att jag hade hämtat glass. Zayn och jag flinade lite åt dem och tog en av glassarna så länge och började äta.

Efter att Harry och Liam hade upptäckt glassen blev det inte särskilt mycket tv tittade utan vi satt och snackade hur länge som helst om allt.

-Shit! Utbrast Liam plötsligt och vi kollade konstigt på honom. Sen började alla skratta och han fortsatte.

-Jag skulle komma till Danielle efter vi hade lämnat dig, sa han. Han reste sig snabb oh kramade om mig.

-Hejdå Abby, vi hörs imon. Sa han oh sprang ut i hallen Vi hörde dörrens stängas och vi fortsatte prata. Efter ett tag reste sig även Harry upp.

-Jag måste nog också gå nu, ska träffa lite gamla kompisar imorgon. Ska du med Zayn?

-Eh.. nej jag kan stanna. Sa han. Om det är okej såklart, fyllde han snabbt i och kollade på mig.

-Ja det är klart sa jag.

-Okej, bra då, men vi ses kanske imorgon?

-Ja det kan vi nog, sa jag och log mot honom.

-Great, men gonatt och hejdå, sa han och log tillbaks innan han gick ut i hallen.

 

Zayn’s perspektiv

Jag hörde hur Harry stängde dörren efter sig och jag lutade mig bak i soffan. Det var tyst en liten stund, jag försökte hitta ett bra ämne att prata om men Abby hann före.

-Tack. Sa hon och kollade mig in i ögonen. Jag såg lite förvirrad ut. Asså, för att du stannade… fortsatte hon men nu kollade hon ner i knäet.

-Jaha.. det är ingen fara, sa jag. Det var tyst en lite stund till.

- Det är konstigt, vi har inte känt varandra särsklit länge. Men du känns ändå som en jag kan lite på, sa hon och rodnade lite.

- Jg är glad att du säger så , det är viktigt för mig.. asså att folk kan lita på mig, svarade jag och hon sken upp i ett stort leende.

- Berätta lite om dig själv! sa jag och hon tog ett djupt andetag.

- Jag bodde i Wolverhampton tills jag va 12, det är så jag känner Liam, sa hon.

- Det är ganska knasigt , för Liam berättade om dig för oss bara några dagar innan ni träffades, sa jag och jag såg att hon blev glad av det.

- I alla fall så flyttade vi till en villa lite utanför London när jag fyllde 12. Jag och Liam försökte hålla kontakten i början eftersom han iprincip var den ända vännen jag hade där. Men jag började ny skola och fick nya vänner. Det funkade ett tag men sedan rann allt ut i sanden och vi tappade all kontakt. Efter det hände inte så mycket tills för lite mer än en månad sen. Då tog min mamma livet av sig , i vårt badrum... Jag hittade henne. Jag klarade inte av att bo kvar så jag och min vän Julia fick en denna lägenheten. Sen träffade hon sin kille som heter...Adam. Och det är hans fel att jag har blåtira och att Julai flyttat , sa hon. När insåg vad hon sagt tog hon sig för munnen. Jag satt mest och gapade eftersom jag just fått höra massa hemska saker.

- Zayn , snälla säg inte det om min mamma till Liam. Jga vill inte att folk ska tycka sund om mig. Det va igentligen inte meningen att lägga alla mina problem på dig. Men när jag väl öppnar mig har jag svårt att sluta. Förlåt, sa haon  och tittade ner.

- Säg inte förlåt Abby , du är modig som vågar berätta. Det är inte alla som gör det , sa jag och gav henne en kram.

 

---

Böejan är skriven av min fantastiska vän som hjälper mig när jag har skrivtorka. Och slutet är skrivet av mig!

 

Hoppas ni gillar det , många kommentarer !

Puss och kram!