You've got that one thing - del 16
Vi åt och skrattade och hade allmänt trevlig när det ringde på dörren. Jag gick för att öppna och när jag gjorde det stod Julia där. Det syntes lång väg att hon gråtit.
- Jag har ringt dig , sa han med grötig röst.
- Jag vet, men jag har sovit, svarade jag.
- Förlåt Abby, för allt jag gjort mot dig. Du förtjänar bättre.. Sa hon medans tårarna rann ner för hennes kinder. Jag tänkte först slänga igen dörren rakt i ansiktet på henne. Men då skulle jag sjukt till samma nivå som henne.
- Julia, det är inte så lätt.. sa jag och hon nickade.
- Jag vet.. och du ska veta att jag är så ledsen för det här... Jag visste att du inte skulle förlåta mig... Men du är en bra vän Abby och jag är världens sämsta.
- Ja du är rätt dålig just nu , sa jag och hon log lite halft.
- Jag bor hos Carl nu, ring när du vill! och förlåt! sa hon och vände sig om.
- Vi ses Julia, sa jag lite tyst och stängde dörren.
- Vem va det? frågade Zayn och la ner sin gaffel.
- Julia , sa jag och jag hade inte riktigt smält att hon faktiskt bett om ursäkt.
- Aha , svarade han och såg lite skamsen ut.
- Nej, det är okej att fråga! jag log mot honom och han log tillbaka.
- Vad ville hon? frågade Harry.
- Hon bad om ursäkt , kan vi inte hitta på något imorgon? typ picknick? frågade jag för att byta samtalsämne.
- Jo visst , vi är lediga imorn, sa Liam och log.
- Bra, ni fixar mat jag fixar dricka! sa jag bestämt och dom skrattade åt mig.
- Visst det blir bra!
.
Jag vaknade och för första gången på länge vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag skuttade upp ur sängen och raka vägen in i duschen. Jag smorde in och rakade min kropp nogrant. Lika glad gick jag ur duschen och in i sovrummet igen. Jag tog på min matchande underkläder och ett par shorts med nitar på. På överkroppen satte jag på mig ett svart linne med vit text.
.
Jag gjorde en bra frukost till mig själv med ägg och bacon och åt den i lugn och ro. Sedan gick jag till barskåpet och hoppades på tur. Och det hade jag. Tre oöppnade falskor rött vin stod där. Jag packade ner två och öppnade en. Jag tog ett glas i väntan, Och ett till , och ett till. Killarna va sena och när dom väl kom hade jag nästan tömt vinflaskan.
- Hej boys! sa jag och fnissade.
- Redo att dra? frågade Zayn som inte märkt att jag va väldigt berusad. Jag tittade runt om kring honom och kunde inte se dom andra två.
- Är dwom ...nere i bilen? sluddrade jag fram.
- Nej dom kunde inte , så det blir bara du och jag! sa Zayn och tittade mistänksamt på mig. Jag log och tänkte inte mer på det.
- Hihi okejdå let's go! sa jag och gick vingligt fram till mina skor. Jag försökte i säkert fem minuter med att få på mig skorna. men det gick inte.
- Behöver du hjälp? frågade han och jag nickade tacksamt. Zayn skrattade och böjde sig ner , han snörade upp skorna och på nolltid satt dom på fötterna. Jag reste mig upp och insåg till min förskräckelse att han inte knutit dom.
- Zayn , kan du knyta osså? frågade jag och han skrattade ännu mer.
.
Skorna var knutna och vi satt på en filt vid en skogsdunge. Vi pratade , åt och drack vin. Eller ja Zayn drack vin. Han hade förbjudit mig att dricka mer. Men till slut blev vi rastlösa och gick en runda i skogen.
- Kom! sa Zayn och satte sig i gräset. Han pekade på platsen bredvid sig men jag var mer sugen på Zayn. Så jag satte i hans knä. Jag tittade djupt in i hans ögon och han såg lite besvärad ut.
- Jag vill inte att du ska göra något när du är berusad, sa han och tvekade.
- Jag är helt nykter nu! sa jag och böjde mig de sissta centimetrarna så att våra läppar möttes.
You've got that one thing - del 15
- Abby , vi har varit här hela tiden, jag, Zayn och Harry. Till och med Louis och Niall har kommit inom för att se hur det är med dig, sa han och jag började stortjuta.
- Ni är guld värda , ni hade inte behövt, men tack Liam. Det betyder så mycket att ni bryr er! sa jag och snyfftade. Liam gick fram till mig och gav mig en kram.
- Abby , det är klart vi bryr oss! han sa det sen log han ett äkta leen
Julias perspektiv.(samma kväll som "bråket")
Jag hade precis hämtat lite grejer från lägenheten. Jag satte lådan i baksätet och placerade mig själv bredvid Adam i framsätet. Han böjde sig över växelspaken för att kyssa mig.
- Nej , förklara först! sa jag irriterat.
- Vadå förklara, jag har ju förklarat 1000 gånger att Abby försöker sätta dit mig. Hon är bara avundsjuk! Sa han men han hade inte övertygelse i rösten. Ju mer jag tänkte på det desto mer osäker blev jag. Vem talade sanning av dom två? Och om det var Abby som talade sanning hade jag gjort världens största misstag.
- Jag börjar tveka, sa jag och han blev nervös.
- Jag lovar , jag har inte gjort något, och med dom orden var jag säker. Eller det va igentligen mest en chansning. Men plötsligt kunde jag se på honom att han ljög.
- Ditt äckel, vad fan har du gjort? sa jag högt. Han tog tag i min handled och höll hårt.
- Jag har fan inte gjort ett piss , fattar du? fräste han. Jag sled loss min handled och det hade blivit ett rött märke på den efter hans hand. Jag slet upp dörren och sprang.
- Julia , älsklig vänta! skrek Adam bakom mig. Men jag stannade inte, jag fick upp mobilen och ringde min bror Carl.
- Hej syrran , läget? svarade han med gald röst. Jag va nu utom räckhåll för Adam och jag stannade.
- Kan du hämta mig? Det har kört ihop sig lite, sa jag anfått.
- Visst , vart är du? frågade han.
- Nära vår lägenhet , jag möter dig där , svarade jag och la på. Sedan ringde jag Abby. Men fick inget svar.
.
Abby´s perspektiv (nutid)
Vi gick ut i vardagsrummet. Där satt Zayn och Harry och spelade fifa på mitt playstation. När dom såg mig pausade dom spelet och log.
- Så ni har hittat mitt fifa? sa jag och dom nickade.
- Vi lånade det , hoppas det är okej, sa Harry och log lite skyldigt.
- Klart , men vinnaren i matchen får möta mig! sa jag och satte mig i soffan.
- Säker på det? Jag är rätt grym asså! sa Zayn och tittade bak på mig. Han log och det smittade av sig.
- Helt säker , och vi får väl se vem som är grym sen! sa jag och blinkade. Liam som hade försvunnit in i köket kom nu tillbaka med ett glas med vatten, en huvudverkstablett och min mobil.
- Julia har ringt som en galning! sa Liam när han räckte den till mig.
- Jag ringer henne sen, sa jag och log.
.
Efter att ha spöat både Zayn och Harry på fifa blev jag hungrig.
- Jag ska ta något att äta, vill ni ha? frågade jag och alla tre nickade. Huvudverken hade försvunnit och jag mådde faktiskt riktigt bra. Killarna fick mig att att sluta tänka på allt hemskt jag varit med om. Och det var dags för mig att skärpa mig. Jag kunde inte sluta leva på grund av mamma och Adam.
- Okej, jag har inte så mycket hemma så det för bli macaroni and chees! sa jag och höll fram paketet.
- Blir super bra! sa Liam och log.
.
Vi åt och skrattade och hade allmänt trevlig när det ringde på dörren. Jag gick för att öppna och när jag gjorde det stod Julia där. Det syntes lång väg att hon gråtit.
- Jag har ringt dig , sa han med grötig röst.
- Jag vet, men jag har sovit, svarade jag.
- Förlåt Abby, för allt jag gjort mot dig. Du förtjänar bättre.. Sa hon medans tårarna rann ner för hennes kinder. Jag tänkte först slänga igen dörren rakt i ansiktet på henne. Men då skulle jag sjukt till samma nivå som henne.
- Julia, det är inte så lätt.. sa jag och hon nickade.
- Jag vet.. och du ska veta att jag är så ledsen för det här... Jag visste att du inte skulle förlåta mig... Men du är en bra vän Abby och jag är världens sämsta.
- Ja du är rätt dålig just nu , sa jag och hon log lite halft.
- Jag bor hos Carl nu, ring när du vill! och förlåt! sa hon och vände sig om.
- Vi ses Julia, sa jag lite tyst och stängde dörren.
You've got that one thing - del 14
Liam's perspektiv
- Hej? sa Zayn.
- Hej jag är Adam, sa han och gick fram till oss. Han sträckte ut handen för att hälsa på Zayn. när han sa sitt namn gick det som en ilning av hat genom min kropp. Jag hatade inte många männsikor. Och hata är ett väldigt starkt ord. Men den här killen hatade jag verkligen
- Jag tror du ska gå nu! sa Zayn med kylig röst.
- Vad är ditt problem? frågade Adam och tog en steg mot Zayn.
- Du , du är mitt problem! sa Zayn kaxigt. Adam höjde sin hand och skulle precis slå till Zayn när en tjej jag antog var Julia kom in i hallen.
- Vad håller ni på med? frågae hon. Hon tittade först på Adam och sedan på oss.
- Din pojkvän skulle just slå mig, svarade Zayn.
- Adam, varför skulle du det? frågade hon och spände blicken i honom.
- Jag skulle inte slå honom , jag slåss inte. Det vet du! sa han smörigt och log mot Julia.
- Ah , så vart kommer blåtiran i Abbys ansikte ifrån då? sa jag och såg hur Adam blev mer och mer nervös.
- Vi borde gå nu Adam, och du Liam va det va? frågade hon. Du vet inte va du pratar om! sa hon irriterat.
- Jag tror jag visst att jag har , och du skulle vara hennes så kallade "bästa vän", jag skulle inte vilja ha dig som bästa vän. Stick nu! sa jag iskallt. Hon gav mig en riktig bitch-blick och och sen försvann dom båda ut ur lägenheten.
- Va det där..han killen? frågade Harry och både jag och Zayn nickade.
.
Abby's perspektiv
Jag vaknade med en jävulsk huvudverk. Jag satte mig upp och insåg att jag fortfarande hade löparkläder på mig. Jag gick upp även fast det tog imot. Jag drog av mig mina löparshorts och tog på mig mina mjuskis shorts istället. Sedan tog jag även av mig mina sportbehå och tog på mig en vanlig behå och en tröja. Det knackade lätt på dörren men jag blev ändå rädd.
- Vem är det? frågade jag. Jag hade inte en aning om vem som va i min lägenhet. Men jag tog upp en bok som låg på nattduskbordet för att skydda mig om det var Adam. Dörren öppnades sagta och Liams ansikte blev synligt. Jag andades ut och la ner boken.
- Vad bra att du är vaken , vill du ha något? frågade han. Gud va snäll han va.
- En treo , men jag kan fixa den själv? Hur mcyket är klockan? frågade jag honom.
- 12 du har sovit i ungefär 20 timmar, när han svarade fick jag nästan en chock.
- 20 timmar? hur kunde du veta att jag skulle vakna just nu? frågade jag och han skrattade lite.
- Abby , vi har varit här hela tiden, jag, Zayn och Harry. Till och med Louis och Niall har kommit inom för att se hur det är med dig, sa han och jag började stortjuta.
- Ni är guld värda , ni hade inte behövt, men tack Liam. Det betyder så mycket att ni bryr er! sa jag och snyfftade. Liam gick fram till mig och gav mig en kram.
- Abby , det är klart vi bryr oss! han sa det sen log han ett äkta leende.
You've got that one thing - del 13
Liam's perspektiv
- Ska vi ringa ambulans? frågade Harry som va tätt bakom Zayn.
- Nej vänta , jag har varit med om det här innan. En tjej i mitt löpar lag som jag sprang i när jag va yngre kolappsade precis såhär. Det är överansträngning och det bästa vi kan göra är att hålla henne varm. Hon kommer kvickna till om några sekunder och då behöver hon vatten och något att äta snabbt, sa jag och Zayn tittade imponerat på mig.
- Louis , kasta hit en filt, sa Zayn högt och genom luften kom en blå filt. Zayn tog den i sina armar och höll om Abby. Och då öppnade hon sina dimmiga ögon.
- Vart är jag? frågde hon svagt.
- I vår studio , vill du ha något? frågade jag satte mig på huk framför henne.
- Jag fryser, sa hon och Zayn lyffte upp henne. Han la ner henne försiktigt i soffan och hon huttrade till.
- Paul , har vi något täcke här? frågade Harry och gick in i ett annat rum där Paul och några andra livvakter stod. Han kom tillbaka med ett blått täcke.
- Fanns här ett täcke? frågade Niall förvånat.
- Man kan hitta allt i denna studion, sa Harry och blinkade. Sedan la han täcket över Abby. Hon fick fram ett svagt leende och sa:
- Tack , och förlåt..hennes ögonlock blev tyngre och hon somnade.
.
Hon log och sov i studion i flera timmar. Det va helt sjukt. Hur en tjej kunde förändras så mycket på bara några år. Och även om hon verkade tro att hon va till besvär så var det helt tvärt om. Jag ville hjälpa henne. Och jag är glad att jag var den hom kom till. Det fick mig att känna mig viktig. Och även om han var väldigt trasig nu kunde jag se att hon fortfarande va den goa och glada tjejen jag kände för sex år sedan.
- Killar vi är klara för dagen, sa Paul och log. Jag gick över till Abby och skakade henne lätt.
- Abby, du måste vakna. Vi kör dig hem, sa jag och hon öppnade ögonen pytte lite.
- Jag orkar inte , sa hon svagt och hennes ögonlock stängdes igen. Det gjorde lite ont i mig att se henne må så dåligt. Jag tog täcket om henne och lyfte upp hennes lätta kropp.
- Harry , kolla om där är fans utanför. Om det är det får du köra upp bilen vid bakdörren! beordrade jag och han nickade.
.
- Fans på framsidan , han kör bak den! sa Louis som kom in från gatan. Jag nickade och log.
- Tack, svarade jag.
- Det är lugnt , hur är det med henne? frågade han.
- Jag vet inte, inte så bra tror jag.. sa jag ch Louis la en hand på min axel.
- Du behöver vara stark för henne, du är hennes vän, jag nickade som svar och just då sa Paul att Harry stod utanför och väntade. Jag satte mig i basätet medans hon halvlåg i mitt knä. I förarsätet satt Harry och bredvid honom satt Zayn. Båda tittade skeptsikt bak på Abby.
- Jag börjar bli orlolig , borde vi köra till ett sjukhus? frågade Harry och såg faktsikt riktigt orolig ut.
- Jag tror bara hon behöver vila , men det är nog bäst om någon av oss stannar med henne hela tiden, svarade jag.
- Vi kanske ska kontakta hennes föräldrar då? så Harry.
- Nej , vi för vänta tills hon vaknar och fråga vad hon vill, vi gör som Liam säger! sa Zayn och vände sig fram igen. Harry körde försiktigt till Abbys lägenhet. Jag bar ut henne och vi kom upp till dörren. Zayn kände på den och till hans stora förvåning var den öppen. Och jag visste att Abby inte skulle låta den stå öppen efter allt som hänt.
- Det är någon i lägenheten, sa jag.
- Hur vet du det? frågade Harry.
- Efter allt hon varit med om skulle hon inte låta den stå öppen, sa jag och han nickade när han förstod.
.
När vi kom in i lägenheten stod det en ganska normal lång kille med blont hår i köket. När han hörde oss vände han sig snabbt om.
- Hej? sa Zayn.
- Hej jag är Adam, sa han och gick fram till oss. Han sträckte ut handen för att hälsa på Zayn. när han sa sitt namn gick det som en ilning av hat genom min kropp. Jag hatade inte många männsikor. Och hata är ett väldigt starkt ord. Men den här killen hatade jag verkligen
- Jag tror du ska gå nu! sa Zayn med kylig röst.
- Vad är ditt problem? frågade Adam och tog en steg mot Zayn.
Dam dam dam?! vad kommer hända nu , kommer Zayn och Adam hamna i slagsmål eller inte?
Sorry för sålig uppdatering!
Kram på er!
You've got that one thing - del 12
Efter en kvart kom vi fram. Vi beställde varsen "chinabox" med nudlar och kyckling. Sedan ledde vi cyklen till en park. Det va mörkt ute men vi hittade en bänk med en gatulampa precis över. Vi satte oss och började äta. Jag tog en bild på oss. Jag skrev en tweet och precis innan jag skulle trycka "tweet" kom jag på att Zayn va känd och att den kanske inte va så smart att lägga ut den utan att fråga.
- Zayn.. är det okej om jag lägger ut bilden på min twitter? frågade jag och han log.
- Ja , klart! sa han och nu va det jag som log. Jag skrev "Just hanging with Zayn Malik and a China box! Life is good" sedan tweetade jag det.
Jag vaknade av att jag hörde någon hålla på i köket. Jag blev först rädd och Adam susade förbi i huvudet. Sedan kom jag på att Zayn sovit på min soffa inatt. Jag gick upp ur min stora dubbelsäng och drog på mg ett par jeansshorts och ett rosa linne. Och innan jag gick ut tog jag ett lager foundition på blåtiran. Nu såg det bara ut som jag sovit lite dåligt och fått en påse under ögat. Jag satte upp mitt hår i en toffs och gick ut. Det luktade helt ljuvligt ju närmre jag kom det stora köket. När jag kom in i köket stod Zayn vi spisen och gjorde pannkakor. Hela bordet var uppdukat med allt möjligt man kunde äta till frukost.
- Wow Zayn, har du handlat? frågade jag och han vände sig om.
- Ja! sa han stolt.
- Du hade inte behö..
- Jag ville , avbröt han snabbt.
- Tack , vad fint det är ,sa jag och log tacksamt
- Det är precis klart , sätt dig. Jag gjorde som han sa och han satte sig mitt imot mig. Vi satt och åt frukost i ungefär två timmar. Vi snackade om allt mellan himmel och jord. Och ju mer jag lärde känna Zayn ju mer fick jag se vilket fantastisk vän han va. Men efter ett tag var Zayn tvungen att gå.
- Gå du , jag plockar undan, sa jag och log.
- Säkert? frågade han.
- Ja , du måste gå nu, killarna väntar på dig vid studion ju, sa jag och skrattade lite. Zayn log ett riktigt brett leende och gav mig en kram.
- Tack för igår och idag, vi hörs sen.. Hejdå Abby, sa han och skyndade sig ut ur lägenheten. När dörren stängdes insåg jag att jag var ensam. Så länge det va männskor runt omkring mig gick det bra. Men när jag blev ensam kom rädslan tillbaka. Jag började plocka undan för att tänka på annat. Det funkade inte. Jag hoppade in i duschen. Det funkade inte heller. Tillslut drog jag på mig ett par av mina löparbyxor och en sprotbehå och gav mig ut. I öronen hade jag Animal med Miike Snow på högsta volym. Och detta funkade. Jag sprang och sprang. Adrenalinet pumpade ut i mina ådror och det kändes som om jag kunde vunnit OS i löpning. Inte för att jag kunde det. Men det kännslan hade jag. Jag sprang tills jag fick syn på en välkänd ryggtavla. Adam. För en sekund var mina ben fastfrusna i marken. Paniken kom och jag fick svårt att andas. Och så vände han sig om och mötte min blick. Då han jag inte tänka innan mina ben vände om och sprang. Han kom efter och jag hörde honom ropa. Aldrig i hela mitt liv hade jag sprungit så fort som nu. Jag svängde in på en gata och till min glädje insåg jag att jag var på samma gata som killarnas studio låg. Jag visste det tack vare Harry som körd inom där igår för att hämta något. Jag sprang fort och när jag var ett tiotal meter ifrån öppnades dörren och Liam kom ut. Han hade sett mig igenom fönstret och nu tittade han förvånat på mig. Jag hade inte lagt märke till det förens nu att jag grät.
- Abby , vad gör du? frågade han.
- Släpp in mig och lås, FORT! skrek jag. Han gjorde som jag sa och när han stängt dörren. Jag såg killarnas förvånat ansiktsutryck.
.
Liam's perspektiv
- Släpp in mig och lås, FORT! skrek on och jag gjorde som hon sa. Hon kom in i studion och killarna tittade förvånat upp på henne.
- Vad gör du här? sa Zayn förvånat. Hon han inte svara. Hennes ögon blev tomma och hon föll ihop som en säck.
- Shit! sa Zayn högt och var snabbt framme hos henne.
- Ska vi ringa ambulans? frågade Harry som va tätt bakom Zayn.
- Nej vänta , jag har varit med om det här innan. En tjej i mitt löpar lag som jag sprang i när jag va yngre kolappsade precis såhär. Det är överansträngning och det bästa vi kan göra är att hålla henne varm. Hon kommer kvickna till om några sekunder och då behöver hon vatten och något att äta snabbt, sa jag och Zayn tittade imponerat på mig.
- Louis , kasta hit en filt, sa Zayn högt och genom luften kom en blå filt. Zayn tog den i sina armar och höll om Abby. Och då öppnade hon sina dimmiga ögon.
Bilden är inte riktigt som jag tänkt mig.
Men på detta sättet sitter Zayn och Abby iaf.
(inte så kärleksfullt, utan mer för att hålla henne varm)
Mycket drama nu i början , det kommer lugna sig snart. Det lovar jag!
Kram
You've got that one thing - del 11
Zayns perspektiv.
- Zayn , snälla säg inte det om min mamma till Liam. Jga vill inte att folk ska tycka sund om mig. Det va igentligen inte meningen att lägga alla mina problem på dig. Men när jag väl öppnar mig har jag svårt att sluta. Förlåt, sa haon och tittade ner.
- Säg inte förlåt Abby , du är modig som vågar berätta. Det är inte alla som gör det , sa jag och gav henne en kram.
Abby's perspektiv.
Jag hade precis berättat om mitt liv för en person jag knappt kännde. Men det var kanske det som behövdes. Att någon som inte var inblandad fick veta. Jag visste att jag behövde någon att prata med och det kanske var han. Det kanske var bra allt jag just sagt. Min mage började kurra sjukt högt och Zayn tittade på mig.
- Är du hungrig? frågade han och skrattade lite.
- Ja, är du? frågade jag och log stort. Det va skönt med Zayn. Man gick från att vara hur seriös som helst till att skratta. Det är viktigt att man kan skratta även när livet känns mörkt.
- Ja faktsikt, sa han och log.
- Kom , vi ser om det finns något i kylen, sa jag och reste mig upp. Han reste sig också och vi gick ut i köket. På vägen fick jag en glimt av mig själv i speglen. Jag backade tillbaka och granskade mitt ansikte närmre. Blåtiran hade bleknat mycket och om jag hade en riktigt bra concealer skulle jag nog kunna dölja den helt.
- Vad gör du? frågade Zayn som tittade ut från köket.
- Inget, sa jag och skrattade lite. Men så länge blåriran satt i mitt ansikte skulle jag ständigt påminnas om överfallet. Därför blev jag så glad när jag såg att det höll på att försvinna. Fast jag hade kvar den, på bild. Jag hade tagit bilder ifall att jag skulle våga anmäla. Jag gick efter Zayn in i köket och öppnade kylskåpet. Och det märktes att ingen hade handlat på ett bra tag. Där stod två flaskor coca cola och ett paket med kex. Varför nu kexen stod i kylen.
- Ser ut som om vi får ge oss ut för att hitta mat ,sa jag och vände mig om.
- Jag vet en jättebra kinaresturang som han öppet hela natten, eller jag resturang och resturang. Mer som ett gatukök men du fattar, sa han och jag nickade.
- Det låter bra!
- Vi har bara ett problem, vi har ingen bil, sa han samtidigt som han funderade.
- Jag har en cykel, sa jag lite generat samtidigt som jag skrattade.
- Då åker vi! sa hanoch skrattade.
.
Klockan var runt 12 när vi tog ut min gamla rangliga cykel ur lägenhetshusets föråd. Zayn hoppade upp och började cykla långsamt.
- Hoppa upp i farten! skrek han. Jag gjorde som han sa. Det kändes som om hela cyklen skulle braka ihop när jag hoppade upp. Men otroligt nog höll den.
- Är du på? frågade Zayn.
- Haha , låtsas inte som om du inte kände det där! sa jag och vi båda började skratta.
.
Efter en kvart kom vi fram. Vi beställde varsen "chinabox" med nudlar och kyckling. Sedan ledde vi cyklen till en park. Det va mörkt ute men vi hittade en bänk med en gatulampa precis över. Vi satte oss och började äta. Jag tog en bild på oss. Jag skrev en tweet och precis innan jag skulle trycka "tweet" kom jag på att Zayn va känd och att den kanske inte va så smart att lägga ut den utan att fråga.
- Zayn.. är det okej om jag lägger ut bilden på min twitter? frågade jag och han log.
- Ja , klart! sa han och nu va det jag som log. Jag skrev "Just hanging with Zayn Malik and a China box! Life is good" sedan tweetade jag det.
Har inte hunnit kolla igenom stavfel. Så klaga inte!
Kram :)
You've got that one thing - del 10
Abby’s perspektiv
Senare på kvällen följde Harry, Liam och Zayn mig hem. Fast jag hade sagt att det inte behövdes skulle Liam tvunget kolla igenom lägenheten så att Adam inte va där, men å andra sidan kändes det ju bara säkrare, och han ville ju mig bara väl. Jag låste upp dörren till lägenheten och vi gick in. Killar gick rätt in i vardagsrummet och satte sig i soffan.
-Haha känn er som hemma! Sa jag ironiskt och de skrattade åt mig.
Jag gick ut vidare in i köket och hämtade två Ben& Jerrys förpackningar och tog fyra skedar ur lådan och satte mig bredvid Zayn i soffan. Teven hade satts på och någon gammal bond film visades. Harry och Liam satt redan med ögonen på tv-skärmen och märkte inte alls att jag hade hämtat glass. Zayn och jag flinade lite åt dem och tog en av glassarna så länge och började äta.
Efter att Harry och Liam hade upptäckt glassen blev det inte särskilt mycket tv tittade utan vi satt och snackade hur länge som helst om allt.
-Shit! Utbrast Liam plötsligt och vi kollade konstigt på honom. Sen började alla skratta och han fortsatte.
-Jag skulle komma till Danielle efter vi hade lämnat dig, sa han. Han reste sig snabb oh kramade om mig.
-Hejdå Abby, vi hörs imon. Sa han oh sprang ut i hallen Vi hörde dörrens stängas och vi fortsatte prata. Efter ett tag reste sig även Harry upp.
-Jag måste nog också gå nu, ska träffa lite gamla kompisar imorgon. Ska du med Zayn?
-Eh.. nej jag kan stanna. Sa han. Om det är okej såklart, fyllde han snabbt i och kollade på mig.
-Ja det är klart sa jag.
-Okej, bra då, men vi ses kanske imorgon?
-Ja det kan vi nog, sa jag och log mot honom.
-Great, men gonatt och hejdå, sa han och log tillbaks innan han gick ut i hallen.
Zayn’s perspektiv
Jag hörde hur Harry stängde dörren efter sig och jag lutade mig bak i soffan. Det var tyst en liten stund, jag försökte hitta ett bra ämne att prata om men Abby hann före.
-Tack. Sa hon och kollade mig in i ögonen. Jag såg lite förvirrad ut. Asså, för att du stannade… fortsatte hon men nu kollade hon ner i knäet.
-Jaha.. det är ingen fara, sa jag. Det var tyst en lite stund till.
- Det är konstigt, vi har inte känt varandra särsklit länge. Men du känns ändå som en jag kan lite på, sa hon och rodnade lite.
- Jg är glad att du säger så , det är viktigt för mig.. asså att folk kan lita på mig, svarade jag och hon sken upp i ett stort leende.
- Berätta lite om dig själv! sa jag och hon tog ett djupt andetag.
- Jag bodde i Wolverhampton tills jag va 12, det är så jag känner Liam, sa hon.
- Det är ganska knasigt , för Liam berättade om dig för oss bara några dagar innan ni träffades, sa jag och jag såg att hon blev glad av det.
- I alla fall så flyttade vi till en villa lite utanför London när jag fyllde 12. Jag och Liam försökte hålla kontakten i början eftersom han iprincip var den ända vännen jag hade där. Men jag började ny skola och fick nya vänner. Det funkade ett tag men sedan rann allt ut i sanden och vi tappade all kontakt. Efter det hände inte så mycket tills för lite mer än en månad sen. Då tog min mamma livet av sig , i vårt badrum... Jag hittade henne. Jag klarade inte av att bo kvar så jag och min vän Julia fick en denna lägenheten. Sen träffade hon sin kille som heter...Adam. Och det är hans fel att jag har blåtira och att Julai flyttat , sa hon. När insåg vad hon sagt tog hon sig för munnen. Jag satt mest och gapade eftersom jag just fått höra massa hemska saker.
- Zayn , snälla säg inte det om min mamma till Liam. Jga vill inte att folk ska tycka sund om mig. Det va igentligen inte meningen att lägga alla mina problem på dig. Men när jag väl öppnar mig har jag svårt att sluta. Förlåt, sa haon och tittade ner.
- Säg inte förlåt Abby , du är modig som vågar berätta. Det är inte alla som gör det , sa jag och gav henne en kram.
Böejan är skriven av min fantastiska vän som hjälper mig när jag har skrivtorka. Och slutet är skrivet av mig!
Hoppas ni gillar det , många kommentarer !
Puss och kram!
You've got that one thing - del 9
- Du har känt Liam länge va? frågade Zayn plötsligt.
- Vi va bästa vänner sen vi föddes tills jag flyttade hit för sex år sen, vi har inte träffats sedan dess , svarade jag.
- Det måste ha varit roligt att se honom igen då.
- Ja , fast inte precis i den stunden , sa jag och tittade ner.
- Vad menar du? frågade Zayn och tittade på mig med intensiv blick.
- Inget , det är skönt att ha honom tillbaka.
- Vi ska sätta på en film nu , vill se? frågade Liam som stod i dörröppningen. Jag tittade på Zayn och sen nickade vi båda.
- Ja vi kommer! sa Zayn och reste sig upp. Jag följde efter och satte mig på min plats bredvid Harry igen. Dom satte på någon kärlekskomedi men jag var inte så insatt. Jag tänkte mest på vilken tur jag haft att Liam dök upp just vid detta tillfälle i mitt liv. Jag behövde en vän just nu. En riktig vän som lyssnade. Alla vänner där hemma hade åkt bort med sina familjer eller rest själv. Och det var nästan bara jag och Julia kvar i stan. Av vår umgängeskrets då. Jag lutade mig tillbaka och la huvudet mot ryggstödet. Jag slöt ögonen och nästa gång jag öppnade dom var det ljust ute. Jag insåg till min förskräckelse att jag inte var i min säng i lägenheten utan i en soffa med två andra personer. Då kom jag ihåg att jag var i Harry och Louis lägenhet. Och i samma soffa som mig låg Niall och Zayn och snarakde tyst. I andra soffan låg Danielle och Liam tätt intill varandra. Jag ställde mig upp och hörde att någon höll på i köket.
- Hej Harry! sa jag och satte mig på ens stol.
- Oh hej! sa han och vände sig om.
- Skrämde jag dig? frågade jag och han nickade.
- Ja , vill du ha te? frågade han sedan.
- Ja tack.
.
Efter att ha suttit i köket och druckit te i över en halvtimme frågade Harry lite försiktigt:
- Har dom hittat honom? jag höll på att sätta teet i halsen.
- Va?
- Ja hon som gjorde det..där mot dig.. sa han bedrövat.
- Hur vet du?... Har Liam berättat för dig? sa jag sårat.
- Nej nej! sa han snabbt. Men jag kunde räkna ut vad som hänt, och jag är ledsen att jag drog upp det.. sa han tyst.
- Det gör inget , och nej det har dom inte... Jag har inte anmält, det sissta sa jag nästan ohörbart. Men Harry hade hört och nu satt han och stirrade på mig med vidöppna ögon.
- Varför.. Varför inte?
- För att det är invecklat, sa jag snabbt och Harry märkte att jag inte ville prata om det. Precis då vibrerade min mobil på bordet och Julias namn lös på skärmen.
- Vad? svarade jag
- Jag har flytat ut , har tagit nästan alla min grejer, sa hon tyst.
- Skönt att slippa dig , hejdå! sa jag och la på. Harry kollakde lite konstigt på mig. Sedan brast vi båda ut i gapskratt. Det var skönt att få skratta på riktigt. Det hade jag inte gjort på hur länge som helst.
- Vad skrattar ni åt? frågade Liam som kom ut köket.
- Inget , fick jag fram.
- Nähä ni sitter bara och gapskrattar åt igenting! sa han och log.
- Ja fyllde Harry i och skrattade ännu mer.
Novellen är ganska kass för tillfället , men den kommer bli bättre. Jag lovar!
Kram!
You've got that one thing - del 8
- Hej, sa jag och kramade henne tillbaka. Hon var hur snygg som helst och jag kände mig ful där jag stod med min feta blåtira. Sedan gav hon Liam en kyss och det kändes lite pinsamt och stå där som ett fån så jag böjde mig ner för att snöra upp skorna.
- Kom och hälsa på dom andra! sa Liam när jag reste mig upp. Jag tittade lite skeptiskt på Liam. Jag var ganska blyg av mig första gången.
- Det kommer gå bra Abby, sa han och skrattade lite.
Jag gick bakom Danielle och Liam och vi kom in i vardagsrummet. Där satt Zayn, Harry, Louis , Louis tjej som jag inte kom ihåg namnet på och Niall.
- Killar detta är Abby! sa Liam högt och alla vände sig om.
- Och tjejer Liam! sa Louis. Hej Abby! fortsatte han sedan och log mot mig. Jag log lite tillbaka och sedan kom Niall fram.
- Hej Abby , Niall! sa han och skakade mig han.
- Hej, svarade jag och skrattade lite. Jag försökte hur mycket som helst att inte vara blyg. Och det gick ganska bra faktsikt. Zayn hälsade också sedan satte jag mig i soffan bredvid Harry eftersom det var det enda som jag träffat innan föutom Liam då. Men platsen bredvid honom var upptagen av Danielle.
- Hur är läget? frågade han när jag satte mig.
- Det är ganska bra, sa jag och han log.
- Vadå ganska bra? är inte vi helt awesome? sa han och skrattade lite.
- Jodå , svarade jag och log. Jag lutade mig tillbaka i soffan och tog upp min mobil. Ett missat samtal från pappa.
- Jag ska bara gå ut och ringa ett samtal, sa jag ursäktande till Harry.
- Det finns en stor balkong där , om du vill vara ifred, sa han och nickade mot en glasdörr. Jag nickade och försvann ut.
.
- Hej snäckan! svarade pappa och jag log när jag hörde hans röst.
- Hej, du hade ringt, svarade jag.
- Ja jag tänkte mest höra hur det är, hur går det att bo ensam?
- Jo det går bra , allt är jätte bra! ljög jag med övertygelse i rösten.
- Så bra , vi undrar om du vill komma och äta middag här nästa fredag?
- Det vore trevligt , men jag kan inte då. Kan vi ta det någon gång längre fram? frågade jag. Jag ville inte att pappa skulle se blåtiran. Om den äns va kvar då.
- Okej , vi kan ju höras i veckan , jag älskar dig min skatt! sa han.
- Älskar dig också , hejdå pappa, sa jag och la på. Jag satte mig i en av stolarna som stod där och drog upp benen. Jag tittade ut över den stora parken som låg utanför huset. Det va vacker. Dörren öppnades och ut kom Zayn.
- Oh hej , visste inte att du satt här , sa han och log lite ursäktande.
- Hej , jag ska precis gå in, sa jag och reste mig.
- Kan du inte stanna och hålla mig sällskap , jag ska bara ta en cigg? frågade han och log ett chramigt leende.
- Jo , om du bjuder! svarade jag.
- Självklart, sa han och gav mig en cigarett. Vi satte oss ner och Zayn räckte mig en silvertändare. Jag tog imot den och tände den vita cigaretten. Jag drog in röken i halsen och det kändes bra. Jag var ingen rökare igentligen. Det hände att jag rökte på fester och så men inte mer. Men på senare tid hade det blivit mer och mer. Nickokicken fick mig att känna mig glad.
- Du har känt Liam länge va? frågade Zayn plötsligt.
- Vi va bästa vänner sen vi föddes tills jag flyttade hit för sex år sen, vi har inte träffats sedan dess , svarade jag.
- Det måste ha varit roligt att se honom igen då.
- Ja , fast inte precis i den stunden , sa jag och tittade ner.
- Vad menar du? frågade Zayn och tittade på mig med intensiv blick.
- Inget , det är skönt att ha honom tillbaka.
Efterlängtad del?
Jag har bestämt mig för att iallafall skriva klart denna novellen :)
Kram!
You've got that one thing - del 6
- Jag kom hem här efter att ha varit ute och sprungit, började jag. Sedan kom jag in och lägenheten var tom så jag tog av mig träningskläderna och gick in för att duscha. och då rycker Julias kille Adam upp dörren och så ja.. sa jag och nu grät jag. Liam kom närmre och kramade mig försiktigt.
- Han har något fel i huvudet den killen , men du måste berätta för Julia , sa han lugnt.
- Jag vet.. sa jag tyst. Det känndes så mycket bättre att ha Liam där. Jag kände mig trygg.
Jag hade tårkat tårarna och stod nu i halen med Liam.
- Du måste berätta för Julia , om om det blir problem så ring! sa han och jag nickade.
- Jag ska.. sa jag och han kramade mig försiktigt. Jag log ett svagt leende mot honom och han besvarde det.
- Hejdå , vi ses snart, sa han och gick ut.
- Hejdå.
.
Dörren rycktes upp och jag ställe mig snabbt upp och tittade mot dörren. Hjärtat slog i hundranittio. Tänk så hade hon med sig Adam.
- Oj , hej! sa Julia när hon så mig stå i hallen.
- Hej, sa jag och drog en suck av lättnad. Hon var ensam.
- Hur är det?
- Det kunde varit bättre , jag måste berätta en sak för dig, sa jag nervöst och Julia märke det direkt.
- Vad är det? sa hon lite oroligt.
- Sätt dig, sa jag och drog ner henne i soffan.
- Men gud Abby , jag blir nervös! Berätta nu! sa hon stressat.
- Jag vet inte hur jag ska säga detta riktigt, började jag och en tår rann sagta ner för kinden. Adam för inte vara här mer... Sa jag och Julia tittade skeptiskt på mig.
- Nehe , varför inte det? sa hon ganska irriterat.
- För att det var han Julia , han som... där tog det stop. Jag fick inte fram ett jud till. Julia reste sig ursinningt upp.
- Sitt inte där och beskyll Adam för något han inte har gjort! Får du inte nog med uppmärksamhet ändå? åh vad det är synd om dig Abby, din mamma tog livet av sig. Men vet du vad? det här har gått för långt nu! Du är helt jävla störd i huvudet. Adam älskar mig och skulle aldrig göra något med någon annan!!! skrek hon. Jag tittade storögt på henne. Hade hon verkligen precis sagt det där till mig? Trodde inte ens min bästa vän på mig?
- Försvinn här ifrån! sa jag med kylig röst.
- Vad sa du? frågade hon ilsket.
- Försvinn här ifrån ditt äckliga jävla luder! sa jag högt och knuffade undan henne. Hon knuffade tillbaka men eftersom jag var huvudet längre än henne rubbade hon inte mig. Jag puttade henne en gång till ut ur lägenheten.
- Jag trodde mer om dig, sa jag med en blick som kunde döda. Sedan kastade jag ut skorna och jackan till henne och låste dörren. Jag gled ner på golvet och tog upp telefonen.
.
- Hej, sa jag med trött röst.
- Hej , hur gick det? frågade Liam på andra sidan luren.
- Kan du hämta mig? frågade jag.
- Kommer nu, sa han och la på.
Jag igentligen inte tid till att skriva , men här får ni i alla fall en liten del.
Kram!
You've got that one thing - del 5
- Hej det är Liam!
- Hej, sa jag tyst.
- Är det Abby? frågade Liam på andra sidan.
- Ja, sa jag nästan ohörbart.
- Hur mår du?
- Sådär , själv?
- Jodå , helt okej. Det var längesen kan man säga, sa han lite stelt.
- Fyra dagar sen, sa jag och skrattade lite.
- Ja men innan det , sex år va? frågade han och jag kunde höra hur han log.
- Jag trodde inte du skulle komma ihåg mig om vi sågs.
- Hur skulle jag kunna glömma dig Abby , du va min bästa vän sen dagis! sa han glatt.
- Okej , du har rätt.
- Vill du gå ut och fika med mig nu? frågade han.
- Jag vill inte gå ut , men du kan komma hit, sa jag och hörde hur han reste sig.
- Jag kan kommer, sa han och la på.
Jag gick trött in i badrummet och satte på vattnet. jag drog av mig kläderna och insåg att jag hade en stor blodfläck i trosan. Jag tittade förskräckt upp och mötte min egna blick i speglen. Mitt vänstra öga var omringat av en mörk färg. Jag kände att tårarna var påväg igen. Men nej nu fick det vara nog. Jag kunde inte bara gråta hela tiden. Jag tog ett steg in i duschen och vattnet var varmt mot min nakna, kalla kropp. Jag tvättade håret och hela kroppen. när jag kom nära underlivet var det som en varningsklocka ringde i huvudet. Och jag prövade att känna men ångrade mig direkt. Det gjorde fruktansvärt ont.
- Hej, sa jag tyst.
- Är det Abby? frågade Liam på andra sidan.
- Ja, sa jag nästan ohörbart.
- Hur mår du?
- Sådär , själv?
- Jodå , helt okej. Det var längesen kan man säga, sa han lite stelt.
- Fyra dagar sen, sa jag och skrattade lite.
- Ja men innan det , sex år va? frågade han och jag kunde höra hur han log.
- Jag trodde inte du skulle komma ihåg mig om vi sågs.
- Hur skulle jag kunna glömma dig Abby , du va min bästa vän sen dagis! sa han glatt.
- Okej , du har rätt.
- Vill du gå ut och fika med mig nu? frågade han.
- Jag vill inte gå ut , men du kan komma hit, sa jag och hörde hur han reste sig.
- Jag kan kommer, sa han och la på.
Jag gick trött in i badrummet och satte på vattnet. jag drog av mig kläderna och insåg att jag hade en stor blodfläck i trosan. Jag tittade förskräckt upp och mötte min egna blick i speglen. Mitt vänstra öga var omringat av en mörk färg. Jag kände att tårarna var påväg igen. Men nej nu fick det vara nog. Jag kunde inte bara gråta hela tiden. Jag tog ett steg in i duschen och vattnet var varmt mot min nakna, kalla kropp. Jag tvättade håret och hela kroppen. när jag kom nära underlivet var det som en varningsklocka ringde i huvudet. Och jag prövade att känna men ångrade mig direkt. Det gjorde fruktansvärt ont.
.
Jag gick ur den varma duschen och drog en handuk omkring mig. jag öppnade dörren och där stod Julia redo för att gå.
- Jag ska till Adam, vill du följa med eller stannar du? frågade hon.
- Jag stannar.
- Säkert? annars kan han komma hit? sa hon och jag skakade på huvudet.
- Liam kommer hit, sa jag och hon log.
- Vad roligt för dig, att du får lite sällskap, sa hon.
- Du låter som om du vore min mamma, sa jag buttert.
- Ta på dig ett bättre humör innan Liam kommer , älskar dig puss, sa hon och smällde igen dörren. Jag suckade och gick in på mitt rum. Jag trog på mig ett par jeansshorts och ett pösigt linne. Seadn borstade jag håret och sminkade över blåtiran så gott det gick. Jag drog till och med några drag med mascaran för att se lite pigg ut. Precis när jag va klar ringde det på dörren. Jag gick och öppna och där stod Liam.
- Hej! sa han och gav mig en kram. Jag blev först lite rädd , men det va ju bara en kram. En kram Abby. sånna får du hela tiden. Jag kramade tillbaka och sedan log jag lite.
- Hej , sa jag och han log.
- Det va helt sjukt längesen! utbrast han och sprakade av sig skorna. Vi satte oss i soffan och jag drog en filt över benen.
- Det har hänt mycket på sex år ser jag, sa jag och log. Jag visste att Liams drömmar hade gått i uppfyllelse. Han drömmde redan då, när vi va runt 11- 12 års åldern.
- Ja det kan man säga, med dig också! sa han och jag kände hur jag fick tillbaka Wolverhampton känslan.
.
Vi satt timmar och pratade minnen. Vi skrattade och var nära till tårar många gånger.
- Abby , jag har velat fråga hela kvällen, och du behöver inte svara om du inte vill men... Sa han och skruvade på sig. Vad är det igentligen som har hänt? han tittade lite skamset på mig. Men jag kände mig redo. Och det va lättare att berätta för Liam än Julia. Under kvällens gång hade jag ändå fått ur mig nästan hela mitt liv sen Wolverhampton och jag litade på Liam. Det finns inte många killar som honom.
- Jag kom hem här efter att ha varit ute och sprungit, började jag. Sedan kom jag in och lägenheten var tom så jag tog av mig träningskläderna och gick in för att duscha. och då rycker Julias kille Adam upp dörren och så ja.. sa jag och nu grät jag. Liam kom närmre och kramade mig försiktigt.
- Han har något fel i huvudet den killen , men du måste berätta för Julia , sa han lugnt.
- Jag vet.. sa jag tyst. Det känndes så mycket bättre att ha Liam där. Jga kände mig trygg.
You've got that one thing - del 4
- Shit, vi måste fan hjälpa henne, ge mig din tjocktröja! sa Harry smått panikslaget. Jag drog av mig min tjock tröja och gav den till Harry. Vi sprang båda fram till tjejen och Harry la den gråa tröjan över henne. Och när jag såg hennes ansikte på nära håll uptäckte jag till min skräck att jag visste precis vem hon var. Även om vi inte sätts på sex år var hon sig lik.
Hon kviknade till innan vi hunnit ringa ambulans. Hon tittade storögt på mig , nästan som om hon vore rädd.
- Liam? fick hon fram.
- Abby, svarade jag och Harry kollade shockat på mig.
- Drömmer jag? frågade hon.
.
Abbys perspektiv.
- Nej , sa han och log pytte lite. Sen kom smärtan i ansiktet och underlivet tillbaka. Jag försökte resa mig men det gick inte så bra. jag kved till och satte mig på rumpan igen. Marken var kall mot min bara rumpa och jag drog snabbt på mig tröjan dom lagt över mig.
- Låt mig hjälpa dig, sa Liam och lyfte upp mig.
- Vart bor du , vi kan köra dig hem, sa den andra killen som jag faktiskt visste var Harry. Jag var inget fan precis. Men jag visste ju endå ganska mycket eftersom jag kännt Liam väldigt bar en gång i tiden.
- Där, sa jag och pekade på huset.
- Okej , då behöver vi inte köra precis, men vi kan följa dig, sa han och jag nickade. Jag gick otsadigt och konstigt tillbaka eftersom underlivet brände som eld. När vi kom upp till lägenheten tvärstannade jag.
- Ka..an ni kolla igeno..m den innan? frågade jag och kände att tårarna var nära. Båda nickade och öppnade den olåsta dörren. Dom försvann in i lägenheten och efter en minut kom de ut igen.
- Ingen där, men där är blod på badrumsgolvet, sa Harry och jag nickade. Jag gick raka vägen till mitt rum, drog för gardinerna och la mig i min säng.
- Ska vi göra något? frågade Liam som stod i dörröppningen.
- Ring Julia , nummert sitter på kylen, sa jag och han lämnade mig. Sömnen tog över mina tankar.
.
Jag sprang med Adam tätt i hälarna. Jag sprang så fort jag kunde men han kom ifatt mig och drog ner mig på en grusig väg. Jag skrek. Högt skrek jag.
- Abby , shyy jag är här älskling, sa Julia och kramade mig. Mina lakan var genomsvettiga och jag andades häftig. Julia hade ett fast grepp om mina axlar.
- Ska jag ringa Adam, så vi har en stark man i huset? frågade hon och kännslan av att ha Adam i samma lägenhet skrämde vettet ur mig.
- Nej , snälla nej ring ingen? bad jag och hon nickade.
- Klarar du dig nu då? frågade hon och reste sig. Jag nickade och la mig i till rätta igen.
.
Jag stannade i sängen dagen efter. och dagen efter det och dagen efter det. Jag tappade räkningen på hur många dagar jag legat i sängen.
.
- Det är dags för dig att stiga upp ni , här luktar skunk och du har inte rört dig ur fläcken på fyra dagar. Till och med Liam har ringt och frågat efter dig. Sa Julia irriterat när hon drog bort gradinerna. Liam , juste fan jag hade ju träffat honom också
- Låt mig vara. Sa jag när hon satte sig på sängkanten.
- Antigen går du upp eller så berättar du vad som hänt, det är inte kul att se dig såhär. Du är till och med värre än när din mamma gick bort, Sa hon och det stack i hjärtat. Jag hade inte ägnat en tanke på mamam på fyra dagar. Det känndes faktiskt skönt på ett sätt. Utan att säga något gick jag upp. Jag drog av mig Liams tröja och tog på mig mina långa pyjamasbyxor, ett line , en tjocktröja och mina gosiga morgontoffler. Sedan tog jag en filt och satte mig i en fotölj i vardagsrummet.
- Är du galen , det är 26 grader ute! sa hon.
- Jag fryser. Sa jag ilsket.
- Förlåt, men jag blir så ledsen när du stänger ute mig, sa hon och satte sig i fotöljen bredvid mig. Jag svarade inte på det. Jag var inte redo. Inte redo för att berätta. Det kanske var mitt fel. Den tanken hade snurrat runt i mitt huvud hur mycket som helst.
- Du borde ringa Liam, dom stannade här den kvällen och berättade efter dom ringt mig, sa hon och jag tänkte på Liam. Kul att han fick se mig i det skicket för första gången på sex år.
- Jag vill inte, sa jag barnsligt.
- Jo, tänk på honom också, sa hon och räckte mig min mobil.
- Jag har inte hans nummer, sa jag och hon nickade.
- Jag har lagt in det , inga ursäkter, ring nu!
.
Tack för alla fina kommentarer på dom två senaste inläggen , ni är bäst!
Hon kviknade till innan vi hunnit ringa ambulans. Hon tittade storögt på mig , nästan som om hon vore rädd.
- Liam? fick hon fram.
- Abby, svarade jag och Harry kollade shockat på mig.
- Drömmer jag? frågade hon.
.
Abbys perspektiv.
- Nej , sa han och log pytte lite. Sen kom smärtan i ansiktet och underlivet tillbaka. Jag försökte resa mig men det gick inte så bra. jag kved till och satte mig på rumpan igen. Marken var kall mot min bara rumpa och jag drog snabbt på mig tröjan dom lagt över mig.
- Låt mig hjälpa dig, sa Liam och lyfte upp mig.
- Vart bor du , vi kan köra dig hem, sa den andra killen som jag faktiskt visste var Harry. Jag var inget fan precis. Men jag visste ju endå ganska mycket eftersom jag kännt Liam väldigt bar en gång i tiden.
- Där, sa jag och pekade på huset.
- Okej , då behöver vi inte köra precis, men vi kan följa dig, sa han och jag nickade. Jag gick otsadigt och konstigt tillbaka eftersom underlivet brände som eld. När vi kom upp till lägenheten tvärstannade jag.
- Ka..an ni kolla igeno..m den innan? frågade jag och kände att tårarna var nära. Båda nickade och öppnade den olåsta dörren. Dom försvann in i lägenheten och efter en minut kom de ut igen.
- Ingen där, men där är blod på badrumsgolvet, sa Harry och jag nickade. Jag gick raka vägen till mitt rum, drog för gardinerna och la mig i min säng.
- Ska vi göra något? frågade Liam som stod i dörröppningen.
- Ring Julia , nummert sitter på kylen, sa jag och han lämnade mig. Sömnen tog över mina tankar.
.
Jag sprang med Adam tätt i hälarna. Jag sprang så fort jag kunde men han kom ifatt mig och drog ner mig på en grusig väg. Jag skrek. Högt skrek jag.
- Abby , shyy jag är här älskling, sa Julia och kramade mig. Mina lakan var genomsvettiga och jag andades häftig. Julia hade ett fast grepp om mina axlar.
- Ska jag ringa Adam, så vi har en stark man i huset? frågade hon och kännslan av att ha Adam i samma lägenhet skrämde vettet ur mig.
- Nej , snälla nej ring ingen? bad jag och hon nickade.
- Klarar du dig nu då? frågade hon och reste sig. Jag nickade och la mig i till rätta igen.
.
Jag stannade i sängen dagen efter. och dagen efter det och dagen efter det. Jag tappade räkningen på hur många dagar jag legat i sängen.
.
- Det är dags för dig att stiga upp ni , här luktar skunk och du har inte rört dig ur fläcken på fyra dagar. Till och med Liam har ringt och frågat efter dig. Sa Julia irriterat när hon drog bort gradinerna. Liam , juste fan jag hade ju träffat honom också
- Låt mig vara. Sa jag när hon satte sig på sängkanten.
- Antigen går du upp eller så berättar du vad som hänt, det är inte kul att se dig såhär. Du är till och med värre än när din mamma gick bort, Sa hon och det stack i hjärtat. Jag hade inte ägnat en tanke på mamam på fyra dagar. Det känndes faktiskt skönt på ett sätt. Utan att säga något gick jag upp. Jag drog av mig Liams tröja och tog på mig mina långa pyjamasbyxor, ett line , en tjocktröja och mina gosiga morgontoffler. Sedan tog jag en filt och satte mig i en fotölj i vardagsrummet.
- Är du galen , det är 26 grader ute! sa hon.
- Jag fryser. Sa jag ilsket.
- Förlåt, men jag blir så ledsen när du stänger ute mig, sa hon och satte sig i fotöljen bredvid mig. Jag svarade inte på det. Jag var inte redo. Inte redo för att berätta. Det kanske var mitt fel. Den tanken hade snurrat runt i mitt huvud hur mycket som helst.
- Du borde ringa Liam, dom stannade här den kvällen och berättade efter dom ringt mig, sa hon och jag tänkte på Liam. Kul att han fick se mig i det skicket för första gången på sex år.
- Jag vill inte, sa jag barnsligt.
- Jo, tänk på honom också, sa hon och räckte mig min mobil.
- Jag har inte hans nummer, sa jag och hon nickade.
- Jag har lagt in det , inga ursäkter, ring nu!
.
- Hej det är Liam!
- Hej, sa jag tyst.
- Är det Abby? frågade Liam på andra sidan.
- Ja, sa jag nästan ohörbart.
- Hur mår du?
- Sådär , själv?
- Jodå , helt okej. Det var längesen kan man säga, sa han lite stelt.
- Fyra dagar sen, sa jag och skrattade lite.
- Ja men innan det , sex år va? frågade han och jag kunde höra hur han log.
- Jag trodde inte du skulle komma ihåg mig om vi sågs.
- Hur skulle jag kunna glömma dig Abby , du va min bästa vän sen dagis! sa han glatt.
- Okej , du har rätt.
- Vill du gå ut och fika med mig nu? frågade han.
- Jag vill inte gå ut , men du kan komma hit, sa jag och hörde hur han reste sig.
- Jag kan kommer, sa han och la på.
- Hej, sa jag tyst.
- Är det Abby? frågade Liam på andra sidan.
- Ja, sa jag nästan ohörbart.
- Hur mår du?
- Sådär , själv?
- Jodå , helt okej. Det var längesen kan man säga, sa han lite stelt.
- Fyra dagar sen, sa jag och skrattade lite.
- Ja men innan det , sex år va? frågade han och jag kunde höra hur han log.
- Jag trodde inte du skulle komma ihåg mig om vi sågs.
- Hur skulle jag kunna glömma dig Abby , du va min bästa vän sen dagis! sa han glatt.
- Okej , du har rätt.
- Vill du gå ut och fika med mig nu? frågade han.
- Jag vill inte gå ut , men du kan komma hit, sa jag och hörde hur han reste sig.
- Jag kan kommer, sa han och la på.
Tack för alla fina kommentarer på dom två senaste inläggen , ni är bäst!
Kram!
You've got that one thing - del 3
Jag kollade klockan och insåg att jag hade varit ute i två timmar. Musklerna var trötta och jag var helt genom svettig. Tio minuter senare stod jag och stretchade utanför porten. Adam kom ut och kollade chockat på mig.
- Har du varit ute och sprungit hela tiden? Frågade han.
- Ja , svarade jag kort.
- Okej , vi ses Abby, sa hon och släntrade bort mot sin bil. Jag gillade inte honom fast samtidigt fanns där inget han hade gjort. Men det var något skumt med honom.
Jag kom upp till lägenheten och till min förvåning var dörren låst. Som tur va hade jag med mig mina nycklar så att jag kunde öppna. Jag sprakade av mig skorna i halen och skrek:
- Hallå? Inget svar. Hallå? ropade jag igen. Jag antog att Julia satt i bilen och skulle iväg med Adam. Jag drog av mig linnet och shortsen och skulle precis öppna badrumsdörren när ytterdörren öppnades istället. In kom Adam med ett sliskigt leende på läpparna. Jag kollade på honom och höjde ena ögonbrynet.
- Andra gången du är lättklädd inför mig idag , detta måste betyda att du vill ha mig! Sa han självsäkert och jag äcklades av tanken. Adam var inte precis min typ.
- Inte precis, sa jag och gjorde en ansatts för att öppna badrums dörren igen.
- Vill du ha sällskap där inne? frågade han och nu stod han precis framför mig.
- Men ush Adam , vad håller du på med? sa jag ilsket.
- Jag vet att du vill ha mig, sa han och tog tag i min handled.
- Släpp nu , jävla äckel! sa jag högt och han skrattade. Han drog in mig i badrummet och jag försökte göra motstånd men han var två huvud längre än mig och väldigt stark. Han låste dörren kom mig och tryckte mig mot dörren.
- Släpp för helvete! skrek jag och han satte sin hand för min mun.
- Om du bara är tyst så går det här mycket lättare, sa han med en elak röst. Han drog ner mina trosor och det lät som tyget gick isönder. Sedan fumlade han med sina egna byxor. Jag försökte ta mig låss men han höll hårt. Han slog mig men knyten näve precis under ögat och jag skrek till. Sedan trängde han in i mig. Då skrek jag ännu mer. Smärtan gick inte att beskriva. Jag va helt torr och det känndes som någon stuckit en kniv i underlivet på mig.
- Tyst din hora, alla vet att du också vill det här , sa han och jag kände tårarna rinna ner för kinden. Hur kunde någon göra såhär? Hur kunde någon vara så grymm? Han särade lite på fingrarna som han höll för min mun och jag fick tag i hans ringfinger. Jag bet så hårt jag kunde och Adam skrek till och for till golvet. Det kom blod från hans finger men dte sket jag i. Jag öppnade dörren och sprang så fort jag kunde ut i trapphuset. Jag kom ut utomhus och sprang ut på gatan. Två starka ljus lös mig rakt i ansiktet och någon tutade. Men jag kunde inte röra benen. Jag var fastfrusen. Bilen tvärstannade och två killar hoppade ur.
- Hallå tjejen, du kan inte stå mitt i vägen, sa en av killarna med hög men ändå vänlig röst. Benen vek sig , sen kommer jag inte ihåg mer.
.
Liams perspektiv.
- Harry där stor en tjej , BROMSA! sa jag , eller det sissta skrek jag. Harry tutade samtidigt som han tvärstannade. Tjejen var mörk runt ögat och hade nästan inga kläder på sig. Vi hoppade båda ur bilen och jag sa:
- Hallå tjejen, du kan inte stå mitt i vägen. Hon reagerade inte på min röst utan trillade handlöst ner på gatan.
- Shit, vi måste fan hjälpa henne, ge mig din tjocktröja! sa Harry smått panikslaget. Jag drog av mig min tjock tröja och gav den till Harry. Vi sprang båda fram till tjejen och Harry la den gråa tröjan över henne. Och när jag såg hennes ansikte på nära håll uptäckte jag till min skräck att jagg visste precis vem hon var. Även om vi inte sätts på sex år var hon sig lik.
Anledningen varför jag bytt namn på Adam (Marcus) så är det för att jag upptäckte att en kille i mina vänners novell också hette Marcus och att dom hade en Julia också. Och jag vill ha en unik novell och då tyckte jag det va lättare att byta namn på honom.
Många kommentarer på denna delen? Jobbat stenhårt med den.
Kram!
Jag kom upp till lägenheten och till min förvåning var dörren låst. Som tur va hade jag med mig mina nycklar så att jag kunde öppna. Jag sprakade av mig skorna i halen och skrek:
- Hallå? Inget svar. Hallå? ropade jag igen. Jag antog att Julia satt i bilen och skulle iväg med Adam. Jag drog av mig linnet och shortsen och skulle precis öppna badrumsdörren när ytterdörren öppnades istället. In kom Adam med ett sliskigt leende på läpparna. Jag kollade på honom och höjde ena ögonbrynet.
- Andra gången du är lättklädd inför mig idag , detta måste betyda att du vill ha mig! Sa han självsäkert och jag äcklades av tanken. Adam var inte precis min typ.
- Inte precis, sa jag och gjorde en ansatts för att öppna badrums dörren igen.
- Vill du ha sällskap där inne? frågade han och nu stod han precis framför mig.
- Men ush Adam , vad håller du på med? sa jag ilsket.
- Jag vet att du vill ha mig, sa han och tog tag i min handled.
- Släpp nu , jävla äckel! sa jag högt och han skrattade. Han drog in mig i badrummet och jag försökte göra motstånd men han var två huvud längre än mig och väldigt stark. Han låste dörren kom mig och tryckte mig mot dörren.
- Släpp för helvete! skrek jag och han satte sin hand för min mun.
- Om du bara är tyst så går det här mycket lättare, sa han med en elak röst. Han drog ner mina trosor och det lät som tyget gick isönder. Sedan fumlade han med sina egna byxor. Jag försökte ta mig låss men han höll hårt. Han slog mig men knyten näve precis under ögat och jag skrek till. Sedan trängde han in i mig. Då skrek jag ännu mer. Smärtan gick inte att beskriva. Jag va helt torr och det känndes som någon stuckit en kniv i underlivet på mig.
- Tyst din hora, alla vet att du också vill det här , sa han och jag kände tårarna rinna ner för kinden. Hur kunde någon göra såhär? Hur kunde någon vara så grymm? Han särade lite på fingrarna som han höll för min mun och jag fick tag i hans ringfinger. Jag bet så hårt jag kunde och Adam skrek till och for till golvet. Det kom blod från hans finger men dte sket jag i. Jag öppnade dörren och sprang så fort jag kunde ut i trapphuset. Jag kom ut utomhus och sprang ut på gatan. Två starka ljus lös mig rakt i ansiktet och någon tutade. Men jag kunde inte röra benen. Jag var fastfrusen. Bilen tvärstannade och två killar hoppade ur.
- Hallå tjejen, du kan inte stå mitt i vägen, sa en av killarna med hög men ändå vänlig röst. Benen vek sig , sen kommer jag inte ihåg mer.
.
Liams perspektiv.
- Harry där stor en tjej , BROMSA! sa jag , eller det sissta skrek jag. Harry tutade samtidigt som han tvärstannade. Tjejen var mörk runt ögat och hade nästan inga kläder på sig. Vi hoppade båda ur bilen och jag sa:
- Hallå tjejen, du kan inte stå mitt i vägen. Hon reagerade inte på min röst utan trillade handlöst ner på gatan.
- Shit, vi måste fan hjälpa henne, ge mig din tjocktröja! sa Harry smått panikslaget. Jag drog av mig min tjock tröja och gav den till Harry. Vi sprang båda fram till tjejen och Harry la den gråa tröjan över henne. Och när jag såg hennes ansikte på nära håll uptäckte jag till min skräck att jagg visste precis vem hon var. Även om vi inte sätts på sex år var hon sig lik.
Anledningen varför jag bytt namn på Adam (Marcus) så är det för att jag upptäckte att en kille i mina vänners novell också hette Marcus och att dom hade en Julia också. Och jag vill ha en unik novell och då tyckte jag det va lättare att byta namn på honom.
Många kommentarer på denna delen? Jobbat stenhårt med den.
Kram!
You've got that one thing - del 2
- Nej, jag behöver också bli brun sa Julia och tittade på sin bleka kropp.
- Lycka till sötnos! sa Marcus och kysste henne på munnen.
- Ush, blir sjuk av allt gulligullande , jag går och svalkar mig, sa jag och både Marcus och Julia log hånfullt mot mig. Jag tog av mig solhatten och dök snyggt i polen. Vatten var alldeles lagom varmt när jag nådde ytan. Första dagen på sommarlovet hade startat bra.
När jag kom upp ur vattnet tog jag min handuk och knöt runt mig. Sedan fortsatte jag mot glasstaketet och jag tittade ut över London. Precis framför vårt hus låg en stor park. Där var fullt av folk som åt glass eller hade piknik. Solen värmde mina bara axlar och jag log för mig själv. Jag vände mig om och Adam och Julia låg på exakt samma ställe som när jag hoppat i polen.
- Jag tänker dra ut och springa, sa jag och gick mot trapporna.
- Okej, svarade Julia. Både hon och Adam visste precis varför jag sprang så pass mycket som jag gjorde. Jag tänkte på mamma när jag sprang.
- Abby, sa Julia och jag vände mig om. Jag finns här bästis , det vet du! sa hon och jag log som svar. Jag tycket det va lite pisnamt att visa mig ledsen inför Adam. Vi hade ju inte känt varandra speciellt länge. Och jag kunde inte bestämma mig om jag gillade honom eller inte. Men han va Julias kille och det fick jag leva med.
.
Jag drog på mig mina löparshorts och ett stort linne. Sedan snörade jag på mig skorna och satte hörlurarna i öronen. Jag satte på Kings Of Leon's låt Sex on Fire på högsta volym och små sprang ner för trapporna. Inan mamma dog hade jag spelat mycket fotboll. Jag var faktiskt riktigt duktig. Men när man spela fotboll finns det så mycket att tänka. Hur man passa bollen , vart fanss det en lucka, vart stod målvakten. När jag sprang var det bara jag och mina tankar. Jag sprang och sprang. Jag va bra tränad och orkade länge. Sedan jag började springa hade det blivit som en drog. Jag behövde springa för att må bra. Ibland fick Julia hindra mig från att ta en runda för fjärde gången på samma dag. Jag blev ursinnig då. Men samtidigt älskade jag henne. För att hon stog ut med mig och för att hon fanns där när jag behövde henne. Nu låter den som om jag var värsta jobbiga tjejen. Man jag va glad och framåt också. Speciellt före mamma dog. Då va jag den där tjejen som alltid var glad och skämtade. Jag skulle hitta tillbaka till den tjejen. Och det gick framåt. Sakta men säkert.
.
Jag kollade klockan och insåg att jag hade varit ute i två timmar. Musklerna var trötta och jag var helt genom svettig. Tio minuter senare stod jag och stretchade utanför porten. Adam kom ut och kollade chockat på mig.
- Har du varit ute och sprungit hela tiden? Frågade han.
- Ja , svarade jag kort.
- Okej , vi ses Abby, sa hon och släntrade bort mot sin bil. Jag gillade inte honom fast samtidigt fanns där inget han hade gjort. Men det var något skumt med honom.
Jag har en liten fråga till er.
Gillar ni när jag tar med bilder? eller ska jag strunta i det?
Kram!♥
You've got that one thing - del 1
Mitt namn är Abby. Jag var arton år då. Då jag träffade min bästa vän för första gången på 6 år. När jag va tolv flyttade jag ifrån Wolverhampton. Jag, min pappa, min bror och mamma flyttade in i en lyxig villa i London. men när jag va sjutton tog min mamma livet av sig. Fölåt för att det är så många åldrar nu. Men jag tänkte förklara innan jag börja berätta vad som hände den där sommaren 2012. Som sagt tog min mamma livet av sig strax innan min artonårs dag. Och det var jag som hittade henne. I badrummet i den lyxia gula villan. Strax där efter köpte pappa en lägenhet mitt i London till mig och min vän Julia. Jag klarade helt enkelt inte av att vara där. Och jag tycker fortfarande inte om att hälsa på. Och jag har inte varit inne på toaletten där uppe sedan den dagen. Jag är ledsen men också riktigt arg och besviken på min mamma. Men nu tänkte jag berätta om vad som hände den där sommaren.
Äntligen är första delen ute :)
.
Jag vaknade och kände att det skulle bli en bra dag idag. Jag satte mig upp och ränkade på fingrarna. Exakt en månad sedan hon dog. Men idag skulle inte hon få förstöra för mig. Jag hoppade ur sängen och drog bort gardinerna. Det va en alldeles perfekt dag och solen sken. Jag gick ut i köket och insåg att jag nog skulle ta på mig lite mer kläder. Men det va försent.
- Hej Abby, snygga kläder! Sa Julias kille Adam och skrattade.
- Haha, jag visste inte att du var här, sa jag och skyndade in på mitt rum. Jag drog av mig mina minishorts jag hade på mig och tog på mig mina jeans shorts istället. Sedan drog jag ett slappt linne över min shockrosa behå. Sedan gick jag ut till köket igen.
- Vill du ha is te? frågade han och jag skakade på huvudet.
- Nej tack , var är Julia? frågade jag.
- Hon solar på takterassen, byt om till bikini och kom upp? frågade han och jag nickade. Jag tog en vatten flaksa från kylen och sedan fortsatte jag in på mitt rum. Bikinin låg nytvättad längst upp i lådan och jag drog snabbt på mig den.
.
- Jag är sjukt varm! sa jag när vi legat och stekt i över en timme.
- Jag fattar inte ens varför du ligger här, du är ju redan brun som en pepparkaka! Sa Julia och log. Jag log tillbaka och reste mig från solsängen.
- Jag tänker i alla fall hoppa i polen nu, någon som ska med? sa jag.
- Nej, jag behöver också bli brun sa Julia och tittade på sin bleka kropp.
- Lycka till sötnos! sa Adam och kysste henne på munnen.
- Ush, blir sjuk av allt gulligullande , jag går och svalkar mig, sa jag och både Adam och Julia log hånfullt mot mig. Jag tog av mig solhatten och dök snyggt i polen. Vatten var alldeles lagom varmt när jag nådde ytan. Första dagen på sommarlovet hade startat bra.
Äntligen är första delen ute :)
