onedirectionnnovell

Livet hade väl inte varit det bästa den senaste månaden precis. Kajsa hade varit allmänt störd i huvudet. Daniel hade flytat ut ur lägenheten. Jag undvek Kristen och pappa så mycket jag kunde. Jag och Harry hade spenderat all hans lediga tid tillsammans. Det hade gått rykten om att vi va tillsammans med Harry hade förnekat det på intervjuer och sånt. Liam hade inte pratat så mycket med mig sen den kvällen han följde med mig hem. Och det gjorde ont. För jag hade den känslan kvar varje gång jag såg honom. I början va den läskig och jag viste inte vad det var med mig. Men ju mer jag hade tänkt på det insåg jag att jag var kär i honom...Riktigt jävla kär.

- Heeeeeeeej! skrek Harry och kom springandes mot mig. Han lyfte upp mig och snurrade ett varv.

- Haha heej! sa jag och han satte ner mig. Zayn kom fram och gav mig en kram och likaså Niall och Louis. Men inte Liam, han stod kvar en bit bort. Jag gick fram till honom.

- Kan vi prata? frågade jag och han nickade. Vi gick in i ett annat rum och satte oss i vars en fotölj.

- Okej Liam , vad har jag gjort för fel? sa jag och jag hade samlat mig så länge för att våga prata med Liam.

- Inget... svarade han och tittade ner.

- Jo det är det , ända sedan du drog från mig i lägenheten har jag varit som luft för dig! sa jag.

- Du är allt annat än luft för mig!

.

- Vad är det med dom två igentligen? frågade Louis.

- Asså jag har inte en aning , dom verkar inte precis gilla varandra! sa Zayn.

- jag förstår inte hur man inte kan gilla Jasmine! sa jag och tittade ner. Det känndes inte bra att två av mina bästa vänner inte tyckte om varandra.

- Asså jag är hungrig.. sa Niall och alla brast ut i skratt.

- Niall , vart kom det ifrån? skrattade Louis.

- Jag är alltid hungrig! sa Niall och log stort.

- Men vi drar och äter när Liam kommer , ska ni med Harry? sa Zayn.

- Nej vi ska dra och kolla bio! svarade jag och log.

- Asså seriöst , är det ingenting mellan er? frågade Niall och jag skakade på huvudet.

- Bara alldra bästa vänner! sa jag och killarna nickade. Dom hade frågat en miljon gånger men dom fick alltid samma svar. Jag hade aldrig berättat om kyssen för någon av dom. Jag ville berätta men samtidigt inte. Det kändes som jag gjorde fel , jag menar vi berättade ju allt för varandra. Samtidigt va det ju ingen big deal.

.

- Så kan du berätta för mig vad det är? sa jag och kände att jag höll på att börja gråta.

- Jag ... är kär i dig! sa han och tittade upp och rakt in i mina ögon. Det blev som en chock för mig. Av allt jag hade förberett mig på kom detta som en bomb. Jag kände mig snurrig och helt mållös.

- M..e..e..n va?

- Det är därför jag unviker dig , att se dig och Harry tillsammans  är inte precis vad jag vill! sa han. Men istället för att svara böjde jag mig över stolen och kysste honom. Han mjuka läppar fomade sig runt min och han besvarade kyssen...