onedirectionnnovell

Klockan va runt tolv när vi kom hem. Jag gick rakt in på mitt rum och drog av mig dom osköna klackarna. Sedan drog jag av mig klänningen och la mig i sängen. Jag han precis lägga mitt huvud på kudden och blunda innan telefonen ringde. Jag tog upp iphonen och till min förvåning va det Niall som stod på skärmen.

- Hej. Sa jag med en trött röst.

- Du måste komma hit, Liam har gjort något riktigt dumt. Sa han stessat.

- Vad har det med mig att göra?

- Bara kom , snälla! sa Niall och jag hörde hur stessad han var.

- Okej jag är påväg.

Jag drog på mig jeansen som hängde över stolen. Sedan tog jag en tjocktröja från garderoben och stoppade ner fötterna i mina uggs. Jag tog min mobil i handen och sprang ner till gatan. Det kom en taxi körande. Jag vinkade till mig den och killen i bilen stannade. Jag hoppade in och bad honom köra snabbt till killarnas lägenheter. Det tog kanske fem minuter innan jag va framme. Jag hade redan betalat så jag slängde mig ur taxin. Jag antog att dom var i Liams lägenhet så jag sprang upp dit. Men den va tom. Så jag fortsatte mot Nialls. Den va också tom. Sen gick jag till Zayns. Jag kände på hantaget. Det va öppet.

- Lugna dig, Liam! hörde jag Zayn säga. Jag kom in i vardagsrummet och där stod Niall och försökte hålla undan Liam från Zayn. Zayn va blodig på näsan och Liam va full. Det kunde man se på långa vägar.

- Liam , vad har du gjort? frågade jag och alla tittade förvånat på mig. Dom hade inte märkt att jag kom in.

- Jasmine, det är inte.. Sa Zayn men jag hyschade honom.

- Du har druckit , vad fan tänkte du på. Har du glömt att du bara har en jävla njure! Sa jag. Jag va helt förstörd. Tänk om det skulle hända Liam något. Tänk skulle hans kropp ta mycket skada på grund av detta.

- Nej , det har jag inte glömt. Sa han sluddrigt.

- Och varför är din hand blodig? frågade jag sedan.

- för att.. Sen han han inte mer.

- För att han tror att du har varit hos mig hela tiden. Han tror att jag har "gömt" dig. Säg att det inte är så. Sa Zayn och jag hörde hur paniken tog över i hans röst.

- Nej det är inte sant, jag har inte ljugit Liam! Sa jag sedan gick jag. Eller snarare sprang. Tårarna rann och jag sprang mot Harrys lägenhet. Jag höll ringklockan inne och väntade tills någon öppna.

- Vad är d..vad har hänt? sa Harry när såg mitt ansikte. Han drog in mig i en kram och jag kunde inte sluta gråta.

- Zayn och Liam har haft slagsmål. Snyftade jag fram. Harry tittade skeptiskt på mig.

- Skojar du? Sa han.

- Nej. Du måste gå dit. Du och Louis måste gå dit. Ni måste lösa det. Det får inte komma något imellan er fem. Sa jag snabbt.

- Louis , vi har lite problem , vi måste dra till? han tittade på mig.

- Zayns lägenhet.

- Vi måste dra till Zayns lägenhet! skrek han till Louis. Han kom ut från vardagsrummet och när han såg mig skyndade han sig med att ta på skorna.

- Vänta här , vi kommer snart! sa Harry och dom båda lämnade lägenheten.

.

Jag satt i köket. Jag hade inte orkat tända lampan så jag satt i mörkret. Det hade gått cirka en timme sedan dom lämnade lägenheten. Jag va orolig. Jag va orolig för Liam och jag va orolig för Zayn.  Jag hoppades för allt i världen att dom skulle lösa det. Och om dt betydde att jag behövde lämna killarna fick jag göra det. Det fick inte hända något mellan killarna. Det va så mycket som stod på spel. Kariären, fansen , musiken ja allt. Och jag tänkte inte vara den som stod ivägen för dom. Även om jag älskade både Zayn och Liam på två helt olika sätt så var för deras bästa att lämna. Ju mer jag tänkte på det ju säkrare lev jag på att det var dags att flytta tillbaka till Sverige.