onedirectionnnovell

Jag,Liam och Zayns satt i soffan i vår lägenhet. Det var nu en och en halv vecka sedan vi såg Jasmine. Det hade varit ett rent helvete utan henne. Fast på någon sett kändes det som om hon va i säkerhet. Jag kunde ju inte förlora min bästa vän. Det fanns inte på kartan. Vi sa inte så mycket. Tvn va påslagen men ingen av tittade på programet som gick.

.

Jag tänkte igenom allt en gång till. Vad hade vi sagt till Jasmine den dagen hon försvann? Kanske va det något Elvira sagt som fått henne att försvinna.  Men jag tvivlade på att Jasmine skulle försvinna för något Elvira sagt. Det va då jag kom på det. Jag visste var hon var. Jag va helt säker på det.

- Jag drar hem killar , vi ses sen! sa jag och reste mig upp. Båda nickade utan att säga någonting. Jag drog på mig mina sneakers och gick ut. Jag gick ner och rinde Paul.

- Hej Zayn! svarade han.

- Hej du kan du hämta mig?

- Ja , vart ska du? frågade han.

- Vi tar det när du komnmer, och säg inget till dom andra! svarade jag.

- Okej vi ses om 10! sa han och la på. Jag satte mig på en bänk och tog upp en cigg. Jag visste att det va dåligt för mig och att fansen inte gillade att jag rökte. Men det va lixom inte bara sluta. Men jag hade trappat ner en hel del.

.

Paul Kom och jag hoppade in i den mörka bilen. Jag sa vart han skulle köra och han tryckte på gasen. Det tog kanske en halvtimme innan vi kom fram till en stor park. Jag hoppade ur bilen och gick igenom grindarna. I mitten av parken stod ett stort vitt stenhus. Jag gick i receptionen. Där satt en ganska ung tjej med vit rock på sig. Hon hade blont halvlångt hår och var smal.

- Hej! sa jag och hon log mot mig.

- Hej, vad kan jag hjälpa till med? frågade hon. Hon hade en härlig skotsk dialekt.

- Jag söker efter Jasmine Lisén. Sa jag och hon nickade.

- Hon har besöks tid just nu, hon sitter i det rummet! Sa hon och pekade på ett rum med vit dörr. Jag tackade och började gå dit. Jag knackade försiktigt på dörren.

- Kom in! Sa Jasmine. Hennes röst lät strak och frisk. Jag öppnade och gick in. När Jasmine såg mig spärrade hon upp ögonen. Hon såg rädd ut.

- Hej! Sa jag.

- Zayn vad gör du här? Hur hitta du mig? Har du sagt till Liam eller Harry? frågade hon och jag hörde ett litet stygn av panik i hennes röst.

- Ta det lungt. Jag har inte sagt till någon vart du är. Och eftersom Harry och Liam sökt igenom hela London fanns där inte så många andra ställen du kunde vara på. Svarade jag och satte mig bredvis henne på den rosabäddade sängen. Hennes röda hår var upsatt i en slarvig knut och hon hade en grå långärmad tröja på sig. Hon slappnade av lite och gav mig en kram.

- Jag har saknat dig och jag saknar Harry. Det är bara en halv vecka kvar på min behandlig nu. Sa hon och jag log.

- Vi har saknat dig med. Svarade jag.

.

Jag spenderade flera timmar med Jasmine den dagen. Vi gick i den stora parken och pratade länge. Hon bad mig att inte berätta för Liam och Harry vart hon var. Men hon sa att det var okej om jag sa att hon va i säkerhet. Hennes pappa visste var hon var. Och han var den ända förutom jag då.