onedirectionnnovell

- Wow Zayn, har du handlat? frågade jag och han vände sig om.

- Ja! sa han stolt.

- Du hade inte behö..

- Jag ville , avbröt han snabbt.

- Tack , vad fint det är ,sa jag och log tacksamt

- Det är precis klart , sätt dig. Jag gjorde som han sa och han satte sig mitt imot mig. Vi satt och åt frukost i ungefär två timmar. Vi snackade om allt mellan himmel och jord. Och ju mer jag lärde känna Zayn ju mer fick jag se vilket fantastisk vän han va. Men efter ett tag var Zayn tvungen att gå.

- Gå du , jag plockar undan, sa jag och log.

- Säkert? frågade han.

- Ja , du måste gå nu, killarna väntar på dig vid studion ju, sa jag och skrattade lite. Zayn log ett riktigt brett leende och gav mig en kram.

- Tack för igår och idag, vi hörs sen.. Hejdå Abby, sa han och skyndade sig ut ur lägenheten. När dörren stängdes insåg jag att jag var ensam.  Så länge det va männskor runt omkring mig gick det bra. Men när jag blev ensam kom rädslan tillbaka. Jag började plocka undan för att tänka på annat. Det funkade inte. Jag hoppade in i duschen. Det funkade inte heller. Tillslut drog jag på mig ett par av mina löparbyxor och en sprotbehå och gav mig ut.  I öronen hade jag Animal med Miike Snow på högsta volym. Och detta funkade. Jag sprang och sprang. Adrenalinet pumpade ut i mina ådror och det kändes som om jag kunde vunnit OS i löpning. Inte för att jag kunde det. Men det kännslan hade jag. Jag sprang tills jag fick syn på en välkänd ryggtavla. Adam. För en sekund var mina ben fastfrusna i marken. Paniken kom och jag fick svårt att andas. Och så vände han sig om och mötte min blick. Då han jag inte tänka innan mina ben vände om och sprang. Han kom efter och jag hörde honom ropa. Aldrig i hela mitt liv hade jag sprungit så fort som nu. Jag svängde in på en gata och till min glädje insåg jag att jag var på samma gata som killarnas studio låg. Jag visste det tack vare Harry som körd inom där igår för att hämta något. Jag sprang fort och när jag var ett tiotal meter ifrån öppnades dörren och Liam kom ut. Han hade sett mig igenom fönstret och nu tittade han förvånat på mig. Jag hade inte lagt märke till det förens nu att jag grät.

- Abby , vad gör du? frågade han.

- Släpp in mig och lås, FORT! skrek jag. Han gjorde som jag sa och när han stängt dörren. Jag såg killarnas förvånat ansiktsutryck.

.

- Släpp in mig och lås, FORT! skrek on och jag gjorde som hon sa. Hon kom in i studion och killarna tittade förvånat upp på henne.

- Vad gör du här? sa Zayn förvånat. Hon han inte svara. Hennes ögon blev tomma och hon föll ihop som en säck.

- Shit! sa Zayn högt och var snabbt framme hos henne.

- Ska vi ringa ambulans? frågade Harry som va tätt bakom Zayn.

- Nej vänta , jag har varit med om det här innan. En tjej i mitt löpar lag som jag sprang i när jag va yngre kolappsade precis såhär. Det är överansträngning och det bästa vi kan göra är att hålla henne varm. Hon kommer kvickna till om några sekunder och då behöver hon vatten och något att äta snabbt, sa jag och Zayn tittade imponerat på mig.

- Louis , kasta hit en filt, sa Zayn högt och genom luften kom en blå filt. Zayn tog den i sina armar och höll om Abby. Och då öppnade hon sina dimmiga ögon.