onedirectionnnovell

Jag stog på scenen och alla skrek mitt namn medans jag sjöng. Folk jublade och sjöng med i sången jag sjöng.

- Alex , Alex!! skrek dom. ALEEEEX! jag vaknade med ett ryck och såg att Emilia stå över mig. Hennes varma händer höll ett hårt grepp om mina axlar medans hon skakade mig.

- Vad är det? sa jag vättskrämt

- Vi har försovit oss.. igen! sa hon och försvann ut i köket. Jag kollade klockan och såg att den va prick åtta. Jga rusade upp och drog på mig ett par svarta jeans som hängde på stolsryggen. Gaderoben var nästa stopp och den va så knökfull efter helgens shopping att den inte gick att stänga riktigt. Jag tog tag i min favorit shorta från hollister och drog över huvudet. Sminkningen fick ta lite tid och eyelinern blev riktigt bra. i köket stod Emilia och bredde två mackor. Jag tog ett sprut med min parfym sedan drog vi på oss våra kängor och jackor . Nu va det brottom och vi sprang till våra cyklar. Emilia slängde mackan till mig samtidigt som vi cyklade genom ett höghus område i centrala London. Två sekunder inna Mrs Brown stängde dörren rusade vi in. Hon va den ända läraren på hela svenska skolan i London som kom från England. Och hon undervisade i just engelska. Hon ville att allt skulle vara som på hennes förra skola , därför skulle vi kalla henne Mrs Brown. Jag tyckte om henne , fast hon var sträng. Hon var runt 50 och hade blont hår i en toffs. Hon försökte se sträng ut när vi kom in men under döljde hon ett leende. Anfådda som vi var slog vi oss ner i våra bänkar.

- Försovit er igen? frågade Isabell vår kompis som hållt plats åt oss

- Ja , det är det värsta som finns. Båda missade att ställa klockan. Svarade Emilia. En tjej vid namn Johanna vände sig om och sa:

- Jag såg Niall igår i stan , fattar ni. Men fick ingen bild. Han hade typ 50 tjejer runt sig. Men ändå fatta coolt att ha sett någoin i One Direction. Sa hon och Isabell och Emilia dök snabbt in i samtalet. Jag förstod inte riktigt hysterin med One Direction. Både Emilia och Isabell var helt galna i dom. Visst , dom va bra och snygga och jag lyssnade på dom ibland. Men jag förstod inte varför man var helt galen och typ bara skrek när man va nära dom. Dom va ju bara vanliga människor precis som oss. Lektionen segade sig fram och efter den hade vi svenska och historia. Sedan äntligen lunch. Några mer Directioners satt med oss på lunchen. Dom diskuterade om Zayns nya tatueringar och Liams nya frisyr. 

-Alex vem tycker du nu är snyggast? frågade Molly , en söt liten blond tjej med fräknar.

- Harry typ. Svarade jag eftersom det va det första namnet jag kom på. Dom fortsatte diskutera killarna men jag tittade mest efter den snygga killen i trean. Han hette William och va super het. Han log mot mig ibalnd. Men det va nog mest för att vara trevlig. Eller för att jag såg så mongo ut som satt och stirrade på honom att han tyckte synd om mig. Vilket av det det än va så va det som jag smälte när han log. Hans bruna kortklippta hår och hans blåa ögon fick mig att få gåshud. Innan jag åkte hem till sverige skulle jag ha hans nummer.

- Alex , William på ingång! Sa Emilia med retfull ton.

- Haha kul! sa jag och fake skrattade. Men jag kunde ändå inte låta bli att fixa håret lite och rätta till tröjjan. Han gick rakt mot oss med några kompisar.

- Hej tjejer , det finns inte plats någon annan stans. Kan vi sitta här? frågade han. Jag nickade och dom satte sig.

- Vad heter ni? frågade han.

- Emilia.

- Isabell , det här är Molly, Ebba, johanna, Julia och My. Sa Isabell och pekade runt.

- Jag heter Alex! sa jag. Det lät mycket coolare i huvudet än när jag sa det högt.

- Och ni går i? frågade en av Williams kompisar , han va ganska kort och såg väldigt biffig ut. 

- vi går i tvåan , och ni är treor va? svarade Emilia.

- Exakt! svarade han och tog en bit potatis på gafflen. Samtalet flöt på och vi fick reda på att den lilla starka killen och William kom från Malmö. Inte alls långt ifrån vår lilla håla.