onedirectionnnovell

Jag ville inte in på psyket igen. Det va det värsta jag visste. Och jag ville verkligen inte flytta till London. Till min pappa med hans äckliga nya fru och hennes barn. Blodet fortsatte rinna och jag kände mig ännu mer snurrig. Jag kunde inte kontrolera det. Plötsligt kände jag hur min kropp föll bakåt och jag kom närmre badkarskanten med mitt huvud....

---

- Jasmine, ta tag i ditt liv nu! och gör det inte för min skull utan för din egen! sa hon och jag log lite. för första gången på hur länge som helst log jag mot min mamma.

- Skicka inte in mig på psyket! bad jag och mamma skakade på huvudet.

- Jag har pratat med din pappa , du flyttar dit. Redan imorgon! Sa hon och jag nickade. Jag vred mig under täcket och kände nu även smärtan i handleden. Jag drog upp den och såg ett stort bandage lindad runt den. Jag suckade för mig själv. Jag hade ju lovat mig själv att inte hålla på med sånt längre.

- Skrik om du vill ha något! sa hon och lämnade rummet. Som om hon skulle höra det tänkte jag. Jag tog upp min mobil och slog in Elviras nummer.

- Hej Älskling! svarade hon och jag log när jag hörde henne.

- Kan du komma hit igen, det har hänt igen! sa jag och jag hörde hur och sprang ner för trappan.

- Är där om 2! sa hon och la på. Jag la tillbaka telefonen på nattduskbordet och la mig ner igen. Huvudverken var ingen fara. Men smärtan jag kände i handleden va bara föt mycket.

10 minuter senare kom Elvira in rusande på mitt rum.

- Jasmine , du lovade! sa hon med tårar i ögonen.

- Förlåt... svarade jag och kände tårarna rinna ner för mina kinder. Elvira satte sig bredvid mig och kramade mig hårt. Elvira va den enda som viste allt om mig. Om mina självmordsförsök. Mina alkoholproblem och att jag skadade mig själv. Det gjorde ont att se att det inte bara var mig själv jag skadade när jag skar mig.

- Elvira , jag måste berätta en sak.. hon tittade upp på mig med mascara runt ögonen och ett förvånat ansiktsuttryck.

- Vad..?

- Jag ska flytta till pappa  ett tag. Mamma vill det.. Sa jag.

- Nej nej nej nej , vad ska jag göra utan dig? sa hon och jag fick så dåligt samvete. Det va mitt fel alltihopa.

- Förlåt Elvira.. sa jag och hon kramade om mig.

- Jag kommer och hälsar på dig så ofta jag kan! sa hon och jag log.

- Det är tur att jag har dig, bästa vän. Utan dig hade jag inte klarat det. Sa jag och nu va det Elvira som log.

- Lova mig att du aldrig gör om det , och håll det denna gången! sa hon och jag nickade.

- Aldrig mer! svarade jag. Det knackade på dörren och vi båda kollade upp. In kom mamma i en gul sommarklänning och en vit solhatt.

- Åh hej Elvira! sa hon och log.

- Hej Margareta! svarade hon och log tillbaka. Min mamma och Elvira hade alltid tyckt om varandra. Vilket jag inte förstod. Hur kunde någon tycka om mamma?.

- Jo Jasmine , Hushållerskan kommer att packa ner alla dina saker i kartonger och så flyger du klockan 12 imorgon.

- Mamma snälla säg att du inte har bokat ett privatflygplan! utbrast jag. Mamma log lite usäktande och jag stönade högt. Hon stängde dörren och Elvira tittade konstig på mig.

- Vad är det för fel på ett privat flygplan? frågade hon. Hon hade aldrig fattat varför jag hatade att vara så äckligt rik som vi var.

- Åh det känns så överklass. Varför skulle inte jag kunna flyga i ett vanligt flygplan som alla andra?..