London.
Kommer inte kunna uppdatera bloggen denna helgen för jag ska till London. Så tidigast tisdag kommer ett nytt kapitel!
Kram!
You've got that one thing - del 15
- Abby , vi har varit här hela tiden, jag, Zayn och Harry. Till och med Louis och Niall har kommit inom för att se hur det är med dig, sa han och jag började stortjuta.
- Ni är guld värda , ni hade inte behövt, men tack Liam. Det betyder så mycket att ni bryr er! sa jag och snyfftade. Liam gick fram till mig och gav mig en kram.
- Abby , det är klart vi bryr oss! han sa det sen log han ett äkta leen
Julias perspektiv.(samma kväll som "bråket")
Jag hade precis hämtat lite grejer från lägenheten. Jag satte lådan i baksätet och placerade mig själv bredvid Adam i framsätet. Han böjde sig över växelspaken för att kyssa mig.
- Nej , förklara först! sa jag irriterat.
- Vadå förklara, jag har ju förklarat 1000 gånger att Abby försöker sätta dit mig. Hon är bara avundsjuk! Sa han men han hade inte övertygelse i rösten. Ju mer jag tänkte på det desto mer osäker blev jag. Vem talade sanning av dom två? Och om det var Abby som talade sanning hade jag gjort världens största misstag.
- Jag börjar tveka, sa jag och han blev nervös.
- Jag lovar , jag har inte gjort något, och med dom orden var jag säker. Eller det va igentligen mest en chansning. Men plötsligt kunde jag se på honom att han ljög.
- Ditt äckel, vad fan har du gjort? sa jag högt. Han tog tag i min handled och höll hårt.
- Jag har fan inte gjort ett piss , fattar du? fräste han. Jag sled loss min handled och det hade blivit ett rött märke på den efter hans hand. Jag slet upp dörren och sprang.
- Julia , älsklig vänta! skrek Adam bakom mig. Men jag stannade inte, jag fick upp mobilen och ringde min bror Carl.
- Hej syrran , läget? svarade han med gald röst. Jag va nu utom räckhåll för Adam och jag stannade.
- Kan du hämta mig? Det har kört ihop sig lite, sa jag anfått.
- Visst , vart är du? frågade han.
- Nära vår lägenhet , jag möter dig där , svarade jag och la på. Sedan ringde jag Abby. Men fick inget svar.
.
Abby´s perspektiv (nutid)
Vi gick ut i vardagsrummet. Där satt Zayn och Harry och spelade fifa på mitt playstation. När dom såg mig pausade dom spelet och log.
- Så ni har hittat mitt fifa? sa jag och dom nickade.
- Vi lånade det , hoppas det är okej, sa Harry och log lite skyldigt.
- Klart , men vinnaren i matchen får möta mig! sa jag och satte mig i soffan.
- Säker på det? Jag är rätt grym asså! sa Zayn och tittade bak på mig. Han log och det smittade av sig.
- Helt säker , och vi får väl se vem som är grym sen! sa jag och blinkade. Liam som hade försvunnit in i köket kom nu tillbaka med ett glas med vatten, en huvudverkstablett och min mobil.
- Julia har ringt som en galning! sa Liam när han räckte den till mig.
- Jag ringer henne sen, sa jag och log.
.
Efter att ha spöat både Zayn och Harry på fifa blev jag hungrig.
- Jag ska ta något att äta, vill ni ha? frågade jag och alla tre nickade. Huvudverken hade försvunnit och jag mådde faktiskt riktigt bra. Killarna fick mig att att sluta tänka på allt hemskt jag varit med om. Och det var dags för mig att skärpa mig. Jag kunde inte sluta leva på grund av mamma och Adam.
- Okej, jag har inte så mycket hemma så det för bli macaroni and chees! sa jag och höll fram paketet.
- Blir super bra! sa Liam och log.
.
Vi åt och skrattade och hade allmänt trevlig när det ringde på dörren. Jag gick för att öppna och när jag gjorde det stod Julia där. Det syntes lång väg att hon gråtit.
- Jag har ringt dig , sa han med grötig röst.
- Jag vet, men jag har sovit, svarade jag.
- Förlåt Abby, för allt jag gjort mot dig. Du förtjänar bättre.. Sa hon medans tårarna rann ner för hennes kinder. Jag tänkte först slänga igen dörren rakt i ansiktet på henne. Men då skulle jag sjukt till samma nivå som henne.
- Julia, det är inte så lätt.. sa jag och hon nickade.
- Jag vet.. och du ska veta att jag är så ledsen för det här... Jag visste att du inte skulle förlåta mig... Men du är en bra vän Abby och jag är världens sämsta.
- Ja du är rätt dålig just nu , sa jag och hon log lite halft.
- Jag bor hos Carl nu, ring när du vill! och förlåt! sa hon och vände sig om.
- Vi ses Julia, sa jag lite tyst och stängde dörren.
You've got that one thing - del 14
Liam's perspektiv
- Hej? sa Zayn.
- Hej jag är Adam, sa han och gick fram till oss. Han sträckte ut handen för att hälsa på Zayn. när han sa sitt namn gick det som en ilning av hat genom min kropp. Jag hatade inte många männsikor. Och hata är ett väldigt starkt ord. Men den här killen hatade jag verkligen
- Jag tror du ska gå nu! sa Zayn med kylig röst.
- Vad är ditt problem? frågade Adam och tog en steg mot Zayn.
- Du , du är mitt problem! sa Zayn kaxigt. Adam höjde sin hand och skulle precis slå till Zayn när en tjej jag antog var Julia kom in i hallen.
- Vad håller ni på med? frågae hon. Hon tittade först på Adam och sedan på oss.
- Din pojkvän skulle just slå mig, svarade Zayn.
- Adam, varför skulle du det? frågade hon och spände blicken i honom.
- Jag skulle inte slå honom , jag slåss inte. Det vet du! sa han smörigt och log mot Julia.
- Ah , så vart kommer blåtiran i Abbys ansikte ifrån då? sa jag och såg hur Adam blev mer och mer nervös.
- Vi borde gå nu Adam, och du Liam va det va? frågade hon. Du vet inte va du pratar om! sa hon irriterat.
- Jag tror jag visst att jag har , och du skulle vara hennes så kallade "bästa vän", jag skulle inte vilja ha dig som bästa vän. Stick nu! sa jag iskallt. Hon gav mig en riktig bitch-blick och och sen försvann dom båda ut ur lägenheten.
- Va det där..han killen? frågade Harry och både jag och Zayn nickade.
.
Abby's perspektiv
Jag vaknade med en jävulsk huvudverk. Jag satte mig upp och insåg att jag fortfarande hade löparkläder på mig. Jag gick upp även fast det tog imot. Jag drog av mig mina löparshorts och tog på mig mina mjuskis shorts istället. Sedan tog jag även av mig mina sportbehå och tog på mig en vanlig behå och en tröja. Det knackade lätt på dörren men jag blev ändå rädd.
- Vem är det? frågade jag. Jag hade inte en aning om vem som va i min lägenhet. Men jag tog upp en bok som låg på nattduskbordet för att skydda mig om det var Adam. Dörren öppnades sagta och Liams ansikte blev synligt. Jag andades ut och la ner boken.
- Vad bra att du är vaken , vill du ha något? frågade han. Gud va snäll han va.
- En treo , men jag kan fixa den själv? Hur mcyket är klockan? frågade jag honom.
- 12 du har sovit i ungefär 20 timmar, när han svarade fick jag nästan en chock.
- 20 timmar? hur kunde du veta att jag skulle vakna just nu? frågade jag och han skrattade lite.
- Abby , vi har varit här hela tiden, jag, Zayn och Harry. Till och med Louis och Niall har kommit inom för att se hur det är med dig, sa han och jag började stortjuta.
- Ni är guld värda , ni hade inte behövt, men tack Liam. Det betyder så mycket att ni bryr er! sa jag och snyfftade. Liam gick fram till mig och gav mig en kram.
- Abby , det är klart vi bryr oss! han sa det sen log han ett äkta leende.
You've got that one thing - del 13
Liam's perspektiv
- Ska vi ringa ambulans? frågade Harry som va tätt bakom Zayn.
- Nej vänta , jag har varit med om det här innan. En tjej i mitt löpar lag som jag sprang i när jag va yngre kolappsade precis såhär. Det är överansträngning och det bästa vi kan göra är att hålla henne varm. Hon kommer kvickna till om några sekunder och då behöver hon vatten och något att äta snabbt, sa jag och Zayn tittade imponerat på mig.
- Louis , kasta hit en filt, sa Zayn högt och genom luften kom en blå filt. Zayn tog den i sina armar och höll om Abby. Och då öppnade hon sina dimmiga ögon.
- Vart är jag? frågde hon svagt.
- I vår studio , vill du ha något? frågade jag satte mig på huk framför henne.
- Jag fryser, sa hon och Zayn lyffte upp henne. Han la ner henne försiktigt i soffan och hon huttrade till.
- Paul , har vi något täcke här? frågade Harry och gick in i ett annat rum där Paul och några andra livvakter stod. Han kom tillbaka med ett blått täcke.
- Fanns här ett täcke? frågade Niall förvånat.
- Man kan hitta allt i denna studion, sa Harry och blinkade. Sedan la han täcket över Abby. Hon fick fram ett svagt leende och sa:
- Tack , och förlåt..hennes ögonlock blev tyngre och hon somnade.
.
Hon log och sov i studion i flera timmar. Det va helt sjukt. Hur en tjej kunde förändras så mycket på bara några år. Och även om hon verkade tro att hon va till besvär så var det helt tvärt om. Jag ville hjälpa henne. Och jag är glad att jag var den hom kom till. Det fick mig att känna mig viktig. Och även om han var väldigt trasig nu kunde jag se att hon fortfarande va den goa och glada tjejen jag kände för sex år sedan.
- Killar vi är klara för dagen, sa Paul och log. Jag gick över till Abby och skakade henne lätt.
- Abby, du måste vakna. Vi kör dig hem, sa jag och hon öppnade ögonen pytte lite.
- Jag orkar inte , sa hon svagt och hennes ögonlock stängdes igen. Det gjorde lite ont i mig att se henne må så dåligt. Jag tog täcket om henne och lyfte upp hennes lätta kropp.
- Harry , kolla om där är fans utanför. Om det är det får du köra upp bilen vid bakdörren! beordrade jag och han nickade.
.
- Fans på framsidan , han kör bak den! sa Louis som kom in från gatan. Jag nickade och log.
- Tack, svarade jag.
- Det är lugnt , hur är det med henne? frågade han.
- Jag vet inte, inte så bra tror jag.. sa jag ch Louis la en hand på min axel.
- Du behöver vara stark för henne, du är hennes vän, jag nickade som svar och just då sa Paul att Harry stod utanför och väntade. Jag satte mig i basätet medans hon halvlåg i mitt knä. I förarsätet satt Harry och bredvid honom satt Zayn. Båda tittade skeptsikt bak på Abby.
- Jag börjar bli orlolig , borde vi köra till ett sjukhus? frågade Harry och såg faktsikt riktigt orolig ut.
- Jag tror bara hon behöver vila , men det är nog bäst om någon av oss stannar med henne hela tiden, svarade jag.
- Vi kanske ska kontakta hennes föräldrar då? så Harry.
- Nej , vi för vänta tills hon vaknar och fråga vad hon vill, vi gör som Liam säger! sa Zayn och vände sig fram igen. Harry körde försiktigt till Abbys lägenhet. Jag bar ut henne och vi kom upp till dörren. Zayn kände på den och till hans stora förvåning var den öppen. Och jag visste att Abby inte skulle låta den stå öppen efter allt som hänt.
- Det är någon i lägenheten, sa jag.
- Hur vet du det? frågade Harry.
- Efter allt hon varit med om skulle hon inte låta den stå öppen, sa jag och han nickade när han förstod.
.
När vi kom in i lägenheten stod det en ganska normal lång kille med blont hår i köket. När han hörde oss vände han sig snabbt om.
- Hej? sa Zayn.
- Hej jag är Adam, sa han och gick fram till oss. Han sträckte ut handen för att hälsa på Zayn. när han sa sitt namn gick det som en ilning av hat genom min kropp. Jag hatade inte många männsikor. Och hata är ett väldigt starkt ord. Men den här killen hatade jag verkligen
- Jag tror du ska gå nu! sa Zayn med kylig röst.
- Vad är ditt problem? frågade Adam och tog en steg mot Zayn.
Dam dam dam?! vad kommer hända nu , kommer Zayn och Adam hamna i slagsmål eller inte?
Sorry för sålig uppdatering!
Kram på er!
You've got that one thing - del 12
Efter en kvart kom vi fram. Vi beställde varsen "chinabox" med nudlar och kyckling. Sedan ledde vi cyklen till en park. Det va mörkt ute men vi hittade en bänk med en gatulampa precis över. Vi satte oss och började äta. Jag tog en bild på oss. Jag skrev en tweet och precis innan jag skulle trycka "tweet" kom jag på att Zayn va känd och att den kanske inte va så smart att lägga ut den utan att fråga.
- Zayn.. är det okej om jag lägger ut bilden på min twitter? frågade jag och han log.
- Ja , klart! sa han och nu va det jag som log. Jag skrev "Just hanging with Zayn Malik and a China box! Life is good" sedan tweetade jag det.
Jag vaknade av att jag hörde någon hålla på i köket. Jag blev först rädd och Adam susade förbi i huvudet. Sedan kom jag på att Zayn sovit på min soffa inatt. Jag gick upp ur min stora dubbelsäng och drog på mg ett par jeansshorts och ett rosa linne. Och innan jag gick ut tog jag ett lager foundition på blåtiran. Nu såg det bara ut som jag sovit lite dåligt och fått en påse under ögat. Jag satte upp mitt hår i en toffs och gick ut. Det luktade helt ljuvligt ju närmre jag kom det stora köket. När jag kom in i köket stod Zayn vi spisen och gjorde pannkakor. Hela bordet var uppdukat med allt möjligt man kunde äta till frukost.
- Wow Zayn, har du handlat? frågade jag och han vände sig om.
- Ja! sa han stolt.
- Du hade inte behö..
- Jag ville , avbröt han snabbt.
- Tack , vad fint det är ,sa jag och log tacksamt
- Det är precis klart , sätt dig. Jag gjorde som han sa och han satte sig mitt imot mig. Vi satt och åt frukost i ungefär två timmar. Vi snackade om allt mellan himmel och jord. Och ju mer jag lärde känna Zayn ju mer fick jag se vilket fantastisk vän han va. Men efter ett tag var Zayn tvungen att gå.
- Gå du , jag plockar undan, sa jag och log.
- Säkert? frågade han.
- Ja , du måste gå nu, killarna väntar på dig vid studion ju, sa jag och skrattade lite. Zayn log ett riktigt brett leende och gav mig en kram.
- Tack för igår och idag, vi hörs sen.. Hejdå Abby, sa han och skyndade sig ut ur lägenheten. När dörren stängdes insåg jag att jag var ensam. Så länge det va männskor runt omkring mig gick det bra. Men när jag blev ensam kom rädslan tillbaka. Jag började plocka undan för att tänka på annat. Det funkade inte. Jag hoppade in i duschen. Det funkade inte heller. Tillslut drog jag på mig ett par av mina löparbyxor och en sprotbehå och gav mig ut. I öronen hade jag Animal med Miike Snow på högsta volym. Och detta funkade. Jag sprang och sprang. Adrenalinet pumpade ut i mina ådror och det kändes som om jag kunde vunnit OS i löpning. Inte för att jag kunde det. Men det kännslan hade jag. Jag sprang tills jag fick syn på en välkänd ryggtavla. Adam. För en sekund var mina ben fastfrusna i marken. Paniken kom och jag fick svårt att andas. Och så vände han sig om och mötte min blick. Då han jag inte tänka innan mina ben vände om och sprang. Han kom efter och jag hörde honom ropa. Aldrig i hela mitt liv hade jag sprungit så fort som nu. Jag svängde in på en gata och till min glädje insåg jag att jag var på samma gata som killarnas studio låg. Jag visste det tack vare Harry som körd inom där igår för att hämta något. Jag sprang fort och när jag var ett tiotal meter ifrån öppnades dörren och Liam kom ut. Han hade sett mig igenom fönstret och nu tittade han förvånat på mig. Jag hade inte lagt märke till det förens nu att jag grät.
- Abby , vad gör du? frågade han.
- Släpp in mig och lås, FORT! skrek jag. Han gjorde som jag sa och när han stängt dörren. Jag såg killarnas förvånat ansiktsutryck.
.
Liam's perspektiv
- Släpp in mig och lås, FORT! skrek on och jag gjorde som hon sa. Hon kom in i studion och killarna tittade förvånat upp på henne.
- Vad gör du här? sa Zayn förvånat. Hon han inte svara. Hennes ögon blev tomma och hon föll ihop som en säck.
- Shit! sa Zayn högt och var snabbt framme hos henne.
- Ska vi ringa ambulans? frågade Harry som va tätt bakom Zayn.
- Nej vänta , jag har varit med om det här innan. En tjej i mitt löpar lag som jag sprang i när jag va yngre kolappsade precis såhär. Det är överansträngning och det bästa vi kan göra är att hålla henne varm. Hon kommer kvickna till om några sekunder och då behöver hon vatten och något att äta snabbt, sa jag och Zayn tittade imponerat på mig.
- Louis , kasta hit en filt, sa Zayn högt och genom luften kom en blå filt. Zayn tog den i sina armar och höll om Abby. Och då öppnade hon sina dimmiga ögon.
Bilden är inte riktigt som jag tänkt mig.
Men på detta sättet sitter Zayn och Abby iaf.
(inte så kärleksfullt, utan mer för att hålla henne varm)
Mycket drama nu i början , det kommer lugna sig snart. Det lovar jag!
Kram
You've got that one thing - del 11
Zayns perspektiv.
- Zayn , snälla säg inte det om min mamma till Liam. Jga vill inte att folk ska tycka sund om mig. Det va igentligen inte meningen att lägga alla mina problem på dig. Men när jag väl öppnar mig har jag svårt att sluta. Förlåt, sa haon och tittade ner.
- Säg inte förlåt Abby , du är modig som vågar berätta. Det är inte alla som gör det , sa jag och gav henne en kram.
Abby's perspektiv.
Jag hade precis berättat om mitt liv för en person jag knappt kännde. Men det var kanske det som behövdes. Att någon som inte var inblandad fick veta. Jag visste att jag behövde någon att prata med och det kanske var han. Det kanske var bra allt jag just sagt. Min mage började kurra sjukt högt och Zayn tittade på mig.
- Är du hungrig? frågade han och skrattade lite.
- Ja, är du? frågade jag och log stort. Det va skönt med Zayn. Man gick från att vara hur seriös som helst till att skratta. Det är viktigt att man kan skratta även när livet känns mörkt.
- Ja faktsikt, sa han och log.
- Kom , vi ser om det finns något i kylen, sa jag och reste mig upp. Han reste sig också och vi gick ut i köket. På vägen fick jag en glimt av mig själv i speglen. Jag backade tillbaka och granskade mitt ansikte närmre. Blåtiran hade bleknat mycket och om jag hade en riktigt bra concealer skulle jag nog kunna dölja den helt.
- Vad gör du? frågade Zayn som tittade ut från köket.
- Inget, sa jag och skrattade lite. Men så länge blåriran satt i mitt ansikte skulle jag ständigt påminnas om överfallet. Därför blev jag så glad när jag såg att det höll på att försvinna. Fast jag hade kvar den, på bild. Jag hade tagit bilder ifall att jag skulle våga anmäla. Jag gick efter Zayn in i köket och öppnade kylskåpet. Och det märktes att ingen hade handlat på ett bra tag. Där stod två flaskor coca cola och ett paket med kex. Varför nu kexen stod i kylen.
- Ser ut som om vi får ge oss ut för att hitta mat ,sa jag och vände mig om.
- Jag vet en jättebra kinaresturang som han öppet hela natten, eller jag resturang och resturang. Mer som ett gatukök men du fattar, sa han och jag nickade.
- Det låter bra!
- Vi har bara ett problem, vi har ingen bil, sa han samtidigt som han funderade.
- Jag har en cykel, sa jag lite generat samtidigt som jag skrattade.
- Då åker vi! sa hanoch skrattade.
.
Klockan var runt 12 när vi tog ut min gamla rangliga cykel ur lägenhetshusets föråd. Zayn hoppade upp och började cykla långsamt.
- Hoppa upp i farten! skrek han. Jag gjorde som han sa. Det kändes som om hela cyklen skulle braka ihop när jag hoppade upp. Men otroligt nog höll den.
- Är du på? frågade Zayn.
- Haha , låtsas inte som om du inte kände det där! sa jag och vi båda började skratta.
.
Efter en kvart kom vi fram. Vi beställde varsen "chinabox" med nudlar och kyckling. Sedan ledde vi cyklen till en park. Det va mörkt ute men vi hittade en bänk med en gatulampa precis över. Vi satte oss och började äta. Jag tog en bild på oss. Jag skrev en tweet och precis innan jag skulle trycka "tweet" kom jag på att Zayn va känd och att den kanske inte va så smart att lägga ut den utan att fråga.
- Zayn.. är det okej om jag lägger ut bilden på min twitter? frågade jag och han log.
- Ja , klart! sa han och nu va det jag som log. Jag skrev "Just hanging with Zayn Malik and a China box! Life is good" sedan tweetade jag det.
Har inte hunnit kolla igenom stavfel. Så klaga inte!
Kram :)
You've got that one thing - del 10
Abby’s perspektiv
Senare på kvällen följde Harry, Liam och Zayn mig hem. Fast jag hade sagt att det inte behövdes skulle Liam tvunget kolla igenom lägenheten så att Adam inte va där, men å andra sidan kändes det ju bara säkrare, och han ville ju mig bara väl. Jag låste upp dörren till lägenheten och vi gick in. Killar gick rätt in i vardagsrummet och satte sig i soffan.
-Haha känn er som hemma! Sa jag ironiskt och de skrattade åt mig.
Jag gick ut vidare in i köket och hämtade två Ben& Jerrys förpackningar och tog fyra skedar ur lådan och satte mig bredvid Zayn i soffan. Teven hade satts på och någon gammal bond film visades. Harry och Liam satt redan med ögonen på tv-skärmen och märkte inte alls att jag hade hämtat glass. Zayn och jag flinade lite åt dem och tog en av glassarna så länge och började äta.
Efter att Harry och Liam hade upptäckt glassen blev det inte särskilt mycket tv tittade utan vi satt och snackade hur länge som helst om allt.
-Shit! Utbrast Liam plötsligt och vi kollade konstigt på honom. Sen började alla skratta och han fortsatte.
-Jag skulle komma till Danielle efter vi hade lämnat dig, sa han. Han reste sig snabb oh kramade om mig.
-Hejdå Abby, vi hörs imon. Sa han oh sprang ut i hallen Vi hörde dörrens stängas och vi fortsatte prata. Efter ett tag reste sig även Harry upp.
-Jag måste nog också gå nu, ska träffa lite gamla kompisar imorgon. Ska du med Zayn?
-Eh.. nej jag kan stanna. Sa han. Om det är okej såklart, fyllde han snabbt i och kollade på mig.
-Ja det är klart sa jag.
-Okej, bra då, men vi ses kanske imorgon?
-Ja det kan vi nog, sa jag och log mot honom.
-Great, men gonatt och hejdå, sa han och log tillbaks innan han gick ut i hallen.
Zayn’s perspektiv
Jag hörde hur Harry stängde dörren efter sig och jag lutade mig bak i soffan. Det var tyst en liten stund, jag försökte hitta ett bra ämne att prata om men Abby hann före.
-Tack. Sa hon och kollade mig in i ögonen. Jag såg lite förvirrad ut. Asså, för att du stannade… fortsatte hon men nu kollade hon ner i knäet.
-Jaha.. det är ingen fara, sa jag. Det var tyst en lite stund till.
- Det är konstigt, vi har inte känt varandra särsklit länge. Men du känns ändå som en jag kan lite på, sa hon och rodnade lite.
- Jg är glad att du säger så , det är viktigt för mig.. asså att folk kan lita på mig, svarade jag och hon sken upp i ett stort leende.
- Berätta lite om dig själv! sa jag och hon tog ett djupt andetag.
- Jag bodde i Wolverhampton tills jag va 12, det är så jag känner Liam, sa hon.
- Det är ganska knasigt , för Liam berättade om dig för oss bara några dagar innan ni träffades, sa jag och jag såg att hon blev glad av det.
- I alla fall så flyttade vi till en villa lite utanför London när jag fyllde 12. Jag och Liam försökte hålla kontakten i början eftersom han iprincip var den ända vännen jag hade där. Men jag började ny skola och fick nya vänner. Det funkade ett tag men sedan rann allt ut i sanden och vi tappade all kontakt. Efter det hände inte så mycket tills för lite mer än en månad sen. Då tog min mamma livet av sig , i vårt badrum... Jag hittade henne. Jag klarade inte av att bo kvar så jag och min vän Julia fick en denna lägenheten. Sen träffade hon sin kille som heter...Adam. Och det är hans fel att jag har blåtira och att Julai flyttat , sa hon. När insåg vad hon sagt tog hon sig för munnen. Jag satt mest och gapade eftersom jag just fått höra massa hemska saker.
- Zayn , snälla säg inte det om min mamma till Liam. Jga vill inte att folk ska tycka sund om mig. Det va igentligen inte meningen att lägga alla mina problem på dig. Men när jag väl öppnar mig har jag svårt att sluta. Förlåt, sa haon och tittade ner.
- Säg inte förlåt Abby , du är modig som vågar berätta. Det är inte alla som gör det , sa jag och gav henne en kram.
Böejan är skriven av min fantastiska vän som hjälper mig när jag har skrivtorka. Och slutet är skrivet av mig!
Hoppas ni gillar det , många kommentarer !
Puss och kram!
Det kommer!
kommer en del senare idag!
Kram!
Kram!
You've got that one thing - del 9
- Du har känt Liam länge va? frågade Zayn plötsligt.
- Vi va bästa vänner sen vi föddes tills jag flyttade hit för sex år sen, vi har inte träffats sedan dess , svarade jag.
- Det måste ha varit roligt att se honom igen då.
- Ja , fast inte precis i den stunden , sa jag och tittade ner.
- Vad menar du? frågade Zayn och tittade på mig med intensiv blick.
- Inget , det är skönt att ha honom tillbaka.
- Vi ska sätta på en film nu , vill se? frågade Liam som stod i dörröppningen. Jag tittade på Zayn och sen nickade vi båda.
- Ja vi kommer! sa Zayn och reste sig upp. Jag följde efter och satte mig på min plats bredvid Harry igen. Dom satte på någon kärlekskomedi men jag var inte så insatt. Jag tänkte mest på vilken tur jag haft att Liam dök upp just vid detta tillfälle i mitt liv. Jag behövde en vän just nu. En riktig vän som lyssnade. Alla vänner där hemma hade åkt bort med sina familjer eller rest själv. Och det var nästan bara jag och Julia kvar i stan. Av vår umgängeskrets då. Jag lutade mig tillbaka och la huvudet mot ryggstödet. Jag slöt ögonen och nästa gång jag öppnade dom var det ljust ute. Jag insåg till min förskräckelse att jag inte var i min säng i lägenheten utan i en soffa med två andra personer. Då kom jag ihåg att jag var i Harry och Louis lägenhet. Och i samma soffa som mig låg Niall och Zayn och snarakde tyst. I andra soffan låg Danielle och Liam tätt intill varandra. Jag ställde mig upp och hörde att någon höll på i köket.
- Hej Harry! sa jag och satte mig på ens stol.
- Oh hej! sa han och vände sig om.
- Skrämde jag dig? frågade jag och han nickade.
- Ja , vill du ha te? frågade han sedan.
- Ja tack.
.
Efter att ha suttit i köket och druckit te i över en halvtimme frågade Harry lite försiktigt:
- Har dom hittat honom? jag höll på att sätta teet i halsen.
- Va?
- Ja hon som gjorde det..där mot dig.. sa han bedrövat.
- Hur vet du?... Har Liam berättat för dig? sa jag sårat.
- Nej nej! sa han snabbt. Men jag kunde räkna ut vad som hänt, och jag är ledsen att jag drog upp det.. sa han tyst.
- Det gör inget , och nej det har dom inte... Jag har inte anmält, det sissta sa jag nästan ohörbart. Men Harry hade hört och nu satt han och stirrade på mig med vidöppna ögon.
- Varför.. Varför inte?
- För att det är invecklat, sa jag snabbt och Harry märkte att jag inte ville prata om det. Precis då vibrerade min mobil på bordet och Julias namn lös på skärmen.
- Vad? svarade jag
- Jag har flytat ut , har tagit nästan alla min grejer, sa hon tyst.
- Skönt att slippa dig , hejdå! sa jag och la på. Harry kollakde lite konstigt på mig. Sedan brast vi båda ut i gapskratt. Det var skönt att få skratta på riktigt. Det hade jag inte gjort på hur länge som helst.
- Vad skrattar ni åt? frågade Liam som kom ut köket.
- Inget , fick jag fram.
- Nähä ni sitter bara och gapskrattar åt igenting! sa han och log.
- Ja fyllde Harry i och skrattade ännu mer.
Novellen är ganska kass för tillfället , men den kommer bli bättre. Jag lovar!
Kram!
You've got that one thing - del 8
- Hej, sa jag och kramade henne tillbaka. Hon var hur snygg som helst och jag kände mig ful där jag stod med min feta blåtira. Sedan gav hon Liam en kyss och det kändes lite pinsamt och stå där som ett fån så jag böjde mig ner för att snöra upp skorna.
- Kom och hälsa på dom andra! sa Liam när jag reste mig upp. Jag tittade lite skeptiskt på Liam. Jag var ganska blyg av mig första gången.
- Det kommer gå bra Abby, sa han och skrattade lite.
Jag gick bakom Danielle och Liam och vi kom in i vardagsrummet. Där satt Zayn, Harry, Louis , Louis tjej som jag inte kom ihåg namnet på och Niall.
- Killar detta är Abby! sa Liam högt och alla vände sig om.
- Och tjejer Liam! sa Louis. Hej Abby! fortsatte han sedan och log mot mig. Jag log lite tillbaka och sedan kom Niall fram.
- Hej Abby , Niall! sa han och skakade mig han.
- Hej, svarade jag och skrattade lite. Jag försökte hur mycket som helst att inte vara blyg. Och det gick ganska bra faktsikt. Zayn hälsade också sedan satte jag mig i soffan bredvid Harry eftersom det var det enda som jag träffat innan föutom Liam då. Men platsen bredvid honom var upptagen av Danielle.
- Hur är läget? frågade han när jag satte mig.
- Det är ganska bra, sa jag och han log.
- Vadå ganska bra? är inte vi helt awesome? sa han och skrattade lite.
- Jodå , svarade jag och log. Jag lutade mig tillbaka i soffan och tog upp min mobil. Ett missat samtal från pappa.
- Jag ska bara gå ut och ringa ett samtal, sa jag ursäktande till Harry.
- Det finns en stor balkong där , om du vill vara ifred, sa han och nickade mot en glasdörr. Jag nickade och försvann ut.
.
- Hej snäckan! svarade pappa och jag log när jag hörde hans röst.
- Hej, du hade ringt, svarade jag.
- Ja jag tänkte mest höra hur det är, hur går det att bo ensam?
- Jo det går bra , allt är jätte bra! ljög jag med övertygelse i rösten.
- Så bra , vi undrar om du vill komma och äta middag här nästa fredag?
- Det vore trevligt , men jag kan inte då. Kan vi ta det någon gång längre fram? frågade jag. Jag ville inte att pappa skulle se blåtiran. Om den äns va kvar då.
- Okej , vi kan ju höras i veckan , jag älskar dig min skatt! sa han.
- Älskar dig också , hejdå pappa, sa jag och la på. Jag satte mig i en av stolarna som stod där och drog upp benen. Jag tittade ut över den stora parken som låg utanför huset. Det va vacker. Dörren öppnades och ut kom Zayn.
- Oh hej , visste inte att du satt här , sa han och log lite ursäktande.
- Hej , jag ska precis gå in, sa jag och reste mig.
- Kan du inte stanna och hålla mig sällskap , jag ska bara ta en cigg? frågade han och log ett chramigt leende.
- Jo , om du bjuder! svarade jag.
- Självklart, sa han och gav mig en cigarett. Vi satte oss ner och Zayn räckte mig en silvertändare. Jag tog imot den och tände den vita cigaretten. Jag drog in röken i halsen och det kändes bra. Jag var ingen rökare igentligen. Det hände att jag rökte på fester och så men inte mer. Men på senare tid hade det blivit mer och mer. Nickokicken fick mig att känna mig glad.
- Du har känt Liam länge va? frågade Zayn plötsligt.
- Vi va bästa vänner sen vi föddes tills jag flyttade hit för sex år sen, vi har inte träffats sedan dess , svarade jag.
- Det måste ha varit roligt att se honom igen då.
- Ja , fast inte precis i den stunden , sa jag och tittade ner.
- Vad menar du? frågade Zayn och tittade på mig med intensiv blick.
- Inget , det är skönt att ha honom tillbaka.
Efterlängtad del?
Jag har bestämt mig för att iallafall skriva klart denna novellen :)
Kram!
Tyck till!
Hej kära läsare , det är såhär att jag funderar på att lägga av att skriva , för får dåligt samvete när jag inte uppdaterar och det är mycket med skolan...
Så snälla ni som läser skriv en kommentar om det är lönt att jag fortsätter att skriva eller inte!
Kram
Håll ut!!
Sorry vänner men näsa del kommer tidigast söndag kväll eftersom jag åker på semester.
Men i väntan kan ni passa på att läsa denna novellen som en av mina läsare skriver! ( nystartad)
You've got that one thing - del 7
- Hej, sa jag med trött röst.
- Hej , hur gick det? frågade Liam på andra sidan luren.
- Kan du hämta mig? frågade jag.
- Kommer nu, sa han och la på.
På en eftermiddag hade jag och Liam fått tillbaka det vi hade för sex år sen. Han var precis den killen jag kom ihåg. Och jag kände inte så många i London. Att få tillbaka Liam var bättre än julafton och födelsedagen tillsammans. Jag gick in på toan. Jag fick fortfarande rysningar av det , men vad skulle jag göra? jag va ju tvungen att besöka toaletten ibland. Varför hände allt hemskt på toan? Jag kollade mig i speglen. Blåtiran var blå/grå och väldigt synlig. Jag tryckte lite på den och det gjorde riktigt ont. Mascaran hade också runnit i två svarta streck på kinderna. Jag tog vatten på en ett papper och gnuggade mot kinden. Mascaran försvann och kinden blev röd och varm efter skrubbandet. Jag tog fram en foundition som jag hittade i skåpet och tog ett tunt lager för att dölja mina röda kinder och blåtiran. sedan fortsatte jag in på mitt run. Allt gick i slowmotion. All kraft hade gått ur mig och det enda jag ville var att komma ifrån denna lägenheten. Jag drog av mig jeansshortsen och tog på mig ett par tights istället. sen bytte jag ut det pösiga linnet mot ett tight och drog en stor tjocktröjja över. Sedan ringde det på dörren. Jag ska anstränga nu. Jag ska vara glad och trevlig. Jag ska vara mig själv tänkte jag och öppnade dörren.
Många kommentarer på denna delen. Har jobbat hela dagen med den!
- Hej! sa Liam och gav mig en kram.
- Hej Liam , det där gick inte så bra, sa jag och skrattade lite.
- Du får berätta när vi kommer till mig, packa en väska snabbt Harry väntar där nere! sa han och log lite sterssat.
- Vänta här då, sa jag och sprang in på mitt rum. Jag slängde ner jeans , shorts, ett linne , trosor , strumpor , smink och anndra nödvändiga saker i min stora väska och gick ut till Liam.
- Du packar fort för att vara tjej! sa Liam när jag kom tillbaka.
- Jag vill ut härifrån, sa jag och drog på mig mina converse.
.
Jag satte mig därbak och drog igen dörren.
- Hej! sa Harry som satt i förarsätet. Han vände sig om med ett leende på läpparna.
- Hej, förlåt för förra gången , jag va eh... inte mig själv riktigt. Jag heter Abby! sa jag och sträckte fram handen.
- Harry! sa han och tog den. Sedan vände han sig om och började köra. Det va en tyst bilresa vilket var skönt. Jag lutade huvudet mot den kalla rutan och såg Londons gator flyga förbi. Harry stannade bilen 10 minuter senare och jag öppnade dörren.
- Alla är inne hos oss, kommer ni också? frågade Harry och Liam tittade på mig.
- Orkar du? frågade han. Jag nickade.
- Jag behöver tänka på annat! sa jag och tog väskan från bilen. Jag fick en liten klump i magen när jag tänkte på min blåtira. Dom skulle kanske fråga. Och jag orkade inte svara på några frågor.
- Ta det lugnt , dom kommer inte säga något! sa Liam som om han läst mina tänkar. Jag log mot honom men kände mig ändå inte övertygad.
.
Vi kom in i en lägenhet och jag hörde massor med människor från det jag antog var vardagsrummet. En ganska lång tjej kom ut ur vardagsrummet och log mot oss. Hon hade långt brunt hår i form av små lockar.
- Hej , du måste vara Abby! sa hon och gav mig en kram. Jag är Danielle! sa hon. Danielle? Juste Liam hade ju tjej. Jag hoppades för allt i världen att hon inte tagit illa upp när jag spenderat ensam tid med Liam. Jag såg honom inte på det sättet. Absolut inte.
- Hej, sa jag och kramade henne tillbaka. Hon var hur snygg som helst och jag kände mig ful där jag stod med min feta blåtira. Sedan gav hon Liam en kyss och det kändes lite pinsamt och stå där som ett fån så jag böjde mig ner för att snöra upp skorna.
- Kom och hälsa på dom andra! sa Liam när jag reste mig upp. Jag tittade lite skeptiskt på Liam. Jag var ganska blyg av mig första gången.
- Det kommer gå bra Abby, sa han och skrattade lite.
Många kommentarer på denna delen. Har jobbat hela dagen med den!
Kram!
You've got that one thing - del 6
- Jag kom hem här efter att ha varit ute och sprungit, började jag. Sedan kom jag in och lägenheten var tom så jag tog av mig träningskläderna och gick in för att duscha. och då rycker Julias kille Adam upp dörren och så ja.. sa jag och nu grät jag. Liam kom närmre och kramade mig försiktigt.
- Han har något fel i huvudet den killen , men du måste berätta för Julia , sa han lugnt.
- Jag vet.. sa jag tyst. Det känndes så mycket bättre att ha Liam där. Jag kände mig trygg.
Jag hade tårkat tårarna och stod nu i halen med Liam.
- Du måste berätta för Julia , om om det blir problem så ring! sa han och jag nickade.
- Jag ska.. sa jag och han kramade mig försiktigt. Jag log ett svagt leende mot honom och han besvarde det.
- Hejdå , vi ses snart, sa han och gick ut.
- Hejdå.
.
Dörren rycktes upp och jag ställe mig snabbt upp och tittade mot dörren. Hjärtat slog i hundranittio. Tänk så hade hon med sig Adam.
- Oj , hej! sa Julia när hon så mig stå i hallen.
- Hej, sa jag och drog en suck av lättnad. Hon var ensam.
- Hur är det?
- Det kunde varit bättre , jag måste berätta en sak för dig, sa jag nervöst och Julia märke det direkt.
- Vad är det? sa hon lite oroligt.
- Sätt dig, sa jag och drog ner henne i soffan.
- Men gud Abby , jag blir nervös! Berätta nu! sa hon stressat.
- Jag vet inte hur jag ska säga detta riktigt, började jag och en tår rann sagta ner för kinden. Adam för inte vara här mer... Sa jag och Julia tittade skeptiskt på mig.
- Nehe , varför inte det? sa hon ganska irriterat.
- För att det var han Julia , han som... där tog det stop. Jag fick inte fram ett jud till. Julia reste sig ursinningt upp.
- Sitt inte där och beskyll Adam för något han inte har gjort! Får du inte nog med uppmärksamhet ändå? åh vad det är synd om dig Abby, din mamma tog livet av sig. Men vet du vad? det här har gått för långt nu! Du är helt jävla störd i huvudet. Adam älskar mig och skulle aldrig göra något med någon annan!!! skrek hon. Jag tittade storögt på henne. Hade hon verkligen precis sagt det där till mig? Trodde inte ens min bästa vän på mig?
- Försvinn här ifrån! sa jag med kylig röst.
- Vad sa du? frågade hon ilsket.
- Försvinn här ifrån ditt äckliga jävla luder! sa jag högt och knuffade undan henne. Hon knuffade tillbaka men eftersom jag var huvudet längre än henne rubbade hon inte mig. Jag puttade henne en gång till ut ur lägenheten.
- Jag trodde mer om dig, sa jag med en blick som kunde döda. Sedan kastade jag ut skorna och jackan till henne och låste dörren. Jag gled ner på golvet och tog upp telefonen.
.
- Hej, sa jag med trött röst.
- Hej , hur gick det? frågade Liam på andra sidan luren.
- Kan du hämta mig? frågade jag.
- Kommer nu, sa han och la på.
Jag igentligen inte tid till att skriva , men här får ni i alla fall en liten del.
Kram!
Blir lite dåligt.
Hemsk ledsen för dålig uppdatering men det kommer bli tufft att uppdatera denna veckan eftersom det är lov och jag ska jobba med mera. Men några delar ska jag säkert få upp!
Kram
