You've got that one thing - del 4
- Shit, vi måste fan hjälpa henne, ge mig din tjocktröja! sa Harry smått panikslaget. Jag drog av mig min tjock tröja och gav den till Harry. Vi sprang båda fram till tjejen och Harry la den gråa tröjan över henne. Och när jag såg hennes ansikte på nära håll uptäckte jag till min skräck att jag visste precis vem hon var. Även om vi inte sätts på sex år var hon sig lik.
Hon kviknade till innan vi hunnit ringa ambulans. Hon tittade storögt på mig , nästan som om hon vore rädd.
- Liam? fick hon fram.
- Abby, svarade jag och Harry kollade shockat på mig.
- Drömmer jag? frågade hon.
.
Abbys perspektiv.
- Nej , sa han och log pytte lite. Sen kom smärtan i ansiktet och underlivet tillbaka. Jag försökte resa mig men det gick inte så bra. jag kved till och satte mig på rumpan igen. Marken var kall mot min bara rumpa och jag drog snabbt på mig tröjan dom lagt över mig.
- Låt mig hjälpa dig, sa Liam och lyfte upp mig.
- Vart bor du , vi kan köra dig hem, sa den andra killen som jag faktiskt visste var Harry. Jag var inget fan precis. Men jag visste ju endå ganska mycket eftersom jag kännt Liam väldigt bar en gång i tiden.
- Där, sa jag och pekade på huset.
- Okej , då behöver vi inte köra precis, men vi kan följa dig, sa han och jag nickade. Jag gick otsadigt och konstigt tillbaka eftersom underlivet brände som eld. När vi kom upp till lägenheten tvärstannade jag.
- Ka..an ni kolla igeno..m den innan? frågade jag och kände att tårarna var nära. Båda nickade och öppnade den olåsta dörren. Dom försvann in i lägenheten och efter en minut kom de ut igen.
- Ingen där, men där är blod på badrumsgolvet, sa Harry och jag nickade. Jag gick raka vägen till mitt rum, drog för gardinerna och la mig i min säng.
- Ska vi göra något? frågade Liam som stod i dörröppningen.
- Ring Julia , nummert sitter på kylen, sa jag och han lämnade mig. Sömnen tog över mina tankar.
.
Jag sprang med Adam tätt i hälarna. Jag sprang så fort jag kunde men han kom ifatt mig och drog ner mig på en grusig väg. Jag skrek. Högt skrek jag.
- Abby , shyy jag är här älskling, sa Julia och kramade mig. Mina lakan var genomsvettiga och jag andades häftig. Julia hade ett fast grepp om mina axlar.
- Ska jag ringa Adam, så vi har en stark man i huset? frågade hon och kännslan av att ha Adam i samma lägenhet skrämde vettet ur mig.
- Nej , snälla nej ring ingen? bad jag och hon nickade.
- Klarar du dig nu då? frågade hon och reste sig. Jag nickade och la mig i till rätta igen.
.
Jag stannade i sängen dagen efter. och dagen efter det och dagen efter det. Jag tappade räkningen på hur många dagar jag legat i sängen.
.
- Det är dags för dig att stiga upp ni , här luktar skunk och du har inte rört dig ur fläcken på fyra dagar. Till och med Liam har ringt och frågat efter dig. Sa Julia irriterat när hon drog bort gradinerna. Liam , juste fan jag hade ju träffat honom också
- Låt mig vara. Sa jag när hon satte sig på sängkanten.
- Antigen går du upp eller så berättar du vad som hänt, det är inte kul att se dig såhär. Du är till och med värre än när din mamma gick bort, Sa hon och det stack i hjärtat. Jag hade inte ägnat en tanke på mamam på fyra dagar. Det känndes faktiskt skönt på ett sätt. Utan att säga något gick jag upp. Jag drog av mig Liams tröja och tog på mig mina långa pyjamasbyxor, ett line , en tjocktröja och mina gosiga morgontoffler. Sedan tog jag en filt och satte mig i en fotölj i vardagsrummet.
- Är du galen , det är 26 grader ute! sa hon.
- Jag fryser. Sa jag ilsket.
- Förlåt, men jag blir så ledsen när du stänger ute mig, sa hon och satte sig i fotöljen bredvid mig. Jag svarade inte på det. Jag var inte redo. Inte redo för att berätta. Det kanske var mitt fel. Den tanken hade snurrat runt i mitt huvud hur mycket som helst.
- Du borde ringa Liam, dom stannade här den kvällen och berättade efter dom ringt mig, sa hon och jag tänkte på Liam. Kul att han fick se mig i det skicket för första gången på sex år.
- Jag vill inte, sa jag barnsligt.
- Jo, tänk på honom också, sa hon och räckte mig min mobil.
- Jag har inte hans nummer, sa jag och hon nickade.
- Jag har lagt in det , inga ursäkter, ring nu!
.
Tack för alla fina kommentarer på dom två senaste inläggen , ni är bäst!
Hon kviknade till innan vi hunnit ringa ambulans. Hon tittade storögt på mig , nästan som om hon vore rädd.
- Liam? fick hon fram.
- Abby, svarade jag och Harry kollade shockat på mig.
- Drömmer jag? frågade hon.
.
Abbys perspektiv.
- Nej , sa han och log pytte lite. Sen kom smärtan i ansiktet och underlivet tillbaka. Jag försökte resa mig men det gick inte så bra. jag kved till och satte mig på rumpan igen. Marken var kall mot min bara rumpa och jag drog snabbt på mig tröjan dom lagt över mig.
- Låt mig hjälpa dig, sa Liam och lyfte upp mig.
- Vart bor du , vi kan köra dig hem, sa den andra killen som jag faktiskt visste var Harry. Jag var inget fan precis. Men jag visste ju endå ganska mycket eftersom jag kännt Liam väldigt bar en gång i tiden.
- Där, sa jag och pekade på huset.
- Okej , då behöver vi inte köra precis, men vi kan följa dig, sa han och jag nickade. Jag gick otsadigt och konstigt tillbaka eftersom underlivet brände som eld. När vi kom upp till lägenheten tvärstannade jag.
- Ka..an ni kolla igeno..m den innan? frågade jag och kände att tårarna var nära. Båda nickade och öppnade den olåsta dörren. Dom försvann in i lägenheten och efter en minut kom de ut igen.
- Ingen där, men där är blod på badrumsgolvet, sa Harry och jag nickade. Jag gick raka vägen till mitt rum, drog för gardinerna och la mig i min säng.
- Ska vi göra något? frågade Liam som stod i dörröppningen.
- Ring Julia , nummert sitter på kylen, sa jag och han lämnade mig. Sömnen tog över mina tankar.
.
Jag sprang med Adam tätt i hälarna. Jag sprang så fort jag kunde men han kom ifatt mig och drog ner mig på en grusig väg. Jag skrek. Högt skrek jag.
- Abby , shyy jag är här älskling, sa Julia och kramade mig. Mina lakan var genomsvettiga och jag andades häftig. Julia hade ett fast grepp om mina axlar.
- Ska jag ringa Adam, så vi har en stark man i huset? frågade hon och kännslan av att ha Adam i samma lägenhet skrämde vettet ur mig.
- Nej , snälla nej ring ingen? bad jag och hon nickade.
- Klarar du dig nu då? frågade hon och reste sig. Jag nickade och la mig i till rätta igen.
.
Jag stannade i sängen dagen efter. och dagen efter det och dagen efter det. Jag tappade räkningen på hur många dagar jag legat i sängen.
.
- Det är dags för dig att stiga upp ni , här luktar skunk och du har inte rört dig ur fläcken på fyra dagar. Till och med Liam har ringt och frågat efter dig. Sa Julia irriterat när hon drog bort gradinerna. Liam , juste fan jag hade ju träffat honom också
- Låt mig vara. Sa jag när hon satte sig på sängkanten.
- Antigen går du upp eller så berättar du vad som hänt, det är inte kul att se dig såhär. Du är till och med värre än när din mamma gick bort, Sa hon och det stack i hjärtat. Jag hade inte ägnat en tanke på mamam på fyra dagar. Det känndes faktiskt skönt på ett sätt. Utan att säga något gick jag upp. Jag drog av mig Liams tröja och tog på mig mina långa pyjamasbyxor, ett line , en tjocktröja och mina gosiga morgontoffler. Sedan tog jag en filt och satte mig i en fotölj i vardagsrummet.
- Är du galen , det är 26 grader ute! sa hon.
- Jag fryser. Sa jag ilsket.
- Förlåt, men jag blir så ledsen när du stänger ute mig, sa hon och satte sig i fotöljen bredvid mig. Jag svarade inte på det. Jag var inte redo. Inte redo för att berätta. Det kanske var mitt fel. Den tanken hade snurrat runt i mitt huvud hur mycket som helst.
- Du borde ringa Liam, dom stannade här den kvällen och berättade efter dom ringt mig, sa hon och jag tänkte på Liam. Kul att han fick se mig i det skicket för första gången på sex år.
- Jag vill inte, sa jag barnsligt.
- Jo, tänk på honom också, sa hon och räckte mig min mobil.
- Jag har inte hans nummer, sa jag och hon nickade.
- Jag har lagt in det , inga ursäkter, ring nu!
.
- Hej det är Liam!
- Hej, sa jag tyst.
- Är det Abby? frågade Liam på andra sidan.
- Ja, sa jag nästan ohörbart.
- Hur mår du?
- Sådär , själv?
- Jodå , helt okej. Det var längesen kan man säga, sa han lite stelt.
- Fyra dagar sen, sa jag och skrattade lite.
- Ja men innan det , sex år va? frågade han och jag kunde höra hur han log.
- Jag trodde inte du skulle komma ihåg mig om vi sågs.
- Hur skulle jag kunna glömma dig Abby , du va min bästa vän sen dagis! sa han glatt.
- Okej , du har rätt.
- Vill du gå ut och fika med mig nu? frågade han.
- Jag vill inte gå ut , men du kan komma hit, sa jag och hörde hur han reste sig.
- Jag kan kommer, sa han och la på.
- Hej, sa jag tyst.
- Är det Abby? frågade Liam på andra sidan.
- Ja, sa jag nästan ohörbart.
- Hur mår du?
- Sådär , själv?
- Jodå , helt okej. Det var längesen kan man säga, sa han lite stelt.
- Fyra dagar sen, sa jag och skrattade lite.
- Ja men innan det , sex år va? frågade han och jag kunde höra hur han log.
- Jag trodde inte du skulle komma ihåg mig om vi sågs.
- Hur skulle jag kunna glömma dig Abby , du va min bästa vän sen dagis! sa han glatt.
- Okej , du har rätt.
- Vill du gå ut och fika med mig nu? frågade han.
- Jag vill inte gå ut , men du kan komma hit, sa jag och hörde hur han reste sig.
- Jag kan kommer, sa han och la på.
Tack för alla fina kommentarer på dom två senaste inläggen , ni är bäst!
Kram!
Kommentarer
Postat av: Melina
Fett bra!
Postat av: Nina
Awesome!!! Men hon måste ju berätta ;o <3
Postat av: Anonym
jättebra! :)
Postat av: Anonym
Åååååååh, va bra, bästa början av alla noveller jag har läst! .. Och det är mååånga! Du är grym, sjukt.
Trackback
