onedirectionnnovell

- Abby , vi har varit här hela tiden, jag, Zayn och Harry. Till och med Louis och Niall har kommit inom för att se hur det är med dig, sa han och jag började stortjuta.

-  Ni är guld värda , ni hade inte behövt, men tack Liam. Det betyder så mycket att ni bryr er! sa jag och snyfftade. Liam gick fram till mig och gav mig en kram.

- Abby , det är klart vi bryr oss! han sa det sen log han ett äkta leen

Jag hade precis hämtat lite grejer från lägenheten. Jag satte lådan i baksätet och placerade mig själv bredvid Adam i framsätet. Han böjde sig över växelspaken för att kyssa mig.

- Nej , förklara först! sa jag irriterat.

- Vadå förklara, jag har ju förklarat 1000 gånger att Abby försöker sätta dit mig. Hon är bara avundsjuk! Sa han men han hade inte övertygelse i rösten. Ju mer jag tänkte på det desto mer osäker blev jag. Vem talade sanning av dom två? Och om det var Abby som talade sanning hade jag gjort världens största misstag.

- Jag börjar tveka, sa jag och han blev nervös.

- Jag lovar , jag har inte gjort något, och med dom orden var jag säker. Eller det va igentligen mest en chansning. Men plötsligt kunde jag se på honom att han ljög.

-  Ditt äckel, vad fan har du gjort? sa jag högt. Han tog tag i min handled och höll hårt.

- Jag har fan inte gjort ett piss , fattar du? fräste han. Jag sled loss min handled och det hade blivit ett rött märke på den efter hans hand. Jag slet upp dörren och sprang.

- Julia , älsklig vänta! skrek Adam bakom mig. Men jag stannade inte, jag fick upp mobilen och ringde min bror Carl.

- Hej syrran , läget? svarade han med gald röst. Jag va nu utom räckhåll för Adam och jag stannade.

- Kan du hämta mig? Det har kört ihop sig lite, sa jag anfått.

- Visst , vart är du? frågade han.

- Nära vår lägenhet , jag möter dig där , svarade jag och la på. Sedan ringde jag Abby. Men fick inget svar.

.

Vi gick ut i vardagsrummet. Där satt Zayn och Harry och spelade fifa på mitt playstation. När dom såg mig pausade dom spelet och log.

- Så ni har hittat mitt fifa? sa jag och dom nickade.

- Vi lånade det , hoppas det är okej, sa Harry och log lite skyldigt.

- Klart , men vinnaren i matchen får möta mig! sa jag och satte mig i soffan.

- Säker på det? Jag är rätt grym asså! sa Zayn och tittade bak på mig. Han log och det smittade av sig.

- Helt säker , och vi får väl se vem som är grym sen! sa jag och blinkade. Liam som hade försvunnit in i köket kom nu tillbaka med ett glas med vatten, en huvudverkstablett och min mobil.

- Julia har ringt som en galning! sa Liam när han räckte den till mig.

- Jag ringer henne sen, sa jag och log.

.

Efter att ha spöat både Zayn och Harry på fifa blev jag hungrig.

- Jag ska ta något att äta, vill ni ha? frågade jag och alla tre nickade. Huvudverken hade försvunnit och jag mådde faktiskt riktigt bra. Killarna fick mig att att sluta tänka på allt hemskt jag varit med om. Och det var dags för mig att skärpa mig. Jag kunde inte sluta leva på grund av mamma och Adam.

- Okej, jag har inte så mycket hemma så det för bli macaroni and chees! sa jag och höll fram paketet.

- Blir super bra! sa Liam och log.

.

Vi åt och skrattade och hade allmänt trevlig när det ringde på dörren. Jag gick för att öppna och när jag gjorde det stod Julia där. Det syntes lång väg att hon gråtit.

- Jag har ringt dig , sa han med grötig röst.

- Jag vet, men jag har sovit, svarade jag.

- Förlåt Abby, för allt jag gjort mot dig. Du förtjänar bättre.. Sa hon medans tårarna rann ner för hennes kinder. Jag tänkte först slänga igen dörren rakt i ansiktet på henne. Men då skulle jag sjukt till samma nivå som henne.

- Julia, det är inte så lätt.. sa jag och hon nickade.

- Jag vet.. och du ska veta att jag är så ledsen för det här... Jag visste att du inte skulle förlåta mig... Men du är en bra vän Abby och jag är världens sämsta.

- Ja du är rätt dålig just nu , sa jag och hon log lite halft.

- Jag bor hos Carl nu, ring när du vill! och förlåt! sa hon och vände sig om.

- Vi ses Julia, sa jag lite tyst och stängde dörren.