onedirectionnnovell

- Klart jag gör , efter det som hänt och för det som ska hända! svarade hon.

- Vi får nog sova i ett annat rum , här är ju en del att välja mellan! sa jag och Elvira skrattade.

- Varför då? sa hon förvånat.

- För att allt som är här ska packas ner ju! sa jag och hon nickade.

- Juste ja , vad dum jag är! sa hon och vi började skratta.

- Men vad ska vi hitta på idag? min sissta dag i sverige på ett tag! sa jag och Elvira såg lite ledsen ut.

- Kan vi inte bara ha gossip girl maraton med glass och annat onyttigt? sa hon och jag log.

- Kommer snart! sa jag och reste mig upp. Jag va noga med att inte slå i handleden i något. Jag gick ner i köket där Bea stod och torkade av bordet.

- Hej Bea! sa jag glatt och hon tittade förvånat på mig.

- Eh hej Jasmine... sa hon med fördröjning. Jag brukade inte visa mig i huset. Och om jag gjorde det var jag nästan alltid arg eller full.

- Finns här någon glass? frågade jag och Bea nickade. Hon gick fram till frysen och tog fram en burk glass samtidigt som jag kollade i det stora skåpet där vi brukade ha lite onyttigheter. Jag tog fram en påse chips och en påse godis som mamma köpt hem. Jag tog fram en bricka och satte allt på den. Sen försökte jag lyfta upp den. Men jag tappade den direkt. Och smärtan högg i min handled.

- Låt mig hjälpa dig, det är ju trotts allt mitt jobb! sa Bea och log lite. Bea va kanske mellan 50 och 55. Hon hade jobbat som vår hushållerksa så länge jag kom ihåg.

Efter flera timmars gossipgirl låg vi båda utslagna i ett av dom många gästrummen.

- Jasmine, lova att aldrig glömma mig! sa Elvira trött.

- Hur skulle jag kunna glöma min bätsa vän? sa jag och skakade på huvudet.

- Godnatt! sa hon och släkte lampan som hängde över sängen.

- Godnatt! svarade jag och slöt mina ögon.

- Jasmine! hörde jag någon säga och jag öppnade ögonen. Där stod Elvira klar för att åka.

- Vi ska åka om en timme! sa hon sedan och jag reste mig sakta upp. Jag kände mig på ett sätt som en ny människa. Eller att jag kunde bli en. Det kändes som om jag kanske kunde lägga denna tiden bakom mig och starta om på nytt. Även fast jag avskydde att tanken på att jag skulle bo hos min pappa och hans nya tjej. Och för att strö salt i såret så hade hon även 2 barn. Jag viste ingenting om dom. Inte äns hur gamla dom va. Men ändå. Det känndes som om dom va jobbiga. Jag gick in min min stora garderob. Jag rotade fram en stor t-shirt, par shorts och en kofta. Sen drog jag på mig ett par höga strumper. inte förens på väg ut såg jag hur tom den var. jag fortsatte sedan in på toaletten och sminkade mig.

- Klar! sa jag när jag kom in till gästrummet igen.

- Bra , då går vi ner! sa Elvira och reste sig från sängen.

- Vänta jag har glömt mina skor! sa jag och sprang in på mitt tomma rum igen. Jag hade bett Bea att inte packa ner mina Jeffrey Campbell skor och det hade hon inte heller. Dom stod där på det tomma golvet. Jag drog dom snabbt på fötterna och sedan gick vi ner.

- Åh är ni klara, vad bra! sa mamma medan hon kollade skeptiskt på mig från topp till tå.

- Vad? sa jag irriterat.

- Kan du inte sätta på dig en av dom söta abercrombie klänningarna som jag köpte till dig för någon vecka sen? sa hon och jag skakade på huvudet.

- Nej jag trivs bra i det här! sa jag och hon nickade.

- Nåväl , Bilen står utanför och dina grejer flögs inatt så det är bara att åka nu! sa mamma och vi gick ut.

- Mamma seriöst en limmo? sa jag irriterat.

- Sätter er i nu! sa mamma och ignorerade mig. Jag och Elvira hoppade in i bilen och den började åka.

30 minuter senare stod vi på landningsbanan. Ett litet flygplan stod och väntade på mig. Vi klev alla ur bilen och vi såg piloten komma mot oss.

- Fru Lisén! sa han och skakade mammas hand. Hon skakade den utan att svara. Nu var det dags. Dags att säga hejdå till mitt liv här. Och hejdå till min bästa vän.

- Hejdå! sa jag och la armarna om henne. Vi började båda gråta och vi stod så hur länge som helst.

- Jasmine du måste åka nu! sa mamma till slut och jag släppte Elivira.

- Hejdå bästavän...