onedirectionnnovell

- Hej Zayn! sa hon glatt och gav mig en kram.

- Hej tjejen , ska jag hjälpa dig med väskan? frågade jag och hon nickade. Jag satte väskan och baksätet och sedan hoppade jag in i bilen.

- hej Paul! sa Jasmine när hon också hoppat in.

- Hallå! svarade han glatt.

-  du Paul skulle du kunna unvika att berätta för killarna vart jag varit? Jag vill göra det själv. Sa hon.

- Ja visst! svarade han förstående.

Nu var jag äntligen påväg hem igen. Det hade varit två nyttiga veckor på behandlingshemmet. Jag hade verkligen behövt det , men nu kände jag mig ganska klar för hemfärd. Det känndes tryggt att ha Zayn bredvid sig också. Samtidigt som jag längtade hem fick jag en klump i magen. Jag va tvungen att berätta för Harry vart jag varit. Han va säkert ganska arg på mig. Och det fick mig faktiskt att må lite illa. Jag ville inget hellre än att jag och Harry skulle vara kompisar för alltid.

- Vi är framme! sa Zayn och väckte mig ur mitt dagdrömmande.

- Okej! svarade jag och hoppade ur bilen. Zayn tog ut min väska och vi gick mot hans lägenhet.

.

- Du Zayn , hur är det med Liam? frågade jag lite försiktigt. Eftersomjag igentligen inte ville prata om Liam.

- Jo , han har väl mått bättre. Sa Zayn och jag nickade.

- Okej, kan vi inte äta? Jag är döhungrig! sa jag och Zayn skrattade lite.

- Du börjar låta som Niall! Men jo det kan vi. Pizza? frågade han och jag log stort.

- Jaa pizza! sa jag som en liten femåring.

.

Det knackade på dörren och jag tog för givet att det va pizza-budet. Så jag gick och öppnade. Men där stod ingen pizzasnubbe, utan Liam. Jag spärrade upp ögonen och det gjorde han med.

- Jasmine? frågade han och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig.

- Vad vill du Liam? frågade jag och nu såg jag att även han blev arg.

- Har du varit här hela jävla tiden? Fattar du inte hur orolig jag har varit? sa han ilsket.

- Nej jag har inte varit här hela tiden. Du om någon borde ju veta vart jag varit! sa jag lika ilsket tillbaka.

- Vad menar du?

- "sök hjälp förfan , jasmine". Citerade jag. Jag såg hur hans ilska förvandlades till något helt annat. Han såg svag och blek ut.

- Jag har varit på ett jävla behandligs hem Liam, men inte för din skull! Utan för min vänner och familjs skull. Du kan dra åt helvete Liam. Vet du det? Dra åt fucking helvete! skrek jag och smällde igen dörren. Fan fan fan. Jag skulle ju ta det lugnt ju . Jag hade ju lovat mig själv att vara lugnt. Och nu va jag tvungen att ringa Harry innan Liam gjorde det. Han skulle få höra det av mig och ingen annan.

.

- Jasmine är det du? sa Harry med orolig röst.

- Ja. Sa jag och kände tårarna rinna ner för kinderna. Zayn kom ut i hallen och såg mig. Han satte sig bredvid mig och la en arm om mina axlar.

- Vart är du? sa Harry som också snyfftade.

- Hos Zayn, kan du komma hit? frågade jag och hörde hur han andades ut.

- Jag kommer! sa han och la på.